Min absolut värsta upplevelse som inrikeskommissionär var i oktober 2013 då jag stod i en tyst hangar framför nära 300 kistor på Lampedusa. Där låg kropparna av barn, kvinnor och män vars drömmar hade krossats brutalt. De kom aldrig fram till Europa utan drunknade alldeles nära den italienska ön.
Omvärlden fördömde högljutt. Detta var ovärdigt Europa och skulle inte hända igen sades det. Men i realiteten ändrades inte mycket.
Tyvärr är den dominerande uppfattningen i allt för många EU-länder att flyktingar och migranter i huvudsak ska hindras från att komma till Europa. Jag har suttit på rådsmöten och hört ministrar på fullt allvar säga att de inte vill rädda liv eftersom det skulle bli en ”pullfaktor” och att ännu fler skulle komma. Därför blev den räddningsinsats vi som drog igång i Medelhavet alltför begränsad – det fanns helt enkelt inte tillräckligt många länder som ville medverka och Frontex egna resurser har skurits ned.
Och nu händer det igen. De fasansfulla tragedier som har utspelats de senaste dagarna visar den humanitära katastrofen, flyktingsmugglarnas hänsynslöshet och Europas oförmåga. Situationen är ohållbar och problemen kommer inte att försvinna. Vi har vidriga konflikter i vårt närområde och dagligen kan vi se fasorna i till exempel Irak och Syrien.
Förra året kom 220 000 migranter över havet, siffran för 2015 kommer att vara betydligt högre. Och desperationen hos den kanske miljon människor som väntar i Libyen dämpas inte av att EU:s rege-
ringar träter. Smugglingsverksamheten är en lukrativ, cynisk verksamhet där människors utsatthet kallblodigt utnyttjas. Men bristen på lagliga alternativ till Europa gör att migranterna ser sig nödgade att vända sig till dem.
Fredsförhandlingar, demokratistöd, bistånd, handel och politiskt samarbete är naturligtvis långsiktiga viktiga lösningar, men kortsiktigt måste alla medlemländer ta sitt ansvar. Vi måste undersöka nya sätt att söka asyl. Samtliga EU-länder måste erbjuda en viss kvot som möjliggör att flyktingar kan komma säkert och värdigt. Tillsammans borde vi 28 länder med råge kunna uppbåda de 130 000 platser som UNHCR har bett EU om för syriska flyktingar.
Bara ett fåtal länder, däribland Sverige, har svarat positivt. Detta är ingen annat än skandal, världen har idag det största antalet flyktingar sedan andra världskriget. Europa måste göra mer. Det finns inga sätt för kommissionen att tvinga medlemmarna att hjälpa till men situationen borde kräva medmänsklighet och solidaritet. Detta är en ödesstund för Europa.
Cecilia Malmström
Sveriges EU-kommissionär med ansvar för handelsfrågor.
Hon har även varit EU-minister (FP).
