Ziya Avci är kurd från Turkiet. Han har nu upplevt sin tredje militärkupp i landet. I en intervju med NU beskriver han hur media tystas och rädslan växer. Är Turkiet på väg att bli en diktatur?
Hur är stämningen?
– Jag befinner mig i min hemstad Van, den kurdiska delen av Turkiet. Där har undantagstillståndet än så länge inte påverkat människor så som många fruktade. Men det beror på att det långt innan militärkuppen fanns en stor militär – och polisnärvaro i det kurdiska samhället. Folk är helt enkelt vana att ha militären runt husknuten.
– Många är rädda för vad de nya lagarna regeringen förbereder kommer innebära och hur det kommer påverka människors liv. Den senaste veckan har gett oss en fingervisning åt vilket håll utvecklingen går och det ser inte alls ljust ut.
Vad pratar folk om?
– Det är många teorier som sprids. Väldigt många tror att presidenten själv ligger bakom militärkuppen för att en gång för alla rensa upp inom militären och tysta sina kritiker. Andra tror Gülenrörelsen ligger bakom kuppen.
– Men det man ska vara medveten om är att det än i dag finns en extrem ultranationalistisk falang inom militären, i den innersta kretsen, som ser sig som budbärare av Atatürks arv. Eftersom många är rädda att Turkiet är på väg in mot en alltmer islamistisk riktning med AKP vid makten vill man sätta stopp för Erdogan att styra landet. Men jag som upplevt tre militärkupper i landet vet också att militären inte är lösningen på de samhällsproblem som finns i dag. De är lika hemska som den regering som visat att de inte alls är intresserade av demokratiska lösningar för landets framtid.
Vad har du hört?
– Den utrensning som nu sker är så klart mycket oroande. Hittills har ca 60 000 personer avskedats från sina jobb, främst lärare. Jag känner ett antal som blivit drabbade. Folk är väldigt rädda för att parlamentets funktion numera är överspelad och att Erdogan har fått fritt utrymme att stifta de lagar han vill utan godkännande av parlamentet och att Turkiet är på väg att bli en diktatur.
Hur rapporterar inhemska medier om händelserna?
– Det går inte hitta en enda tidning, radio eller tv-kanal som är Erdogan-kritisk. Alla är med honom. Och de som har en annan åsikt gör bäst i att hålla tyst. Jag har den senaste veckan inte kunnat läsa en enda kritisk nyhet. Det har skett en väldigt stor utrensning av journalister och oberoende media. Min nyhetsinhämtning har senaste veckan skett via utländska källor och jag har också uppdaterat mig via svenska medier.
Du tvingades fly landet med din familj 1980. Hur kommer detta att påverka livet för medborgarna i landet?
– Militärkuppen på 80-talet påminner om förra veckans misslyckade kupp. Men då var det en junta som tog över makten. I dag beter sig en folkvald president lika illa som militären gjorde då. Jag hade tur som hann fly i tid men många av mina vänner, släktingar och bekanta hade inte samma tur. De hamnade i fängelse och fick väldigt långa fängelsestraff. Min kusin kom ut efter 15 år i Turkiets hemskaste fängelse som ligger i Diyarbakir. Det helvete han och många andra upplevde går inte att sätta ord på. Det var omänskligt.
– Det kommer bli en mycket svår tid för människorna här. Ekonomin kommer påverkas dramatiskt. Vi har ju redan sett hur 60 000 människor blivit arbetslösa på bara en vecka. De ekonomiska och sociala skillnaderna kommer bli ännu större.
Hur ser du på den politiska utvecklingen i Turkiet?
– Jag är rädd för att Turkiet är på väg att bli en diktatur. Fastän det finns flera partier i parlamentet så är det i praktiken numera ett parti som styr landet. De lagändringar som förbereds kommer inskränka friheten än mer för medborgarna och nu måste västvärlden hjälpa till och förmå Erdogan att komma tillbaka till förhandlingsbordet. En av många frågor man behöver lösa är kurdfrågan. Utan en fredlig lösning av kurdfrågan kommer Turkiet aldrig bli demokratiskt. Det handlar om 25 miljoner människors rätt till mänskliga rättigheter men det handlar också om att de krafter, både inom politiken, militären men också bland vissa kurdiska grupperingar ska kunna utnyttja kurdfrågan för egna syften, därför måste den lösas och här har bland annat EU en stor roll att fylla. Frågan är bara om EU är intresserad nu när man har så många egna problem på hemmaplan.
Ylva Westlund
