Låt mig först klargöra en sak: jag är varken lärare eller förälder.
Efter att ha följt den svenska skoldebatten har jag förstått att man bör tillhöra minst en av dessa uppburna kategorier för att få ha en åsikt om skolan. Det är som att alla (nåja, inte riktigt alla, men väldigt många) i debatten har fallit för det falsarium som kallas ”auktoritetsargumentet”. Alltså tendensen att inte utvärdera åsikter på basis av premisser och slutsatser utan på vad som står på åsiktsbärarens visitkort.
Detta illustrerar på ett ypperligt sätt syftet med den här krönikan. Jag anser nämligen att elever borde läsa kunskapsteori – alltså kritiskt tänkande – som ett fristående ämne i skolan.
Det skulle dröja till gymnasiet innan jag själv, på det internationella IB-programmet, fick chansen att läsa kunskapsteori. Men det är först nu – en kandidat och två master examina senare –som jag förstår att den treåriga kursen var en ögonöppnare. Den lärde mig att jag, likt i stort sett alla homo sapiens, inte alls är tillnärmelsevis så förnuftig och logiskt rationell som jag hade trott.
Två exempel från en av föreläsningarna, som även nämns i Rolf Dobellis utmärkta bok ”Konsten att tänka klart”, kan illustrera:
1. Du betalar 110 kronor för en dagens lunch och en kaka. Lunchen kostade 100 kronor mer än kakan. Vad kostade kakan?
2. Du kör sträckan mellan ditt hem och ditt arbete. På vägen dit håller du hastigheten 100 km/h. På hemvägen får du punktering och kan bara kan hålla 50 km/h. Vad är den genomsnittliga hastigheten?
Fundera på svaren innan du läser vidare.
Frågorna ovan kräver endast grundläggande logik. Men om du svarade tio kronor och sjuttiofem km/h blev du – precis som jag –underkänd.
Det flesta av oss gör många logiska felslut varje dag. Det finns hundratals olika typer och de går oss obemärkt förbi eftersom vi aldrig fått lära oss att identifiera dem. Matematik är naturligtvis viktigt, men knappast ett substitut för att lära sig kritiskt tänkande. Och det är för övrigt inte de 15 (!) andra obligatoriska ämnena i grundskolan heller.
Det är snarare så att flera befintliga ämnen kan skalas bort. Ämnen som slöjd, bild och musik har naturligtvis ett värde, men vore det inte lämpligare att ge elever valmöjligheten att fördjupa sig i ett av dessa? Är det verkligen viktigare att lära elever att tälja smörknivar än att lära dem vanliga argumentationsfel och kognitiva kullerbyttor som de kommer att stöta på i alla möjliga sammanhang under resten av deras liv?
L har på senare år profilerat sig som Sveriges mesta skolparti. Det är något att vara stolt över. Men skolpolitiken skulle bli bättre om den handlade mindre om form (betyg och huvudmannaskap) och mer om substans (innehåll och inriktning).
En bra början vore att ge elever chansen att lära sig kunskapsteori.
(Jag glömde nästan: svaret på frågorna är 5 kronor och 66,7 km/h. Svarade du instinktivt rätt? Grattis du tillhör en liten rationell elit. Svarade du fel? Skyll inte på dig själv – skyll på det svenska skolsystemet.)
Erik Torstensson är public affairs-konsult och har tidigare varit politisk sekreterare för Liberalerna i Region Skåne.
