Alla tycks överens. Ett nytt politiskt landskap har växt fram. Men vilka blir konsekvenserna av den förändrade kartbilden? Det är två år till nästa val och redan nu diskuteras frågan om hur ett regeringsunderlag skulle kunna se ut och vad som kommer att hända med Alliansen.
Självklart har Sverigedemokraternas närvaro gjort att det är besvärligare att styra landet. Partiet fokuserar på en tydlig fråga och är i övrigt svårt att placera på en höger-/vänsterskala, säger Carolin Dahlman, politisk redaktör på Kristianstadsbladet.
– Även om andra partier skulle kunna samarbeta i enskilda sakfrågor blir alla närmanden uthängda i media som skandaler, vilket gör att man hellre håller sig till sitt traditionella block. Att lyfta problem anses ”gynna Sverigedemokraterna” eller ”kopiera Sverigedemokraterna” och Sverigedemokraterna har därmed fått huvudrollen i svensk politik på ett olyckligt sätt.
– Detta försvagar både höger och vänster och bromsar reformer. Det gör också att regeringen är fortsatt beroende av Vänsterpartiet och att Alliansen inte kan få majoritet att styra landet. På lång sikt är det mycket skadligt, säger Carolin Dahlman.
Adam Cwejman, ledarskribent på Göteborgsposten, menar att blockpolitiken inte längre kan vara den vägledande principen för partipolitiken.
– Det partipolitiska systemet befinner sig i ett förlamande limbo där ingen stark majoritet kan skapas.
– Nästan all politik måste förhålla sig till Sverigedemokraternas närvaro i riksdagen, säger Adam Cwejman, men menar samtidigt att det vore felaktigt att hävda att Sverigedemokraterna är orsaken.
– De är ett symptom på en politisk omläggning från både Moderaterna och Socialdemokraterna i migrationsfrågan och ett par satellitfrågor som kriminalpolitik och försvarsfrågorna. Sedan råkade det finnas ett gäng inom Sverigedemokraterna som var tillräckligt kapabla för att kapitalisera på detta och lägga om partiets yttre image.
Tomas Ramberg, inrikespolitisk kommentator på Ekot, beskriver en utveckling där partier som inte har samarbetat tidigare kan komma att söka samarbete med varandra.
– Det mest uppenbara är att inget av de block som vi har haft sedan tolv år och tre val längre kan göra troligt att de kan bilda majoritetsregering.
Han menar att alla förutom Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet får anledning att omvärdera sin position i det politiska landskapet och att nya konstellationer och samarbeten blir tänkbara.
– Troligen vill varken Socialdemokraternas, Miljöpartiets eller Allianspartiernas ledningar att det närmaste decenniet ska handla om förhållandet till Sverigedemokraterna. Det är därför troligt att de försöker öppna gamla låsningar och hitta sätt att runda Åkesson. Vilket blir lättare när flyktinginvandringen är minimerad.
– Den konkreta valutgången och mandatfördelningen mellan de enskilda partierna kommer att få större betydelse för regeringsbildningen efter nästa val än den har haft de senaste tre valen, säger Tomas Ramberg.
Alliansens framtid avgörs i nästa val. Blir Alliansen större än de rödgröna i valet 2018 kan den överleva en mandatperiod till, menar han.
– Det beror lite på valresultatet, till exempel hur demoraliserade Socialdemokraterna är och hur stora Socialdemokraterna och Sverigedemokraternas riksdagsgrupper blir tillsammans eftersom det påverkar om Sverigedemokraterna kan pressa Alliansen till politiska eftergifter.
Skulle Alliansen bli mindre än de rödgröna blir det svårt att hålla ihop Alliansen och den kommer att delas av de krafter som vill regera med stöd av Sverigedemokraterna och de som vill hitta andra samarbeten, till exempel med Socialdemokraterna eller Miljöpartiet, tror Tomas Ramberg.
Widar Andersson, politisk chefredaktör på Folkbladet, beskriver en utveckling som förändrat förutsättningarna för de partipolitiska konstellationer som vi är vana vid att se. En utveckling som medför att partierna kan komma att tvingas förlita sig på Sverige-demokraterna.
– Alliansen är för svag för att kunna regera. Det finns en risk att Alliansen, likt Socialdemokraterna tidigare, fastnar i sitt eget framgångsrecept och inte förmår att bryta sig loss och tänka nytt. Stalltipset är nog fortsatt oreda och minoritetsregering av något slag. Sedan kommer förhållandena på marken att driva fram försök att bilda nya riksdagsmajoriteter. Sakligt sett finns inga hinder för ett flertal varianter av regeringskonstellationer.
– Egentligen är det bara Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna som är för omogna och ”ismiga” för att kunna regera utan att implodera. I längden kommer de regeringshugade dock inte att komma undan risken att behöva lita till Sverigedemokraterna riksdagsgrupp i vitala omröstningar, säger Widar Andersson
Ylva Westlund
