Vi svenskar känner en speciell närhet till England och engelsmännen, ekonomiskt och politiskt, men också för de stilla vattendragen med kanalbåtar i ett pastoralt landskap, prunkande trädgårdar, en hemtrevlig pub för goda samtal och lördagens fotbollsmatch. Och så förstås London!
Folkomröstningar betyder ofta att medborgarna inte svarar på den fråga som ställs utan kampanjerna domineras av allsköns argument, överdrifter och feltolkningar. Den nu avslutade kampanjen utgör inget undantag. Tonen i debatten har ofta varit förfärande, något som möjligen bidrog till det tragiska mordet på MP Jo Cox. I Sverige påminns vi om mordet på Anna Lindh några dagar före folkomröstningen om euron 2003.
Minnet av Europas historia må betyda mindre i det allmänna medvetandet runt om i Europa, men är inte bortglömd!
Uppropet från brittiska historiker om faran att ett utträde riskerar splittra hela Europa, visar detta.
Likaså förre premiärministern Gordon Browns passionerade appell om EU som fredsprojekt, när han vandrar i ruinerna av katedralen i Coventry.
Jag tror att vi européer skulle må väl av att påminnas om vår egen hemska historia. EU handlar i grunden om fred, frihet och demokrati, där en fungerande liberal ekonomi skapar förutsättningar för ett bättre liv. Se utvecklingen efter andra världskriget, se vad som hände när kommunismen bröt samman.
I dag finns ett EU som må vara försvagat men ändå berett att agera. Våra stats- och regeringschefer har sina brister. Ingen Churchill eller Adenauer syns tydligt på familjefotot, men nog framträder en moralisk Angela Merkel i förgrunden.
Europa kommer inte att falla sönder vid ett Brexit. Men försiktighet är nödvändigt. Vi vet aldrig vad Europa kan ta sig till.
Dock; 2016 är inte 1936!
Det finns en tydlig skillnad; EU finns!
Europa lever farligt, men jag tror att EU kommer att rida ut vad än som än händer. ”Muddling through”, brukar EU-systemets pragmatiska sätt att hantera konflikter och meningsskiljaktigheter kallas! Måhända oromantiskt, men hittills tämligen effektivt.
Att det finns en skepsis på andra sidan kanalen över ett Europa dominerat av Tyskland och Frankrike är inte särskilt konstigt. Freden är ju bara 70 år gammal efter århundranden av konflikter.
Jag drar mig till minnes den formidable Knut Ståhlbergs återgivande av Churchills möte med general de Gaulle, samtidigt som D-Day ägde rum 1944. Churchill berättade om Roosevelts planer för Frankrike efter kriget under allierat överkommando med en särskild valuta. de Gaulle blev rasande och började tala om det Fria Frankrike. Då undslapp sig den brittiske premiärministern, David Camerons och Boris Johnsons stora idol, till den upprörde franske generalen:
”Varje gång vi har att välja mellan Europa och oceanen, väljer vi oceanen!”
Möjligen finns denna gamla engelska världsbild fortfarande kvar i minnet hos för många av dem som röstat idag.
Må vi hoppas att merparten av engelsmännen i stället har lyssnat på president Obama och hans önskan om ett starkt Storbritannien i ett sammanhållet EU!
