Eurovision Song Contest går av stapeln den här veckan. På lördag är det dags för finalen, som i år går i Liverpool. NU har grävt i historien och pratat både med Eurovision-legendaren Svante Stockselius och forskaren och eurovisionexperten Dean Vuletic.
Det var efter murens fall som Eurovision Song Contest började att växa. Då fick den europeiska radio- och TV-unionen EBU, många nya medlemmar. Svante Stockselius var ansvarig för tävlingen mellan 2003 och 2010 och är något av en legend när det kommer till Eurovision Song Contest. Under den tid som han var ansvarig infördes semifinaler, så att alla länder som ville skulle kunna vara med.
Vad har eurovision betytt för Sverige och för resten av Europa?
– I det nya Europa efter murens fall har det varit oerhört viktigt för de mindre och nyare länder att får vara med och tävla på lika villkor. Att även vinna tävlingen och därmed också arrangera, var på den tiden oerhört stort för Estland, Lettland, Serbien och Ukraina, säger Svante Stockselius.
Dean Vuletic är en australiensisk forskare med rötterna i Kroatien. Han kom att älska Eurovision Song Contest som barn, inte bara musiken, utan också de olika språken och kulturen. När han senare studerade europeiska språk och historia vid universitetet intresserade han sig för festivalen som ett politiskt fenomen. 2018 om han ut med en bok om sin forskning om Eurovision och ur ett politiskt, kulturellt och socialt perspektiv. Han tror att tävlingen är extremt viktig för européerna.
– Jag brukar säga att det är Europas största val. Det är också det kulturella evenemang som förenar mest. Det är det TV-program som gått längst i Europa och varje år lockar 100-tals miljoner tittare och har under åren genererat stora stjärnor såsom Julio Inglesias, Celine Dion och ABBA, säger Dean Vuletic.
Dean Vuletic påpekar att det är för politiken som vi älskar Eurovision. Vi älskar att analysera röstningen och fundera på varför vissa länder alltid röstar som de gör. När han får välja ut det viktigaste ögonblicket i Eurovisions historia där politiken har spelat roll väljer han Västtysklands bidrag i den allra första tävlingen.
– När Västtyskland tävlade 1956 ställde de upp med en judisk förintelseöverlevare, Walter Andreas Schwarz, och det visade att Västtyskland hade förändrats och gjort upp med nazismen, säger Dean Vuletic.
Svante Stockselius understryker att det är en opolitisk tävling, men vet också att många har försökt göra politik av sina bidrag. Något han minns särskilt som chef för tävlingen gällande politik, är Greklands och Nordmakedoniens bråk om det senare landets namn.
– Vi valde att följa FN:s rekommendationer och kallade landet Former Yugoslavian Republic of Macedonia, FYROM. Varje år fick jag brev från kulturministern i Nordmakedonien att vi skulle ändra namnet till Makedonien. Kulturministern i Grekland ringde också varje år för att försäkra sig om att vi sa FYROM. Jag hade alltid en klump i magen för att jag tycker att ett land borde få heta det de vill, säger Svante Stockselius.
Eurovision har utvecklats enormt och det är långt ifrån samma tävling idag som 1956. Enligt Svante Stockselius ligger det mycket arbete bakom.
– Det är klart att man inte lyckas få 100 miljoner tittare och ett större evenemang än amerikanska Super Bowl, utan hårt arbete. Idag är det prestige att ställa upp. Tävlingen betyder mycket för de nyare länderna och de har ofta tagit in hjälp från andra länder med låtskrivare och artister. De har också satsat mycket på koreografi och där har de gamla länderna tagit efter.
Dean Vuletic berättar att det också gjorts mycket för att locka yngre tittare.
– På 60-talet var det nästa inga yngre som tittade. Idag jobbar man mycket med sociala medier och anpassar sig efter att yngre tittar på TV på ett annat sätt. Tävlingen innehåller också större variation och många olika musikstilar, vilket attraherar fler.
Det är flera länder som dragit sig ur tävlingen. Turkiet har inte varit med sedan 2012 och Ungern inte sedan 2019. Turkiets officiella förklaring är att det handlar om röstregler. Numer finns en jury som kompletterar teleröstningen och Turkiet gynnas av teleröstning, eftersom de har en stor diaspora i Europa.
– Egentligen handlar det nog på senare tid om att det blivit en plattform för hbtqi+-personer och att mycket kring tävlingen är lite för liberalt. Samma gäller Ungern. Det är sorgligt, för jag trodde att det gick åt rätt håll. Det var dessutom aldrig något problem förut, säger Vuletic.
Vissa lämnar, medan andra länder satsar mer. Storbritannien har länge varit driftkucku i tävlingen, vilket många tycker är synd då de verkligen har möjlighet att leverera bra bidrag till tävlingen. I finalen 2022 kom de tvåa och skulle kanske vunnit om det varit ett annat år eller inte krig i Ukraina.
– Oavsett kvaliteten på deras bidrag har tittandet alltid varit stort i Storbritannien. Eurovision är det mest sedda underhållningsprogrammet på BBC under året. Kanske tittar många för att få skratta, men det är likväl enormt populärt, säger Svante Stockselius.
De östeuropeiska länderna beviljades medlemskap i EBU 1993 och det var ett viktigt steg för integrationen till resten av Europa. Eurovision är trots det mest populärt i Sverige och Island och även de övriga nordiska länderna och minst populärt i Centraleuropa, allra lägst är intresset i Tjeckien.
– Det är intressant och lite förvånande eftersom de var första att söka medlemskap i Nato och EU och de är mycket integrerade i Europa, säger Dean Vuletic.
Svante Stockselius berättar om att man har försökt att exportera formatet till Asien och Nordamerika, men det har inte lyckats. 2022 försökte man med American Song Contest, men det blev inte den succé man hoppats på.
– Dels blev det ohanterbart. Det var 55 bidrag som var med och tävlade och det blev lite otympligt och svårt att hänga med. Dels är skillnaden mellan tex Nordmakedonien och Island är större än skillnaden mellan olika delstater i USA. I Eurovision blir man blir stolt över sitt land när man vinner och den stoltheten finns inte på samma sätt i de amerikanska delstater Det är min gissning till att det inte fungerade, säger Svante Stockselius.
– De kulturella skillnaderna och den politiska spänningen skälet till att tävlingen fungerar så bra i Europa. Du har också du den historiska bakgrunden här som inte finns i USA, säger Dean Vuletic som förklaring till att American Song Contest inte fungerade.
Dean Vuletics föräldrar kommer från Kroatien och han växte upp på 80- och 90-talen. Han säger att det han älskade så mycket med Eurovision är att det alltid varit så glatt och framför allt optimistiskt. Nu är det en annan tid och han beklagar att årets festival kantas av pessimism. Det finns ett undantag.
– Finland vinner Eurovision i år! De har en galen och lite knäpp låt med mycket finsk kultur och dessutom sjunger de på finska. Det är också många olika musikstilar i en och samma låt, så jag tror att den vinner över Loreen och Sverige, avslutar Dean Vuletic.
Mer politik i Eurovision
Eurovision Song Contest är en opolitisk tävling, ändå är tävlingen full med politik. Ibland handlar det om konflikter, ibland är det ett budskap mellan raderna.
Europatanken 1990
1990 var året efter att Berlinmuren föll. Då handlade många av finalens låtar om fred och Europatanken. Vinnarlåten Insieme: 1992 handlade mer eller mindre om EU och att vi tillsammans förenar Europa. På andra plats kom Irland med låten Somewhere in Europe, där europeiska platser namndroppas friskt. Det tyska respektive det österrikiska bidragen hette Frei zu leben och Keine Mauern mehr (Fria att leva och Inga fler murar). Norge kom sist med bidraget Brandenburger Tor. Finalen gick i Zagreb och året efter skulle Europa kantas av mer krig istället för fred.
Israel
Israel har bidragit till många kontroverser genom åren. Senast var det 2019 i Tel Aviv då isländska duon Hatari fick böta 50 000 kronor för att ha hållit upp en Palestina-banderoll under sitt anförande. Libanon anmälde sitt deltagande 2005, men drog sig ur när det visade sig att det inte var tillåtet att inte visa Israels bidrag. Tidigare i historien har länder valt att inte visa Israel, till exempel Jordanien 1978 (som inte deltog själva). Israel hade inte betalat tillräckligt mycket för att få lov att sända tävlingen och det var synd, för bidraget ”A Ba Ni Bi” skulle till slut stå som segrare. De israeler som slagit över till jordansk TV för att kunna se tävlingen, nåddes av beskedet att Belgien hade vunnit.
Diktaturprotester på 2000-talet
Det har förekommit protester mot diktaturer, främst Ryssland. Ukrainas samtliga tre segerbidrag, samt en låt som kom tvåa, har haft någon form av politisk innebörd. 1944 med Jamila från 2016 är kanske det mest uppenbara. Alla uppfattade låten som politisk, men hon hävdade själv att den handlade om Stalins deportation av krimtatarer, inte om Rysslands annektering av Krim 2014, så hon fick tävla. Kriget i Georgien 2008 ledde till ett bidrag från Georgien året efter med den övertydliga titeln ”We don’t want to put in”. Den diskades. En låt från Belarus diskades av motsatta skäl, för att den kritiserade demonstrationerna i landet 2021.
Länder i konflikt med varandra
1974 ockuperade Turkiet Nordcypern och året efter ställde de upp i Eurovision för första gången. Grekland backade då ur. 1976 återkom Grekland med en låt som protesterade mot ockupationen och då bojkottade i sin tur Turkiet. På 2000-talet har det handlat om Armenien och Azerbajdzjan som ligger i konflikt över Nagorno-Karabach. Armeniens förfilm 2009 visade ett monument från Nagorno-Karabachs huvudstad Stepanakert. Azerbajdzjan gick i taket och bilden fick tas bort. Båda hämnades, Azerbajdzjan genom att ”glömma” att visa telefonnumret för att rösta på Armenien och Armenien genom att visa monument som bakgrund när de avlade sina röster.
Homosexualitet och trans
Redan 1961 vann en låt festivalen med homosexuell kärlek som tema. Låten handlade om två män och har textraden: ”De skulle vilja skilja oss, de skulle vilja hindra oss. Från att vara lyckliga”. Det här var i en tid då homosexualitet var förbjudet i de flesta deltagarländerna. 52 år senare ska Krista Siegfried från Finland sjunga låten ”Marry Me” och kyssa en kvinnlig dansare på scenen. Det var en protest för att Finland inte tillät samkönade äktenskap. Transkvinnan Dana International gick och vann festivalen för Israel 1998 och ökade medvetenheten om transpersoner. När Conchita Wurst deltog för Österrike 2014 med klänning, smink och skägg, protesterade Ryssland, Armenien och Belarus för döva öron. Conchita Wurst både vann och blev folkkär.