Fredagskvällen avslutades strax efter midnatt när besluten om stadgefrågor gick i mål. Dessförinnan behandlades en hel del av de återstående formalia som ett landsmöte ska göra, verksamhetsberättelser, ekonomisk redovisning och revisionsberättelser för de gångna åren.
När det kom fram till granskningsutskottets betänkande hettade det till. Utskottets ordförande, Bodil Ericsson från Blekinge, radade upp stark kritik av partistyrelsen. Mycket av det var hänförigt till att det skett ännu ett partiledarbyte under perioden, mellan ordinarie landsmötet och medan partiet var i upptakt till en mycket betydelsefull valrörelse. Detta uttryckte Ericsson förståelse för, samtidigt som det förstås inte är acceptabelt att partiets styrelse och ledning behöver nästan ett år för att uppfylla stadgarnas krav på att ge underlag för granskningsutskottets arbete.
Först fick granskningsutskottet inte alls tillgång till partistyrelsens mötesprotokoll, och efter flera månaders kamp menade partiet första att det bara var granskningsutskottets ordförande som skulle få läsa dem.
Den här valhäntheten är förstås oacceptabel. Även när det finns förmildrande omständigheter är det en orimligt lång tid innan partistyrelsen fått läget klart för sig och levt upp till kravet.
Granskningsutskottet ville också framföra att det samtidigt finns mycket som fungerat väl. De uttryckte beröm över hur väl partiet klarade av det oväntade partiledarbytet och lyckades göra Johan Pehrson känd.
Dock skärptes tonen när det kom till hur förhandlingarna kring Tidöavtalets ingående skötts.
Det finns olika synsätt även här. En del av det kan bero på att berörda personer haft radikalt olika förutsättningar. De möten som hölls med partistyrelsen och riksdagsgruppen under förhandlingarna gav tillfälle att ställa frågor, samtidigt som det förstås var mycket svårare för precis nyvalda riksdagsledamöter att i det läget veta vilka frågor de kunde ställa.
Riksdagsgruppen och partistyrelsen har också olika förutsättningar att följa löpande förhandlingar, där detta kan inte beaktas särskilt väl under processen.
Det fanns förstås en underton i kritiken där motståndare mot innehållet i själva avtalet också passade på att rikta kritik mot ingåendet. Det var tydligt att många ombud från Liberalernas länsförbund i Stockholm dominerade debatten inledningsvis och stämde in i kritiken.
Riksdagsgruppens gruppledare, Lina Nordquist, påpekade här något väsentligt; att det tidigare saknats fasta former för den här processen – hon räknade upp hur det sett ut med den interna förankringen vid ett antal tidigare tillfällen.
– Vi har inte behövt regler, eftersom det i grunden fanns ett förtroende, sa Lina Nordquist vidare.
Isabel Smedberg-Palmqvist lade ett förslag till uttalande om att eventuella tillägg, utvidgningar eller preciseringar av Tidöavtalet ska underställas en intern process, efter de principer som granskningsutskottet beskrivt.
Detta skulle kunna kallas för en intern “Lex Tidö”, som Granskningsutskottet formulerat:
Granskningsutskottet anser att PS av legitimitets- och medlemsdemokratiska skäl borde ha deltagit i beslutet om Tidöavtalet. Detta gäller särskilt som det finns tydliga kontraster mellan Tidöavtalets innehåll, landsmötesbeslut 2021 och partiprogrammet.
(Granskningsutskottets betänkande, sid 52 i handlingarna.)
Granskningsutskottets betänkande innehöll dock flera rekommendationer, som däremot inte ställs under proposition. Formellt lägger bara landsmötet rapporten till handlingarna. Isabel Smedberg-Palmqvists yrkande kom därför att skickas till beredningsutskottet.
I avdelningen “roligt fast inte meningen”, konstaterades efter dechargedebatten kommit till ända att klart mindre än en timme återstod till midnatt, den tidpunkt som förhandlingsordningen föreskrev att förhandlingarna ska avbrytas.
Det skulle förmodligen inte vara riktigt tillräckligt med tid för att också ta upp stadgefrågorna, som skulle avverkas under förhandlingspasset. Men kunde landsmötet möjligen, efter denna hårda debatt om att följa ingångna och accepterade regler, göra ett avsteg från de regler som beslutats bara några timmar tidigare?
Det beslutades att utsträcka förhandlingarna för att komma i mål utan bordläggning och därmed kom stadgefrågorna och partistyrelsens förslag till medlemsavgift att behandlas.
Det är pikant inte enbart att landsmötet fick bryta mot sin egen förhandlingsordning, utan även att en av de frågor som varit med i diskussionen om stadgar som handlar om hur landsmötet kan minska antalet ärenden som behandlas utan att för den skull inskränka medlemmarnas möjligheter att påverka de politiska vägvalen.
Här fanns också stridsfrågor som till exempel om lokala eller regionala medlemskap återigen skulle bli möjligt samt en motion från LUF om att utöka antalet fasta ombud som ungdomsförbundet inklusive studentnätverket disponerar på landsmötet, från tre till fem.
Även här var dock landsmötets majoritet återhållsam och följde utskottets rekommendationer. Diskussionerna om dessa frågor kommer att fortsätta, men förändringen sker i maklig takt.
