Jesper Söder är en av de frivilliga svenskar som har rest till Syrien för att slåss på kurdernas sida mot IS. Nu har han skrivit en bok om sina upplevelser, ”När världen tittade bort – Svensken som kämpar mot Daesh i Syrien” (Forum).
I maj 2015 lämnade han en trygg vardag i Trollhättan. Han, en helt vanlig svensk som han själv kallar sig, lämnade jobbet som elevmentor, sitt bekymmerslösa ungkarlsliv och reste ned till en av världens farligaste platser.
Varför åkte du?
– Jag hade läst om vad som hände där nere. Sett videor på hur IS dödade barn. Kände att detta får bara inte fortsätta. Jag ville hjälpa till på något sätt.
Med hjälp av en amerikansk vän som redan stred på kurdernas sida kom han i kontakt den syrisk-kurdiska milisen YPG. ( År 2003 bildades PYD, Demokratiska unionspartiet. Det är en avknoppning från PKK. Och dess väpnade styrka är YPG/YPJ – Folkets försvarsenheter)
Han berättar att han drivs av ett hat mot IS. Att han egentligen inte tycker våld är en bra lösning. Men att han inte ser någon annan utväg när det gäller IS.
Jesper Söder köpte en flygbiljett, packade väskan med det allra nödvändigaste. Åkte till norra Syrien och anslöt sig till en av YPG:s stridande grupper.
Han togs emot med öppna armar. Många var nyfikna på vem han var. Vad som drivit honom dit. Och om han, den gängliga, blonda svensken, verkligen dög som krigare.
På plats fick han en kort vapenutbildning. Det automatvapen, som till en början kändes ovant i hans händer, blev snabbt en trygghet. I krigets land går man ingenstans utan sitt vapen. Bakom varje hörn kan döden lurpassa.
Redan på fjärde dagen deltog han i sin första strid. I en by, sönderskjuten och övergiven, likt andra byar i det krigshärjade inferno Syrien förvandlats till mötte han två IS-krigare. Eller som han kallar dem Daesh.
– Jag hörde hur en moped kom emot oss. Jag såg deras kalasjnikovs hänga på deras ryggar. De hade långt skägg. Var svartklädda. Jag skrek ”Daesh”.
– Jag vet inte vems kula som träffade dem. Vi sköt allihop.
Hur känns det när en fiende dött? Vänjer man sig?
– Det tog ett tag att vänja sig. Man blir rädd. Inte så att man vill fly eller gråta i panik men skärrad för plötsligt inser man att det är antingen vi eller de.
Han beskriver en tillvaro färgad av ständig vaksamhet. Varje by som intas kan gömma IS-soldater. Bonden som vallar sina får, familjen i den by som nyss har befriats kan vara IS-anhängare. Ingen går fri från misstanken. Få är stunderna av avspänning.
Minorna utgör den största faran. IS har som taktik att minera byar och vägar under sin framfart. Överallt döljer sig de maskerade dödsfällorna. Överlevnadsregeln nummer ett är: Se alltid var du sätter fötterna. Tappa aldrig koncentrationen.
Men hur erfaren man än är, kan misstag begås. Jesper Söder berättar om den där stjärnklara juninatten då han och hans pluton var på väg in i en by. Om sekunden som förändrade hans liv. Han gick på led bakom sin gruppchef. Zagros, en av YPG:s mest erfarna krigare. Mannen som redan hade lotsat gruppen genom så många faror. Plötsligt tappade Zagros koncentrationen. Klev fel. En sekund av ouppmärksamhet – ett ödesdigert misstag i fiendeland.
”Jag trevar över mitt ansikte med händerna. Känner att jag blöder så in i helvete! Böjer mig framåt och tittar mot Zagros livlösa kropp. Röken stiger från attentatsplatsen. Där Daesh minor exploderat. Blodet sprutar från såret på min underarm. Det är det sista jag ser. Jag hinner bara tänka en sak. Tar allting slut redan här?”
Så skriver Jesper Söder i sin bok om den natt som för evigt satte spår i honom. Rädslan att trampa fel är numera hans ständiga följeslagare.
Han kördes med ilfart till ett sjukhus. Utan bedövning. Utan vatten. Med bara en tygbit började den slutkörda sjuksköterskan att plocka ut splitterbitarna i hans ansikte. Han skrek av smärta. Hans arm, helt söndersliten av granatsplitter, syddes ihop.
Just nu är Jesper Söder hemma i Sverige. Han lanserar sin bok. Föreläser. Och träffar opinionsbildare.
Vi träffas på ett café i Stockholm. Framför mig sitter en spenslig, nästintill mager man med vänliga ögon. Långt från bilden som jag har av vem som åker till ett främmande krig.
Han drar med fingrarna över sitt ansikte.
– Ser du! Här har jag splitter kvar, säger han och snuddar vid sin högra tinning.
Hans fingrar ritar en osynlig bild över skadorna han fick den där juninatten för drygt ett år sedan.
– Ett till här. Och här.
Han är märkt. Men inte besegrad. Trots att han blev skadad tvekar han inte. Han kommer återvända.
– De kallar mig svensken som sprängdes men ändå fortsätter att strida.
Hittills har det blivit tre resor. Han har stridit både för YPG och Peshmerga. I höst väntar hans fjärde resa.
Han berättar att det finns frivilliga som åker ned av fel anledningar. Personer som vill föra ett personligt krig mot islam. Personer som bara söker stridens hetta. Personer som vill glänsa på sociala medier.
– Men de tvingas åka hem igen om de inte ändrar sig efter de varningar som de har fått.
Vad skiljer en frivilligsoldat som du från en legosoldat som åker och strider för andra länder och grupper?
– Jag får inte betalt. Det här är världens krig. Det här är ett ideologiskt krig. Jag krigar mot en fiende som bryter mot varenda mänsklig rättighet som finns. Jag gör det inte bara för kurderna. Stoppar vi dem inte kommer de hit. Människorna där nere har hittills varit Europas sköld.
Finns det några gränser för vad som är acceptabelt att göra i den kampen?
– Vi följer krigets lagar och regler så gott vi kan men på grund av att IS inte gör det blir det svårt att hålla oss till krigets lagar och regler till punkt och pricka utan att förlora kamrater. Man måste förstå att det här inte är ett normalt krig. Det här ett krig mot terrorister som gör allt för att döda dig och dina närmaste. Det är ett krig mot en fiende som inte skyr några medel.
Vad får dig att vilja fortsätta?
– Jag vill känna att jag gjort allt jag kunnat för att människor ska få leva i fred. Jag vill göra skillnad.
Jesper Söder är inte den ende svensken som har anslutit sig till kurderna. Men få har gått ut med det offentligt som han har gjort. Hans Facebooksida har över 35 000 följare. Han har startat Jesperhjälpen, en bistånds/hjälporganisation med fokus och inriktning på att hjälpa dem som drabbats av kriget.
text & foto Ylva Westlund
