Cecilia Malmström är EU-kommissionär med ansvar för handelsfrågor. NU följde med henne en dag på jobbet.
Cecilia Malmström ska strax avsluta sitt andra möte för dagen: ett frukostmöte med SVT:s vd Hanna Stjärne. Klockan har nyligen passerat nio. Arbetsdagen har precis börjat för många medan Cecilia Malmströms redan har pågått i nästan två timmar. Före mötet med Hanna Stjärne träffade hon Sveriges statsminister Stefan Löfven i Rosenbad.
I det ljusa hörnrummet högt upp i tv-huset sitter kvinnan som kallas Sveriges mest inflytelserika mediakvinna, Hanna Stjärne, och kvinnan som av många beskrivs som Sveriges mäktigaste kvinna, Cecilia Malmström, och samtalar om public services framtida utmaningar.
Cecilia Malmström befinner sig i Stockholm denna soliga majfredag. Resor tillhör hennes arbetsvardag. Hon gör i genomsnitt två resor i veckan. Redan i helgen har hon sin nästa resa inbokad. Då ska hon till Mexico för att förhandla fram ett handelsavtal mellan EU och Mexiko.
Handeln är ett fantastiskt medel för att lyfta människor ur fattigdom kommer hon säga i ett anförande på Utrikespolitiska institutet senare under dagen.
Men än är det flera timmar kvar tills hon ska gå upp i talarstolen. Först ska hon avsluta mötet på SVT och besöka Kommerskollegium, Sveriges myndighet för utrikeshandel, EU:s inre marknad och handelspolitik.
I bilen till Kommerskollegium går hon och hennes medarbetare Catrine Norrgård igenom dagens program.
– Panelen på Utrikespolitiska institutet är helt kvinnodominerad, konstaterar Cecilia Malmström och refererar till det panelsamtal som hon ska delta i efter sitt anförande.
– På SVT-mötet var det också bara kvinnor, säger hon nöjt. Något har hänt i Sverige.
– Så brukar det inte se ut när jag besöker andra länder. I förra veckan var jag i Danmark och deltog i en heldagskonferens. Jag var den enda kvinnliga talaren. Det är anmärkningsvärt.
– Vanligtvis brukar jag meddela att jag inte avser delta om jag är den enda inbjudna kvinnan men den här gången fick vi programmet så sent att vi inte hann reagera.
Det råder ingen tvekan, Cecilia Malmström är en person som inte räds att ställa krav.
Bilen stannar utanför Kommerskollegium.
– Vi är ute i god tid, säger Cecilia Malmström och slår sig ned i soffan i entrén.
– Dagens program är ovanligt luftigt, fortsätter hon och vänder sig mot Catrine Norrgård.
–Ja, vanligtvis brukar det inte finnas mycket tid för andhämtning, inflikar hennes medarbetare.
– Ofta brukar jag titta på klockan vid fyra-tiden och konstatera att jag inte ens hunnit gå på toaletten, säger Cecilia Malmström som en bekräftelse på Catrines kommentar.
Catrine Norrgård är en av Cecilia Malmströms närmaste medarbetare. I fem år har de arbetat tillsammans. Kommissionär Malmströms stab har en utpräglad internationell karaktär. Ett slags Europa i miniatyr. I staben ingår personer från Sverige, Spanien, Rumänien, Holland, Tyskland, Estland och Frankrike. Arbetsspråket är engelska. Men den språkkunniga handelskommissionären väljer ofta att prata med sina medarbetar på deras egna hemspråk.
Cecilia Malmström talar flytande engelska, franska och spanska samt hygglig tyska och italienska.
Andhämtningspausen är slut. Cecilia Malmström reser sig från soffan. Strax ska hon träffa Kommerskollegiums anställda.
Inför dem berättar hon att hon tycker sig se en ljusning i det protektioniska mörker som skuggar världshandeln. Men allt är inte ljust, förtydligar hon. Fortfarande finns en stark opinion mot globaliseringen och frihandeln.
På vägen ut från myndigheten tittar Cecilia Malmström och Catrine Norrgård på varandra i samförstånd.
– Det var mycket statistik, säger Catrine Norrgård med en liten lätt suck och refererar till Kommerskollegiums senaste rapport som de nyss fick presenterad för sig.
– Ja, men det var ett jättebra besök, svarar Cecilia Malmström med eftertryck.
– Kommerskollegium har ett väldigt gott renommé. Deras rapporter används i hela EU som underlag. Där arbetar fantastiskt duktiga personer.
Redan efter bara några timmar i Cecilias Malmströms fotspår blir det tydligt att generositet och välvilja är ett av hennes utmärkande personlighetsdrag.
Vart hon än går kommer personer fram till henne. Stundtals står de på kö. Hon tar sig tid. Pratar. Lyssnar. Bilden av en brobyggare som använder det mänskliga samtalet som sitt främsta verktyg växer fram.
Under lunchen återkommer Cecilia Malmström till det som hon nyss sagt i sitt anförande på Kommerskollegium.
– För sex månader sedan var jag betydligt mer pessimistisk över världsläget än vad jag är i dag, säger hon över sin sushitallrik.
– Paradoxalt nog kanske Trumps tillträde har förändrat läget i en optimistisk riktning som få hade kunnat förutspå.
– Trots att det fortfarande finns en massiv kritik mot världshandeln och globaliseringen så skymtar jag ett ljus i horisonten. Den stora oviljan har lagt sig lite. Det känns som Trump och Brexit kan få EU att enas.
– Trumps proklamerande om att ”vi ska bara se till oss själva” har fått andra att tänka efter och inse att handelspolitiken är ett gemensamt projekt som vi bör värna och inte använda som medel för att splittra. Och att EU i sin roll som världens största handelspart kan påverka världshandeln i positiv riktning genom att skapa handelsavtal som är transparanta och värdegrundsbaserade.
– Flera undersökningar visar att inställningen till EU blivit mer positiv i många av EU:s medlemsländer. I en värld med ett USA som ingen vet vart det är på väg, ett Ryssland som blir allt mer aggressivt och ett Turkiet som tycks utvecklas i helt fel riktning så tänker kanske många att det är bra att hålla ihop.
– Men EU kommer nog få stå lite mer på egna ben framöver. USA kommer inte längre självmant ta på sig rollen som garanten och beskyddaren av den demokratiska världen utan här kanske EU får axla ett större ansvar
Hon tror inte att handelsavtalet TTIP är dött men menar att det är alldeles för tidigt att ta ut avtalet från frysboxen.
Signalerna från USA är svåra att tyda, menar hon.
– Handelskriget med Kina har tack och lov tonats ned samtidigt finns det lagstiftningsförslag som indikerar på en mer protektionistisk inriktning. Så det är svårt att veta vad USA egentligen vill.
På väg ut från lunchen vänder sig plötsligt Cecilia Malmström till Catrine och frågar om hon vet var närmaste bankomat finns.
– Jag behöver kontanter.
En gemensam jakt på närmaste uttagsautomat inleds. Den avslutas snabbt. Nästa punkt på dagens program väntar. Men Cecilia Malmström har inte givit upp hoppet. I bilen frågar hon chauffören om han vet var närmaste bankomat ligger.
– Ingen aning, svarar han ärligt.
– Ska inte du ha koll på allt, svarar hon snabbt med ett avväpnande leende.
Ett varmt leende med ett stråk av den tysta förmaningen att hon nog ändå helst sett att han suttit på den kunskap som skulle kunnat avsluta hennes jakt.
Bilen stannar till utanför Utrikespolitiska institutet. Utanför bildörren väntar två poliser som följer henne fram till entrédörren. Polisskydd tillhör hennes vardag. Hon berättar att hon ofta möts av demonstrationer och protester när hon ska medverka i olika evenemang
– I Tyskland möts jag jämt av stora protester. I Malmö dök en flashmob upp mitt under ett möte.
När hon var i Ungern senast stod en liten skara på fem personer utanför byggnaden där hon skulle hålla ett tal. Cecilia Malmström försökte på sitt alldeles egna sätt att lamslå deras protest.
– Jag gick fram och tog dem i hand. De såg rätt generade ut, säger hon och skrattar lite pillemariskt.
EU-kommissionär Cecilia Malmström har hela tiden nära till leendet. Hennes hjärtliga skratt färgar samtalen. Gladast verkar hon bli när hon träffar någon från sin egen hemstad Göteborg. Då börjar göteborgskan klinga och de interna göteborgsskämten flöda fritt.
Uppemot ett hundratal personer har sökt sig till Utrikespolitiska institutet för att lyssna på Cecilia Malmström när hon tillsammans med representanter från Scania, Ica och Fairtrade Sverige diskuterar hur handelsavtal kan användas för att främja hållbar utveckling, mänskliga rättigheter, rättvis och etisk handel och korruptionsbekämpning runtom i världen.
När frågan släpps fri är det ingen tvekan om att de flesta i publiken kommit dit för att lyssna på handelskommissionären. Majoriteten av frågorna riktas till henne och hon svarar på alla med samma självklara beslutsamhet, vare sig det gäller frågor om hur de olika handelsavtalen ska kunna efterföljas eller om det verkligen finns en fri handel värd att tala om.
Det officiella programmet är slut för dagen. Senare under kvällen ska Cecilia Malmström gå på en Depeche Modekonsert med några vänner.
– Jag var en synttjej som tonåring, berättar hon.
Cecilia Malmström sätter sig i bilen och åker iväg. Och så var det det där med hennes jakt på kontanter. Historien förtäljer inte om hon till slut lyckades hitta några.
Ylva Westlund
