Ingemar Eliasson har har en lång bakgrund inom Folkpartiet och Liberalerna och är mycket engagerad i utrikesfrågor. I samband med Sveriges Nato-anslutning träffade NU honom för en intervju.
När intervjun äger rum har den ungerske presidenten Tamás Sulyok precis undertecknat den svenska Natoansökan. Därmed kan en två år lång process för svenskt medlemskap avslutas. Samtidigt pågår ett krig i Europa med oförminskad kraft. Ingemar Eliasson som länge var en framträdande liberal och frisinnad politiker för Folkpartiet, har ett perspektiv som sträcker sig decennier tillbaka i tiden.
– Att Sverige går med i Nato är förstås på tiden! säger Ingemar Eliasson med emfas.
– Ett medlemskap har varit logiskt motiverat under en lång tid, men det krävdes en dramatisk utveckling i omvärlden för att det skulle bli verklighet.
Mot den här bakgrunden får tidningen NU ett samtal med honom. Eliasson har varit statsråd, vice ordförande för Folkpartiet och utrikespolitisk talesperson.
Det är många i Liberalerna som säger ”äntligen” över det svenska Nato-medlemskapet. Hur förklarar du att det ändå tog sådan tid?
– Jag måste tillstå att jag länge tyckte att det politiska priset var för högt för ett litet parti att argumentera för ett medlemskap mot en överväldigande majoritet. Men sett i backspegeln, så hade rätt tillfälle att gå med i Nato varit i början av 1990-talet. Vi skulle köpt ”hela paketet” direkt då med Nato-medlemskap, EU-medlemskap och EMU och infört euron. Då var avspänningen som störst och vi trodde och hoppades på en demokratisk utveckling i vår omvärld. Men då var det politiska trycket inte tillräckligt stort för att ta det beslutet. Nu har kriget mot Ukraina satt allt på sin spets. Viktigast för vår process har dock varit att Finland gick före och banade väg.
Vi minns att Finland sa i en inledning av ansökningsprocessen, att vi skulle ”gå hand i hand” med medlemskap.
– Finland kunde väl inte räkna med att Ungern och Turkiet skulle obstruera som de gjort för att visa sin makt inrikespolitiskt.
– Möjligen var det lite oförsiktigt av Finland att säga att ”vi skulle gå hand i hand in i medlemskap”, men vi kan inte vara kritiska mot dem för den sakens skull. De kunde inte vänta på oss. Finland har visat sig vara snabbare än oss i beslutsfattande, vilket inte gällde förr. Deras process har varit kortare och mera distinkt när det gällt såväl EU som euron och Nato. Förr väntade Finland in de svenska besluten för att se och lära – nu har vi anledning att snegla på dem. Även när det gäller samarbete över politiska blockgränsen är de bättre än vi är.
– För att Socialdemokraterna skulle vända i frågan krävdes dramatik. Precis som att det krävdes en rejäl bank- och valutakris efter 1980-talets excesser för att de skulle vara villiga att reformera ekonomin.
Vad säger du om det stundande amerikanska presidentvalet i år, vilket har betydelse för hur Nato kommer att fungera?
– Alltså, USA är verkligen ett gåtfullt land nu. Det är svårt att förstå att ett land som producerar flest Nobelpristagare i världen, inte kan uppvisa fler politiska ledare av format. Helt klart bekymmersamt att det inte finns demokrater som kan väcka ungas entusiasm världen över – likt Kennedy, Clinton och Obama gjorde. Och även Jimmie Carter med sin humanistiska inställning vill jag nämna. Var finns de idag? USA kan såklart få fram fler yngre kandidater med demokratiska instinkter om ledarna för båda partierna släpper fram dem. Att det inte sker gör mig bekymrad.
– Det andra gåtfulla är att så många i detta land, som är så dominerat av den kristna tron, missförstått det kristna kärleksbudskapet och missbrukar religionen i politikens namn. Att en så amoralisk folkförförare som Trump backas upp av så många kristna väljare gör mig bestört. Att han som undergräver de demokratiska institutionerna ska vara ett reellt alternativ som Amerikas president, det är oerhört allvarligt.
– Det leder även till att Europa måste tänka sig en framtid där stödet från USA inte är lika självklart som vi tagit för givet hittills.
Det pågår många konflikter i världen idag. Efter Hamas attack på Israel, har ett krig brutit ut även där och nu riktas kritik mot Israel. Hur vill du kommentera det?
– Det frestar på att vara Israel-vän idag. Man måste kunna hävda Israels rätt att försvara sig och samtidigt säga att man just nu använder ett oförsvarligt övervåld mot befolkningen i Gaza.
– Vi som är äldre kan påminna oss en liknande situation under Vietnamkriget. Vi var nog många som tyckte att det var rimligt att USA bekämpade kommunismens expansion, men när de började att använda Napalm, ja då handlade det om övervåld mot civilbefolkningen. Det finns lagar och regler även i krig. När man då på TV kunde se kvinnor och barn springa gråtande efter att de bombats med Napalm, då sa min svärmor: ”Så gör man inte mot människor!” Det finns gränser som inte får passeras ens i krig. Varje individ ska dömas efter sina gärningar, man får inte utdöma straff över ett helt folk.
Vilket ”medskick” vill du göra inför sommarens val till Europaparlamentet?
– Valet till Europaparlamentet blir viktigare och viktigare, vilket hör ihop med att Europas roll i världen blir viktigare. Då måste Sveriges röst i det sammanhanget vara tydlig. Sveriges röst bör vara socialliberal. Skulle den socialliberala aspekten försvinna, ja då är vi illa ute.
– Det första skälet till att det här valet är så viktigt, är att Europas stater är mer och mer tillbakapressade i en värld där den liberala demokratin är hotad. Därför är enda sättet att hävda våra värderingar att hålla ihop.
– Det andra skälet är hoten mot vårt oberoende och mot frihandeln. Säkerhetspolitiskt från Ryssland och när det gäller ekonomiska spelregler inte minst från Kina. Lägg till detta att stödet från USA vacklar.
– Sverige kan och bör öka sin styrka och sin trygghet genom att vara en aktiv del i ett större sammanhang med de andra demokratierna i Europa.
– Över lag är vi i dåligt sällskap när det kommer till kunskap om vad EU gör och hur det fungerar. Media borde ta sin upplysande roll på större allvar.
Hur märks det att valet till Europaparlamentet inte får tillräckligt med uppmärksamhet?
– Noterbart är att det är låg status att vara Europaparlamentariker. Sverige skickar inte sina främsta politiska företrädare till EU. Tänk om Fredrik Reinfeldt hade gått dit, i stället för till Svenska fotbollförbundet och om Jan Björklund satsat på europeisk politik, istället för att bli ambassadör i Rom?
– Stefan Löfven är ordförande för de europeiska socialdemokratiska partiernas samverkan, men han sitter inte i parlamentet. Med all respekt för dem vi skickat till Europaparlamentet så skulle Sveriges röst blivit starkare om partierna valt att prioritera sina främsta namn.
Har du själv bestämt vem du ska rösta på?
– Jag vill gärna kunna rösta på Liberalerna, men avgörande är att de inte gör gemensam sak med Sverigedemokraterna. Karin Karlsbro verkar ha rätta liberala instinkter.
– Jag läser med gillande att Socialdemokraterna arbetar för att upprätthålla en samverkan med de borgerliga partierna i Europaparlamentet, för att undvika att högerextrema partiers förslag antas. Jag hoppas att de möter positivt gensvar från de borgerliga partierna. Det gäller att motverka den succesiva glidningen in mot en antiliberal samhällsordning, som varit uppenbar under lång tid.
– Man ska inte överdramatisera, men jag läste nyss Marionetterna av Ingrid Carlberg – en bok jag verkligen rekommenderar. Där påminns om hur det var i Tyskland i början av 1930-talet när Paul von Hindenburg röstades fram till rikspresident. Skälet till att det blev han, var att de demokratiska socialisterna och de borgerliga inte kunde bli överens om en gemensam kandidat. I avgörande stunder måste man sortera ut vilka som står en närmast när det gäller grundläggande värderingar. De borgerliga partierna världen över får inte göra huvudsak av att vara emot socialdemokrater, utan göra huvudsak av att bevara den liberala demokratin! Så att det inte går som i Ungern. Oj, nu blir jag så engagerad att jag knappt hittar ord, säger Ingemar Eliasson.
Vilket är dina starkaste argument för att gå till valurnorna den 9 juni?
– Jag vill betona hur viktigt EU är för att vi ska kunna stå upp för Ukraina. Att det endast är i sällskap med EU och som medlemmar i Nato vi kan hjälpa dem och själva få ökat skydd.
– Förr eller senare bör Sverige gå med i EMU och anta euron. Vår valuta är för liten för att stå emot svängningar och spekulationer. Och när det gäller frihandeln måste vi vara en del av en större marknad för att kunna mota Kinas ambitioner att diktera villkoren. Sverige ensamt är alldeles för liten marknad för att Kina ska bry sig om oss. EU måste ha en gemensam hållning mot Kina.
– Överhuvudtaget så är det av stor vikt att hela tiden lyfta fram kärnan i europasamarbetet. Det finns en risk att det är de udda frågorna som får uppmärksamhet, om hur bananer ska se ut eller åldern för att få köra EPA-traktor. Med det är freden, säkerheten, miljön och gemensamma regler för handel som är kärnan. Därför bör Liberalerna ägna sig åt sådana frågor. Först måste man ta upp hoten mot livsvillkoren på vår planet, sedan kan man exemplifiera med kravet att rädda strömmingen i Östersjön. Men det finns en sjuka inom Liberalerna att direkt gå in på detaljer. Det gjorde vi redan på min tid när vi drev 1%-målet för biståndspolitiken utan att först förklara att skälet var att hjälpa människor i fattiga länder. Först måste man skapa förståelse för motivet, sedan kan man gå in på detaljförslag.
Mycket går åt fel håll idag. Men ser du några positiva tecken i tiden?
– Det som nu hänt i Polen, är väldigt positivt. Det visar att det går att vända en felaktig utveckling om man mobiliserar.
– Att så många mötte upp i Ryssland vid Aleksej Navalnyjs begravning är också en ljusglimt i mörkret. Det visar att drömmen om en annan framtid lever! Det måste man ta fasta på.
Vad vägleder dig idag?
– Det funderade jag mycket på när jag skrev mina memoarer Jag vet var jag kommer ifrån och när jag skrev boken Brev till en ung liberal, vad är det som format mig. Jag kom ständigt tillbaka till två miljöer från min barndom som nog varit avgörande: Det ena är missionshuset och det andra vår lilla lanthandel. I missionshusbänken växte en helig ilska inom mig mot orättvisor. Bakom disken i vår butik lärde jag mig grunderna för egenföretagare. Att det inte fungerar om man inte lyssnar på kunderna.
– Så enkla kan ens grundackord i livet vara. De går tillbaka till ett par fundamentala regler och upplevelser.
Efter din politiska karriär blev du landshövding i ditt hemlän Värmland och därefter riksmarskalk. Om du blickar tillbaka, vad tror du det var som väckte ditt politiska engagemang?
– Jag har ofta tänkt tillbaka på liknelsen om den barmhärtige samariten. Den liknelsen var så tydlig, närmast övertydlig, man skulle hjälpa den som var slagen. Men det jag ville veta var vad som hänt om den barmhärtige samariten inte hade kommit? Vad hade hänt då? Och på alla andra vägar där det låg slagna – vem hjälpte dem? Fick de något straff, de som slog honom? Hur ser, kort sagt, det samhälle ut där barmhärtighet ska utövas? Tänker man så går tankarna rakt in i politiken – för det är här reglerna sätts upp. Så, tror jag, att mitt politiska engagemang väcktes.
Annika Westh
