Detta är en förkortad version av intervjun med Allan Widman från nu nr 34 2021. Vill du läsa hela intervjun behöver du vara prenumerant.
Allan Widman har suttit i riksdagen i 19 år. Han har betytt mycket för att lyfta försvarsfrågorna både inom Liberalerna och i svensk debatt. Nu lämnar han riksdagen i det kommande valet och träffade tidningen NU för en sommarintervju.
Allan Widman blev riksdagsledamot från Malmö efter den stora valframgången 2002. Då var han en av 48 ledamöter – en större grupp än Folkpartiet eller Liberalerna haft sedan dess och betydligt större än innan valet 2002 då den var i samma storleksordning som idag.
– Vi samlades för ett gruppfoto på innergården i riksdagens ledamotshus. Vi var en väldigt stor grupp då.
– Sen samlade Lars Leijonborg oss och sa ”er enda möjlighet att göra avtryck är att hitta ett område och sen fördjupa er i det envetet tills alla journalister som jobbar med det området vet vem de ska ringa”.
– Och jag tog honom verkligen på orden.
Det var dock inte hans plan vare sig att komma in i riksdagen eller att bli kvar där under så lång tid. 1994 var tanken att hans politiska engagemang skulle kanaliseras lokalt, i Folkpartiets kommunfullmäktigegrupp.
Dock inte som kommunalråd visade det sig, eftersom de borgerliga partierna tappade makten i Malmö 1994.
– Vi backade rätt rejält där, säger Allan Widman. Mandaten räckte inte till en kommunalrådspost, så jag blev gruppledare.
Då blev det istället juristkarriären som tog plats i hans liv, han började tingstjänstgöring i Borås.
– Jag jobbade där i två år, på två olika tingsrätter. Och då är vi framme vid 1997. Då återvände jag till Malmö och började på advokatbyrå.
– När jag återvände valdes jag också till ordförande för partiföreningen i Malmö, ett uppdrag jag behöll i arton år.
Vid den tiden krävdes det fem års praktisk erfarenhet som jurist för att kunna ansöka om inträde i advokatsamfundet. Något Widman alltså kunde göra 2001 – efter två års tingstjänstgöring och tre år på advokatbyrån. Men det året tog livet alltså en annan vändning.
– Samma dygn som jag min yngsta dotter föddes blev jag också invald här, berättar han.
Försvarsfrågorna stod inte högt i kurs inom något parti vid den tiden. Inom försvaret hade stora neddragningar skett, utan särskilt mycket debatt, under hela perioden efter murens fall.
– Det var bland det mest ”osexiga” man kunde syssla med vid den tidpunkten. Jag fick en känsla av att både Socialdemokraterna och Moderaterna ”pliktade” in sina ledamöter i det utskottet.
Situationen har förändrats sedan dess. Idag är det knappast någon som ifrågasätter försvars- och säkerhetspolitikens betydelse i en alltmer konfliktfylld värld. Och Allan Widman var en av de som tidigt höjde varningsord för att avspänningen inte skulle vara för evigt.
Det han sa var inte populärt hos alla, men han fick rätt.
Men trots att området idag återigen är ett viktigt politiskt område har det inte blivit lättare att vara försvarspolitiker, säger han.
– Jag brukar säga att om Alliansen lärde sig att skönmåla det svenska försvaret, så har Peter Hultqvist lärt sig att mörklägga det hela.
Allan Widman menar att detta allvarligt försvårar för försvarspolitiker att göra sitt jobb. Och därmed, på sikt, också utgör en risk för att vårt försvar blir sämre än det skulle kunna ha varit med mer granskning och öppen debatt om förutsättningar och om hur resurserna används.
– Jag är försvarsvän, säger han. Men jag är också extremt besviken på hur lite vi får för alla pengarna som vi ”trycker in” i det här systemet.
Bland de frågor han drivit har han försökt se till vad som ger den största så kallade ”tröskeleffekten” bland olika möjliga satsningar, alltså det som mest ökar svårigheterna och kostnaderna för en eventuell angripare.
Det ledde honom och Jan Björklund att driva en ”återmilitarisering” av Gotland. När de föreslog att reguljära militära förband – vid sidan om det lokala Hemvärnet – åter skulle planeras för att verka på ön och bland annat att ett kompani av stridsvagnar skulle placeras i förråd där, var det ingen som höll med. Allra minst försvarsmakten.
– Försvarsmakten sa att ”vi kan transportera dit dem om de behövs där”, men vi vidhöll att det kan vara svårt att flytta stridsvagnar under ett skymningsläge.
– Och vi misstänkte nog att fick vi väl igenom att de skulle finnas där, så nog skulle Försvarsmakten öva med dem på Tofta skjutfält.
Och så blev det också. Efter att beslutet hade fattats, svängde också försvarets bedömning av behovet av fasta styrkor på ön. Idag finns det, men det hade inte nödvändigtvis blivit av om inte Folkpartiet drivet fram det beslutet.
– Det är något jag är lite stolt över, säger han.
Han tog verkligen fasta på vad Lars Leijonborg rådde honom den där första dagen i riksdagen och han har också besannat orden. Få politiker under den här snart 20-åriga perioden har gjort ett så stort avtryck i försvarspolitiken som Allan Widman.
Och han blev på det sättet också en känd och respekterad företrädare för partiet. Han lockade röster Efter valet 2006 kunde det märkas att Folkpartiet fick fler röster i riksdagsvalet på mindre orter med militär verksamhet.
Om beslutet att dra sig tillbaka, säger han att det inte är något kontroversiellt. Det finns inga kopplingar till dagens hårda interna strider i det.
– Egentligen hade jag bestämt mig redan innan valet 2018, det här får bli den sista perioden.
– Nu kommer jag att ha suttit i riksdagen i tjugo år. Det är en lång tid. Jag tror inte en riksdagsledamot bör sitta länge än så, säger han.
Kommer han att fortsätta med politiken i någon form?
– Jag har inte riktigt bestämt mig, säger Allan Widman.
– Nu har vi ju en överenskommelse om försvarspolitiken och där har vi sagt att försvarsberedningen ska börja arbeta direkt efter nästa år. Den ska så göra en så kallad ”kontrollstation” för att säkerställa att inriktning och ekonomi är i fas med varandra och med riksdagens beslut. Det är en av de här ”livremmarna”.
– Och det är klart att i det inledande skedet där är partiet kanske betjänt av att jag fortsätter det arbetet. Att ha någon som har lite perspektiv på det.
– Men sen är det ju naturligt den som blir försvarspolitiker efter mig får ta över rätt så snart.
Han har inga direkt och färdiga planer för vad han ska göra efter att hans riksdagsuppdrag upphör, utom att skriva om sina erfarenheter.
– Det vill jag göra. Jag tror det kanske kan finnas ett värde i om jag delar med mig av mina erfarenheter, säger han.
Han har inte bara lyckats göra avtryck, han har sett politiken förändras under den här tiden. Polariseringen har ökat, och det är en miljö där den lågmälde och resonerande malmöadvokaten kanske inte trivs lika bra.
Sådana perioder har förstås funnits tidigare, men Allan Widman tror inte att den här kommer att bli kortvarig.
– Jag tror inte svensk politik är redo att ”pipe down” under den närmaste tiden. Inte om vi ser hur utvecklingen ser ut, inte bara här i Sverige.
Och även denna förändring gör att det känns naturligt för honom att lämna över till nyare krafter som kanske lättare kan finna sig till rätta, säger han avslutningsvis.
Ulf Schyldt