Jag är liberal för att jag vill ge alla barn samma chans att forma sitt eget liv så som jag själv fått möjlighet att göra. För att din bakgrund inte ska avgöra din framtid. För att jag är övertygad om att klassresan – den börjar i klassrummet!
På senaste kommunfullmäktige fördes en diskussion om hur Kumla ska åtgärda de låga skolresultaten i matematik. Frågan gällde egentligen en åtgärdsplan som inte blivit av, men själva diskussionen fick mig att tänka på min egen skolgång och hur viktigt det är med en riktigt bra lärare som kan engagera och motivera eleverna – särskilt i ämnet matematik.
Varför då? Jo, för att det finns en outtalad men likväl allmän uppfattning att det är okej att inte vara bra på matte. Att bra mattekunskaper skulle förutsätta någon slags särbegåvning som inte gäller för andra ämnen. Att matte är något man _är_ bra på – eller inte bra på.
Så är det givetvis inte. Däremot kan man behöva anstränga sig, ibland rejält, för att ”knäcka koden”. Men hur motiverar vi elever att anstränga sig om generation efter generation överför synsättet att det är fullt naturligt att inte klara matten?
Själv levde jag länge i tron att jag var dålig på matte, i alla fall inte lika bra som i många andra ämnen. Därför orkade jag inte riktigt anstränga mig för att lära mig heller. Jag menar, varför lägga tid och energi på det när jag ändå är en av dem som helt enkelt inte kan räkna?
Så kom han. Mannen som förändrade mitt sätt att se på mig själv och min förmåga. Han gled in på en lektion i mitten av vårterminen när jag läste matte B på gymnasiet. Han hette Ahmed.
Han såg mig bland alla elever där i klassen. Han tog mig åt sidan efter en lektion och sa ungefär såhär – ”Du har onödigt dåligt självförtroende när det gäller matte. Du är inte dålig på matte, det är något du har fått för dig. Hem och öva, och ge inte upp. Då kommer du fixa det här.”
Sagt och gjort. Även om jag inte trodde honom bestämde jag mig för att lägga extra krut på matten efter det, tog hjälp av både lärare och personer i min närhet. När terminen och den stora tentan var över hade jag överträffat mig själv, eller kanske framförallt mina förväntningar på mig själv. Efter att Ahmed gett mig betyget log han snett mot mig och sa: ” Vad var det jag sa? Nu vill jag aldrig mer höra att du inte är bra på matte.”
Vi liberaler brukar säga att allt börjar med en bra lärare. Deras insats är avgörande för så många elevers framtida möjligheter att forma sina egna liv.
Så tack Ahmed för att du såg mig, att du trodde på mig och fick mig att tro på mig själv. Det bidrog till att jag fick självförtroende nog att läsa mer matte efter gymnasiet och våga läsa både nationalekonomi och statistik på universitetet. Du var en av många lärare som banade väg för min självständighet, rustade mig för att fatta egna beslut och forma min egen framtid. Det har också blivit en viktig politisk drivkraft – att ge alla barn samma chans att forma sitt eget liv som jag själv fick. Återigen, tack!
