Krönika: Den offentliga makten och idrottspolitiken

Det är intellektuellt väl underbyggt att idrotten har ett egenvärde och inte måste åtnjuta för många specialdestinerade stöd till olika ämnesområden. Idrotten bidrar till glädje, gemenskap, folkhälsa, personlig utveckling och demokrati. Genom grundverksamheten skapas betydande samhällsnytta, vilket det finns forskning med empiriska belägg som visar.

Den vardagliga verksamheten i vår självständiga folkrörelse ger påtagliga positiva effekter i form av till exempel integration och en bättra hälsa. Emellertid kan det inte vara en grundförutsättning för det offentliga stödet att idrottssverige i form av ett beställningsorgan ska leverera lösningar på olika samhällsproblem. Med ett till betydande delar fritt grundstöd kommer emellertid många föreningar, som är Riksidrottsförbundets hjärta, med flera att leverera mycket konkreta positiva effekter för vårt land. Lokalt, regionalt och nationellt. Svensk idrott kan åstadkomma mycket om vi får rätt förtroende från våra beslutsfattare på olika nivåer.

Framåt måste vi värna ett fungerande implicit kontrakt mellan idrottsrörelsen och politiken. Det är även många idrottsledare som på ett övergripande plan är lyhörda för vilka mål som den offentliga makten på olika nivåer anser att vi ska arbeta mot. Detta då vi får ett större ekonomiskt stöd av offentliga medel.

En avgörande faktor framåt för en vital idrottspolitisk och -ideologisk utveckling är att flera personer förstå både idrott och politik.

Jag har en viss oro för det av regeringen planerade fritidskortet. Meningen är att det ska kunna användas som betalning inom idrottsrörelsen, friluftslivet, det övriga civilsamhället och för kulturverksamhet.  Det statliga fritidskortet ska fungera som en digital tjänst som möjliggör för flera barn och ungdomar att deltaga i olika fritidsaktiviteter. I fall denna reform gynnar ett inkluderande fritidsliv är ingen mer tacksam än undertecknad. Samtidigt finns det frågetecken vilka det är angeläget att samtala om inom ramen för den offentliga debatten.

1. Det finns intellektuella belägg för att fråga sig om hur kommersiella och andra aktörer utanför folkrörelsesverige kommer att behandlas inom ramen för fritidskortet?  

2. Vi har en noggrann GDPR-lagstiftning att ta hänsyn till i vårt samhälle. Hur kommer den appliceras i förhållandet till fritidskortet?  

3. Svensk idrott är fantastisk i form av ideella ledare som ägnar mycket tid åt att leda och inspirera utövarare till rörelseglädje. Samtidigt önskar dessa hjältar koncentrera sig på den konkreta idrotten och inte för mycket administration. Hur ska administrationen för de ideella ledarna begränsas inom ramen för fritidskortet?  

4. På vilket sätt ska certifieringen av aktörer som kan få bidrag till sin verksamhet genom fritidskortet gå till?  

5. Det finns en uppenbar risk att kriminella individer och grupper utnyttjar systemet med fritidskortets ekonomiska bidrag för att tillskansa sig inkomster som de inte är berättigade till.

Jag ser fram emot ett fortsatt konstruktivt och öppet samtal mellan idrotten och den offentliga makten.

Johan Storåkers
Oppositionsråd för Liberalerna i Sundbyberg, Ordförande i Svenska Friidrottsförbundet och idrottsideolog

Läs mer
Intervju: Idrott kan man hålla på med hela livet
Intervju: Från anläggningar till internationell politik

Dela med andra
redaktionen
redaktionen