För många år sedan läste jag Johan Cullbergs ”Kris och utveckling”. Boken har hjälpt mig många gånger i livet då det varit kaos och tuffa utmaningar. Kan det finnas något positivt med kris? Finns det en gräns när utmaningar blir för stora? Kan livet bli bättre sen? Kan man växa och lära nytt? Utvecklas?
Jag har landat efter ett riktigt tufft år, kan andas med hela lungan och kan sova gott och tillräckligt igen. Den största risken med att det blir för mycket är att orken tryter och hjärnan klarar av allt mindre påfrestningar och utmaningar. Nu har jag genomlevt ett riktigt tufft år som liberal politiker i Norrköping. Ett år som varit plågsamt jobbigt. Jag har varit ytterst nära att lämna politiken för utmaningarna har varit på gränsen till det outhärdliga.
L här i Norrköping har haft två stora kriser under ett år, den ena resulterade i en uteslutning av en medlem och den andra i att styret för kommunen byttes ut. Liberalerna är dock kvar i styret. Men lokalföreningens medlemmar har haft det tufft, många slitsamma möten har det blivit. Jag som gruppledare har fått kritik för dålig förankring och information, exempelvis.
Kritiken mot mig är såklart befogad men väcker också tankar. Jag hade ingen politisk sekreterare på plats, och förtroendet för L gentemot de andra partierna var sargat. Mycket av min tid gick till att göra det mest akuta för att klara styret. Det blev på bekostnad av det partiinterna arbetet. Det väcker också en hel del tankar. Vilka krav ställer vi på varandra? Hur stöttar vi varandra i utsatta lägen? Hur kan vi göra för att få folk att vilja stanna kvar trots tuffa situationer?
Kan det komma något bra ur detta? Jag har några reflektioner, på det som hänt lokalt här i Norrköping, men som till en del handlar om partiets kultur och kan gälla även hos Liberalernas riksorganisation.
Vi måste inse att vi är små! Ofta är man ensam, kommunföreningarna är små. Tror vi måste inse det och hitta andra sätt än de stora partierna. Kan vi hjälpa varandra bättre? Mellan kommunföreningarna? Nätverk? Hur kan förbundet stötta kommunalråd/gruppledare i länet? Kan riks hjälpa till för att förebygga och stötta
När det blir kris på riktigt måste riksorganisationen ta täten. Jag vill understryka att riks stöttat oss otroligt mycket och lagt många mantimmar på Norrköping under året. Men jag kan uppleva en ängslighet. Att man inte ska lägga sig i, att inte toppstyra, att det är ute lokalt som problemen måste lösas. Det är bra grundinställning men när det är kris och ”alla” ser det måste man våga ta kommandot. Det finns en risk annars att lokalföreningarna förgör sig själva. Eller tappar medlemmar, det har vi inte råd med.
Min uppfattning är därför att vi borde ägna mer tid åt hur vi uppfattas utåt. Mera tid utåt än inåt.
Vi behöver bli bättre på att stå upp för de beslut vi tagit. Nån ordning i ett parti måste vi ha! Om vi har valt en ledare så följer vi den personen. Jag tycker ibland att följsamhet till majoritetsbeslut saknas i vårt parti. Alla kan inte få sin vilja igenom, så ibland är det läge att följa den som leder. Alternativet är att byta ut den som leder.
Jag hör många gånger att demokratikortet dras fram i diskussionen där argumentet är att alla ska ha sin åsikt sagd, alla ska helst ha sin vilja fram. Under långa, långa och många diskussioner som kunde lagts på att gå ut och prata med kommuninvånarna istället. Demokrati är att fatta majoritetsbeslut och följa dem. Där kan vi bli bättre och inte spjärna emot…
Vi behöver förbättra vår kunskap om föreningsarbete, vikten av att ha formalia att hålla sig i när det blåser. Vi borde ha mer utbildning för våra styrelser. Eller se till att riks stödjer oss lokalpolitiker mer när det krisar, tidigt. Vi borde ha en platt organisation som fokuserar på balansen av att inte ägna för mycket mötestid åt stadgar och formalia, men där det är viktigt att förstå värdet av att exempelvis ha valt en etikansvarig. Vi borde också höja vår kunskap om hur viktiga beslut tas och vilken formalia som måste uppfyllas för att upprätthålla demokratin.
Men, vi behöver också bli snällare och mer toleranta mot varandra. Vi är ju med i samma lag! Laget före jaget.
Till sist: jag önskar alla liberaler i Sverige ett framgångsrikt år 2025. Jag har lärt mig mycket och hoppas kunna göra ett bättre jobb för L under detta år.
Tack till Gulan Avci, Sara Svanström, Jakob Olofsgård och pressavdelningen som hjälpt oss så mycket under ett års tid. Tack till vice ordförande i länsförbundet, Kjell Fransson, etikansvarig Mikael Wallin, vice ordförande i Norrköping Ann-Christine Kobusinski-Ehn. Och tack till alla medlemmar i Norrköping.
Vi har fortfarande vår förening kvar, vi sitter fortfarande i styret för kommunen. Vi har också fått många nya medlemmar och dom ska vi ta hand om. Så vi kan jobba tillsammans mot en stor valframgång 2026.
Konstruktiva, eftertänksamma och energifyllda hälsningar till alla mina liberala vänner
Monica Holtstad
Gruppledare för Liberalerna i Norrköping samt ordförande för Liberalerna Östergötland
