Ebba Witt-Brattström är en av landets mest framträdande kulturpersoner. Professorn i nordisk litteratur som givit de undangömda kvinnorna en plats i litteraturhistorien. Författare. Feminist. I helgen kommer Ebba Witt-Brattström medverka på Liberalernas riksmöte i Linköping.
Hon är en av sjuttiotalsfeminismens förgrundsfigurer. En del av den kvinnokamp som gav oss daghem, p-piller, fri abort och ett uppvärderande av kvinnan. Initiativtagare till Stödstrumporna och Feministiskt initiativ
Hennes stoltaste dag som feminist var år 1995 när Sverige blev först i världen med en jämställd regering och riksdag efter att Stödstrumporna lobbat fram varannan damernas, berättar hon.
Till dagens unga feminister vill hon sända med budskapet att de ska vara stolta över att vara kvinnor och att de ska hålla ihop.
Vilka skillnader ser du mellan dagens jämställdhetskamp och den du var med och startade?
– Det var en kvinnokamp som var inkluderande. En feminism som analys av och kamp emot kvinnoförtryckande strukturer. Alla kvinnor drabbas, om än i olika hög grad, det är vad feminismen alltid sagt. Men i dag fokuserar feminister ofta på skillnaderna mellan kvinnor och inte på likheterna. Därför står vi och stampar och patriarkatet kan fortsätta härska genom att söndra.
Du beskriver det som vi har långt kvar tills vi har uppnått ett jämställt samhälle.
– Vi har Nordens största lönegap mellan könen, Nordens sämsta pensionssystem för kvinnor, ökade sexuella trakasserier och övergrepp, kort sagt ett nästan accepterat kvinnohat som anses vara i första hand kvinnornas problem och skam.
Vilka frågor är då de viktigaste frågorna för att vi ska kunna uppnå ett jämställt samhälle?
– Egentligen tycker jag att det allra viktigaste är att sluta behandla män som dysfunktionella kvinnor. De måste börja ta ansvar för jämställdheten, såväl på arbetet som i hemmet. Annars kommer vi ingen vart. I dag är Sverige kanske det bästa landet för män. De är högre värderade på alla områden än kvinnor.
Kulturmannen är ett återkommande begrepp i kultur-debatten. Vem är han? Och vilken betydelse har han för ett ojämställt -samhället?
– Kulturmannen finns som näringslivsmannen, politikmannen, akademimannen etcetera. Kulturmannen är en symboliskt tung samlingsbeteckning för mansgrisaktiga beteenden som undervärderar kvinnors insatser och övervärderar mäns dito.
– Kulturen är symboliskt tung. Om den alltid visar expertis, kompetens, skaparkraft eller bildning som nedfälld i manlig form, det vill säga det ska vara en äldre man som står för den, ofta flankerad av yngre kvinna, en bisitterska, så bekräftas i samhället att det är okej att ge män högre löner och bättre villkor än kvinnor.
Vilken roll har kvinnan i vidmakthållandet av kulturmannen? Kan kvinnan vara både och, tillhöra den devota beundrarskaran, som du själv uttryckt det, och samtidigt blotta orimligheter och skevheter?
– Nej. Kvinnor måste sluta att beundra män. Kulturmannen -lever som en urtidsamöba i oss alla. Också kvinnor tar hänsyn till mäns känslighet för kritik. Kulturen är som en dysfunktionell familj där pappa ska hållas på gott humör av fruar och döttrar.
Har litteraturprofessorn och debattören Ebba Witt-Brattström samma mål?
– Absolut. Som forskare har jag ägnat mig åt att gräva fram de ”glömda” stora kvinnorna i litteraturhistorien. Stoltast är jag över gratisportalen nordicwomens-literature.net som presenterar 850 skrivande kvinnor i Norden under 1 000 år. Jag var svensk huvud-redaktör.
Du har pratat om en halvbildning där man bara är intresserad av en manlig litteraturkanon, en slags genikult. Vilka konsekvenser får det för bildningen och samhället?
– Det är väl solklart. Vi måste få tillgång till hela bildningsarvet, annars mörkas den del som skrivits utifrån kvinnors världsbild och vi fortsätter att tro att det är mäns erfarenheter och känslor som är människans. Urtråkigt, dessutom och farligt eftersom det får unga kvinnor att känna sig historiskt utplånade som kön. Vilket är helt falskt.
Vad kan skolan göra för att komma till rätta med det?
– Skolan måste börja undervisa i hela bildningsarvet. Observera att också pojkarna måste börja läsa kvinnliga författare, så som kvinnor alltid har läst både manliga och kvinnliga.
Och så slutligen, vad behöver politikerna göra?
– Börja tillämpa den jämställdhet som är lagstadgad i detta land. Sätta frågan högst på agendan.
Namn: Ebba Witt-Brattström
Ålder: 62 år
Bor: I Stockholm och i Helsingfors
Familj: Fyra söner, en sondotter
Gör: Professor i nordisk litteratur vid Helsingfors universitet
Bakgrund: Feminist, kulturskribent och författare sedan 1970-talet
Närmast på agendan: Ny, hemlig bok
Boktips: Elena Ferrante: ”Min fantastiska väninna”
Ylva Westlund
