Just nu är det populärt att både tala och skriva om låglönejobb. Låglönejobb ses som ett sätt att klara integrationen av alla nyanlända. Genom låglönejobb har de en möjlighet att få in en fot på arbetsmarknaden enligt förespråkarna, medan nej-sägarna som LO kallar låglönelinjen för en bidragslinje. Alla fyra Allianspartierna har de senaste veckorna kommit med förslag på det här området som i mångt och mycket liknar varandra. Liberalerna kallar sina jobb för startjobb och är det enda parti i dagsläget som också nämner en möjlig lönesiffra, nämligen 14 000 – 16 000 kronor.
Där hamnar också finanspolitiska rådets ordförande Lars Calmfors när han förordar låglönejobb i en Ekot-intervju. ”Det kommer inte, enligt vår mening, att gå att klara sysselsättningsproblemen utan att acceptera större lönespridning. Det innebär att de höga svenska minimilönerna måste sänkas”, säger han. Finanspolitiska rådet nämner ingen siffra, men personligen tror Calmfors att det vore lämpligt med något i storleksordningen 15 000 kronor. Även Gunnar Wetterberg tar upp låglönejobben i en krönika i Expressen. Hans utgångspunkt är vårdsektorn som framöver kommer att behöva allt mer personal.
”Någon måste fortfarande springa med prover till labbet, hålla efter hygienen och städningen, se till att patienterna får sin mat och att förråden fylls på – och i takt med att sjukvårdsbiträdena rationaliserats bort har allt fler okvalificerade uppgifter smugit in i de välutbildades arbetsscheman”, skriver han. Gunnar Wetterberg menar att de som börjar i den vårdnära servicen sedan skulle kunna lockas att vidareutbilda sig inom vården.
Ett utmärkt exempel på detta är de servicemedarbetare som nu har anställts på akutmottagningen vid Helsingsborgs lasarett. För att avlasta den stressade personalen där har tolv ungdomar utan vårdutbildning fått arbete som servicemedarbetare med uppgift att fixa fika, bädda sängar, tvätta britsar och fylla på förråd. Två av dem säger till SVT att de trivs jättebra och att de bägge kan tänka sig att vidareutbilda sig inom vården framöver. Regeringen med Socialdemokraterna i spetsen har ännu inte kommit med några förslag om hur de ska få lågutbildade nyanlända i arbete. De talar om snabbspår hit och snabbspår dit, ena gången för lärare och förskollärare, nästa gång för läkare, tandläkare och apotekare. Det är visserligen bra, men det handlar bara om de välutbildade. Resten glöms bort.
Och eftersom LO har markerat så tydligt mot alla former av låglönesatsningar kommer nog statsminister Stefan Löfven att fortsätta att ligga lågt i denna fråga. Det är synd att man så hårdnackat säger nej till detta som är precis den öppning som både nyanlända invandrare och skoltrötta tonåringar behöver.
