”Välkommen till detta förhandlingspass. Vi är en timme och fyrtiofem minuter sena redan när vi börjar, har 24 yrkanden och 36 personer på talarlistan, så presidiet föreslår att vi sätter streck i debatten efter tio talare…”
Det är nästan så det låtit på landsmötet, nu i helgen liksom tidigare år. Ändå var passen lite längre i år, vilket gjorde dagarna långa. Debatter som håller på till midnatt och sen börjar förhandlingarna igen klockan åtta på morgonen dagen efter. Ibland hinner alla som vill tala – emellanåt faktiskt till punkt – men allt som oftast reduceras den redan begränsade talartiden tidigt i listan. Oftare får debatten brytas medan det ännu står en rad namn som inte hunnit säga sitt.
Landsmötet ägnar nu ungefär lika uppmärksamhet åt varje fråga – tiden är mer beroende av hur många motioner som kommer in, än den relativa vikt som ett politiskt område har. Det är inte alltid samma sak.
En effekt som kan anas är att det blir fler inlägg i debatten när det handlar om enkla, tydliga frågor där alla kan ha en åsikt och meddela den på en minut. Färre när det är fråga om mer komplexa ställningstaganden.
Debatterna i helgen var många gånger bra. Men för den som slog på Svt Forum vid en godtyckligt vald tidpunkt var risken ändå stor att hamna i en debatt som inte är särskilt avgörande för Sveriges utveckling. De stora frågorna, de rapporter partistyrelsen arbetat fram eller de område där vi vet att avgörande förhandlingar inom ramen för januariöverenskommelsen står för dörren, fick klaras av bäst det gick.
Det hade inte behövt vara så här. 1995 gjordes ett försök med att hålla landsmöte som bara behandlade några frågor. Det stupade på att partistyrelsen den gången inte kunde ”hålla sig”. Förutom möjligheten att motionera på de utvalda områdena i partiprogrammet skrevs en rad separata program. Och antalet växte. Till slut var det fler nya program som skulle antas, än områden som undantogs debatt.
Istället har olika förslag att begränsa motionsrätten vädrats. Reglerna för debatt har redan ändrats så mycket som rimligen är möjligt, utan att frångå principen att alla medlemmar får yttra sig. Är tiden knapp, är det redan nu en risk att ingen som inte är ombud eller ledamot av partistyrelsen får tala.
Att begära att partistyrelsen kan göra någon slags prioritering av vilka ämnen som är mest angelägna att debattera borde inte vara orimligt. Det skulle spara tid, ge utrymme för längre debatter där fler får komma till tals och där argument kan bemötas mer utförligt.
Dessvärre har stadgarna ändrats sedan dess, men det vore inte omöjligt att pröva detta utan stadgeändring om partirådet nästa år sanktionerar det. Detta landsmöte beställde en rad tunga program som ska arbetas fram till och debatteras på landsmötet 2021. Om dessa ska kunna behandlas på ett kvalitativt sätt, bör partistyrelsen fundera på att reducera vilka övriga ämnen som får tas upp till behandling. Alla skulle tjäna på det.
