Under 2023 ledde jag en delegation från Liberala ungdomsförbundet till Estland. Det var en resa finansierad av Bertil Ohlin-fonden. Delegationen bestod av Tom Holtorf, Emelie Franzén, Martin Norrby och undertecknad. Jag tror att vi som parti kan titta på våra vänner i Estland och lära oss ett och annat inför den kommande valrörelsen.
Det är bara drygt 130 dagar kvar innan vallokalerna stänger och en ny mandatperiod inleds i Europaparlamentet. Europeiska unionens medborgare står inför flera avgörande beslut: öppenhet eller slutenhet? Mer samarbete eller mindre? Ett liberalt Europa eller något annat?
Med ett fastställt ambitiöst Europapolitiskt program är det nu dags att övertyga väljarna fram till valdagen. Även om valrörelser är en passion för mig som liberal, går det inte att ignorera den oro som finns för de växande högerströmningarna runt om i Europa, exemplifierat av politiker som Geert Wilders i Nederländerna och Viktor Orbán i Ungern.
Med dessa högerströmningar och de dåliga resultaten liberala partier över hela Europa visar upp, både i nationella val och opinionsundersökningar, kan det ibland kännas tufft att se på den kommande valrörelsen med hoppfulla ögon. Men vi behöver inte ta oss särskilt långt bort för att hitta ett liberalt parti som nyligen vann ett val med sitt bästa valresultat någonsin.
Mina tankar har de senaste dagarna kretsat kring min resa till Estland, särskilt efter de nya opinionsundersökningarna. Vad jag såg i Kaja Kallas och hennes parti var en framåtblickande liberalism, grundad på ett genomtänkt reformprogram. Ledarskapet präglas av starka värderingar och tydliga budskap. Även om jag inte delar alla politiska åsikter med det estniska Reformpartiet, imponeras jag av Kallas som ledare och deras framtidstro. Hon har tydligast av alla varnat för hotet från Putins Ryssland och agerade för att samla Europa mot invasionen av Ukraina. Det är därför ingen slump att Kallas ibland nämns som en tänkbar ersättare till Jens Stoltenberg som nästa generalsekreterare för Nato.
Två viktiga lärdomar kan dras från den estniska valrörelsen. För det första, uppbyggnaden av Reformpartiets valorganisation, där ungdomsförbundet spelade en avgörande roll. En modern och ungdomlig prägel genomsyrade hela kampanjen, särskilt i den politiska framtoningen som fokuserade på liberala värderingar och kriget i Ukraina. Som en, kanske något partisk, observatör tror jag att det skulle vara en klok idé för Liberalerna att ge Liberala ungdomsförbundet en större roll under EP-kampanjen.
För det andra, Reformpartiet visade sig vara öppna för förändring och prestigelösa när det gällde kampanjstrategi. Genom att testa olika metoder för att locka röster, inklusive att avstå från traditionella valaffischer till förmån för en ökad närvaro på sociala medier och digitala plattformar, så utnyttjade de en modern flexibel strategi, redo att anpassas vid behov under valkampanjen.
Reformpartiet har visat att en kombination av framåtblickande liberalism, tydligt ledarskap och en modern kampanjstrategi kan vara receptet för framgång. Vi kanske inte kommer få 31.24 procent som Estniska Reformpartiet, men vi kan inspireras av deras goda resultat för att orka kämpa mot de som vill se mer slutenhet, mindre samarbete och ett illiberalt Europa.
Alex Nilsson, ledamot LUF:s förbundsstyrelse
Fakta Estland
Estland hade val 2023 och styrs sedan dess av en koalition mellan liberaler och socialdemokrater. Nedan ser ni partifördelningen med grupptillhörighet i Europaparlamentet inom parantes.
Regeringen har 60 mandat
Reformpartiet, 37 mandat (RE med L och C)
E200, 14 mandat (RE)
SDE, 9 mandat (S&D med S)
Oppositionen har 41 mandat
EKRE, 17 mandat (ID, inga svenska partier)
Centerpartiet, 16 mandat (RE)
Isamaa, 8 mandat (EPP med M och KD)
Källa: Wikipedia och Europe elects
