Jag gick ett tag i ”starta-eget”-tankar. Jag var övertygad om att det var möjligt att på ett mer effektivt sätt öppna arbetsmarknaden för människor som befinner sig långt bort från ett arbete.
Jag hade lång erfarenhet av att arbeta inom bemannings- och rekryteringsbranschen och funderade på möjligheten att lika offensivt söka upp arbetsgivare för att argumentera för fördelarna med att till exempel ta in personer som är nya i Sverige. Mina argument skulle vara att vi har en demografisk utveckling som gör att vi inom några år kommer att ha brist arbetskraft.
Jag skulle vidare berätta att vi börjar få en stor konsumentgrupp i Sverige som har en annan kulturell bakgrund. En konsumentgrupp som bara växer och så småningom blir köpstarka både inom det man kallar för ”företag till företag” då en relativt stor andel invandrare startar företag men även inom segmentet ”företag till privat konsumenter”. Företag som anställer människor med dubbel kulturkompetens tenderar också att vara mer framgångsrika vad gäller export.
Argumenten är många, bara någon tog sig tid att på riktigt berätta detta för arbetsgivarna så skulle många nappa, tänkte jag. Under resans gång träffade jag dock på likasinade. Jag var inte ensam om att brinna för dessa frågor, tvärtom fanns de som hade kommit en bit på väg och jag fick möjlighet att tillsammans med dem kämpa för dessa frågor. För det är just det vi gör, vi kämpar.
Att vi har en arbetsmarknad som på grund av höga ingångslöner låser ute människor är ingen nyhet. Inte heller att vi har Las som gör att rörligheten på arbetsmarknaden är onödigt trög.
Att vi har fackförbund som inte är villiga att möta en värld som förändras utan bara ser till sitt och därmed hämmar en positiv utveckling är heller ingen nyhet. Vi vet också att vi har en arbetsförmedling som på grund av sitt otydliga mandat och spretiga uppdrag har svårt att nå sina mål.
Under den senaste tiden har dock ett än mer akut problem blivit tydligt. Vi som arbetar som underleverantörer till Arbetsförmedlingen och erbjuder till exempel sfi-utbildningar får dagligen kämpa med beställare som ger oss dåliga förutsättningar. De ger oss uppdrag som innebär att vi tjänar pengar om vi behåller människor i åtgärder och inga om vi får ut dem i arbete. Upphandlarnas stora intresse för pris gör att de tappar fokus på kvalitet.
Myndigheter, politiker och vår branschs fokus bör alltid vara att få ut människor i arbete. Jag skulle vilja be er hjälpa oss i denna kamp, se över hur ni arbetar med dessa frågor i era kommuner och i riksdagen och hjälp oss att få in människor i arbete och gemenskap. Självklart kan vi öppna arbetsmarknaden för fler, men då måste vi arbeta målmedvetet med dessa konkreta frågor.
Berivan Mohammed,
Berivan Mohammed kom till Sverige som flykting från Kurdistan. Hon har hunnit med att vara regionchef på ett it-företag och skrivit krönikor på olika liberala ledarsidor sedan hon var 16 år.
