Det slutade inte med Stockholms stads skolplattform. Detta ökända haveri är heller inte det enda stora misslyckandet bland offentliga upphandlingar av digitala plattformar, men förmodligen det allra mest ökända. Det går att lista dussintals till, från Arbetsförmedlingen som skulle bygga en ny hemsida för 100 miljoner som rann ut i sanden, till E-hälsomyndighetens stora lansering som kastade nära 150 miljoner kronor i sjön.
Försvarsmaktens införande av ”PRIO” var under flera år en skräckföljetong som kostade både pengar och blod, svett och tårar hos de anställda.
Störst och senast – men dessvärre säkerligen ingalunda sista misslyckandet – står Region Västra Götaland för. Regionen skulle bygga sitt egen nya journalsystem, med hjälp av Oracle. Över tre miljarder har det kostat – och efter tre dagar avbröts införandet. Och då hade det inte saknats varningstecken tidigare.
Fortfarande någon vecka innan det planerade införandet, kunde enligt Dagens Nyheter ingen ansvarig svara på om systemet hade de certifikat och godkännanden som det enligt lag behöver för att hantera olika patientuppgifter och automatisera vissa känsliga arbetsuppgifter. I sista stund innan införandet gavs systemet en lägre säkerhetsklassning än det egentligen skulle behöva.
Direkt efter att införandet påbörjades började vårdpersonal som skulle använda det varna för att uppgifter föll bort eller ändrades utan förklaring.
Hur kan det komma sig att så många, så stora offentliga IT-projekt tillåts misslyckas och bränna miljarder av skattebetalarnas pengar? Dessutom i regel utan att något ansvar för pengarullningen utkrävs?
Nu är inte förstås inte det offentliga ensamt med att misslyckas när det kommer till IT-projekt, stora som små. Det finns spektakulära exempel även inom privat sektor. Men då riskeras inte skattebetalarnas pengar och sådant som patientsäkerhet eller skolbarns rätt till stöd eller arbetssökandes integritet.
Inom det offentliga finns en enorm övertro på sin förmåga att klara av komplexa upphandlingar. Och det gäller allt, från infrastrukturprojekt och sophämtning till utveckling av IT-tjänster. Och det blir inte bättre, trots årtal av uppmärksammade misslyckanden, ”lessons learned” och nya stödfunktioner genom Statskontoret och Upphandlingsmyndigheten.
Medborgarna i Västra Götaland har inte förtjänat det här. Det hade inte heller skolbarnens föräldrar i Stockholms stad, Arbetsförmedlingens klienter och så vidare.
Kanske måste tonen skärpas och reglerna stramas åt? Självstyre är en sak, men att bara sitta och titta på hur skattemiljarder formligen eldas upp i nya misslyckanden är inte rimligt.
