Det finns en viss typ av liberaler vars reflex alltid är att vara emot förbud, tills det lagts fram övertygande skäl för att just det förbudet är nyttigt. Och det är en reflex att värna om. Men samtidigt finns det också, ibland, en olycklig tendens att ställa upp väldigt ensidiga kriterier för vilka villkor som ska uppfyllas.
Inte sällen blir det då så att det som inte ter sig så viktigt utifrån en vit, medelålders mans horisont får närmast omöjligt hög ribba, medan det som utgör avsevärda problem för kvinnor, färgade eller andra som inte stämmer in på stereotypen näst intill ignoreras.
Och ta nu inte detta som ett påstående att det enbart är män som beter sig så här, för det är helt felaktigt. Det finns personer som inte alls passar in i mallen, som ändå anammar det synsätt som kommer ovanifrån. Kvinnor, icke-vita, hbtq-personer eller funkisar kan ha minst lika stereotypa åsikter eller unkna värderingar – och tycks ibland snarast kunna överkompensera i hopp om att uppnå fördelar för egen del.
Det är alltid klädsamt att fundera ur vems perspektiv en viss fråga utgör ett problem och hur långt ifrån ens egna livserfarenheter det är, innan det är dags att sätta ned foten för att slippa hamna på den sida som utgör ett problem.
Liberaler brukar förstå det här, i alla fall de flesta, den största delen av tiden. Det är därför liberaler har vågat vara föregångare när det kommer till jämställdhet och feminism, hbtq-rättigheter, funkisrättigheter, kampen mot rasism och antisemitism – och mot våld i hederns namn.
Det är nu dags att slåss för ännu en sån reform som redan har dömts ut och kommer att fortsätta dömas ut kategoriskt av dem som inte berörs. Ett förslag om förbud om äktenskap mellan kusiner.
Det syntes när frågan först kom på tal och allehanda fördomsfulla och insiktslösa åsikter värderades om det. De hade alla det gemensamt att de yttrades utan att ha frågat dem som närmast berördes, som förslaget kom upp för att skydda.
Det är inget stort problem för kreti och pleti. Heter du Andersson är det nästan garanterat att du inte berörs. Men det betyder inte att det inte är ett mycket stort problem för andra, och därför behöver motarbetas av den statsmakt som ska värna alls livsvillkor och jämna ut spelplanen.
Kvinnor som har rötterna i patriarkala kulturer vittnar om att påtvingade kusinäktenskap är en metod för att behålla kontrollen över döttrarna inom en släkt. Att bevisa att tvång förekommit i ett äktenskap, kan vara svårt. Men att bevisa att nära släktskap föreligger, är i jämförelse förhållandevis enkelt. Ja, det går säkert att luras och utredningar kanske kör fast i utländsk byråkrati. Men det behöver inte vara så.
Att helt enkelt förbjuda sådana äktenskap som huvudregel och vägra erkänna sådana som ingås utomlands, är ett rimligt förhållningssätt för en stat som tar dessa flickors framtid på samma allvar som andras liv och drömmar om framtiden.
