På torsdagen kom den bedrövliga nyheten att koranbrännaren Salwan Momika skjutits ihjäl i Södertälje, natten innan han skulle tagit emot domen i målet om hets mot folkgrupp, till följd av koranbränningarna han arrangerat. Om hans handlande faller under hets mot folkgrupp-lagen, får vi vänta på. Tingsrätten skjutit upp avgörandet gällande Momikas kompanjon.
Det tycks som att mordet på Momika är knutet till hans uppseendeväckande protester, som utlyste en våg av hat och hot, inklusive belöningar för att se honom mördad. Momika levde som flykting i Sverige och fick på grund av hotbilden uppehållstillstånd då han fruktade tortyr i hemlandet.
Momika protesterade mot religiösa förtryck i sitt hemland, så även om cyniska röster säkerligen kommer att säga att han själv skapat den situation han hamnat i, så måste Sverige kunna skydda dem som gör fredliga protester, oavsett om vi gillar dem eller inte.
Huruvida sådana handlingar som koranbränningar eller andra medvetna provokationer ska vara behäftade med något slags straff har varit en kontroversiell fråga i Sverige, där många – en tydlig majoritet av de politiska partierna – mycket tydligt tagit avstånd från förslag att återinföra ”hädelselagar”. Ändå har debatten handlat mer om ifall det är hets mot folkgrupp, än hur vi skyddar sådana som Momika. Och regeringen visat sig vara intresserade av att göra inskränkningar i yttrandefriheten för att få stopp på koranbränningar.
Sverige har vid flera tillfällen tidigare engagerat sig för förföljda och hotade författare. Taslima Nasrin var en som levde under flera år i Sverige som så kallad ”fristadsförfattare”. Det är något som många svenska känner en stolthet över. I kontrast mot det framstår kanske Momikas handlingar kanske inte lika hedervärda, men oavsett har han rätt till samma skydd.
Vi har misslyckas med att skydda dem vi som land har åtagit oss att skydda och då tappar yttrandefriheten mark. Om det visar sig att avrättningen av Momika verkligen utfördes på grund av de utfärdade dödshoten, på religiösa grunder, så har vi förlorat en strid vi verkligen inte borde ha förlorat.
Sverige kan inte bara skydda dem vi gillar. Om vi vill stå upp världens hotade författare och intellektuella, måste vi också stå upp för dem som lindar in koranen i bacon eller eldar upp dem. Vill vi ha Nasrin, får vi också acceptera Momika.
