Ledarkrönika: Har alla råd med en segelbåt?

För några år sedan twittrade jag att alla har råd med en segelbåt. Några minuter senare brakade allt loss. Lokal- och riksmedia hörde av sig och ville veta mer om mitt påstående, hade verkligen ALLA råd med en segelbåt? Det som gjorde drevet mot mig så intressant för media var att både vänster- och extremhögersympatisörer enades mot mig. Deras union mot ”liberalen” grundade sig på två perspektiv. Vänstersympatisörer ansåg att jag som liberalt kommunalråd var empatilös och saknade verklighetsförankring som påstod att alla hade råd med en segelbåt när det finns ensamstående mammor som knappt har mat på bordet. Extremhögersidan störde sig på att en liberal som dessutom heter Mohamad och Hassan håller på att ”erövra” den sista bastionen av det svenskaste som finns, den svenska skärgården. Nästan varje sommar blir jag påmind om mitt inlägg. Men hade jag rätt?

Jag har de senaste 30 åren seglat runt i den svenska och åländska skärgården. Främst i Roslagen där nästan varenda grund, naturhamn och gästhamn finns i ryggmärgen. Den frihet som upplevs så fort vi lägger loss är svår att beskriva i ord. Men varför är skärgårdslivet så begränsat och inte något som alla kan ta del av?

Vi som har båtar är en liten skara i befolkningen. De som inte har båt kan kategoriseras på många olika sätt; en del är rädda för vatten, en del känner inte till hur livet på en båt kan vara, en del tror att en segelbåt kostar miljoner, en del saknar kunskap om att hantera en båt. En del har en partner som har ställt en kabinettsfråga, jag eller båten. Att lägga loss eller lägga till kan göra mycket erfarna seglare svettiga. Hur skulle en nybörjare hantera detta? Båtlivet är förvisso underbart och frihetligt men inte enkelt. Men det går att erövra!

Skulle man vara egoistisk så skulle vi som seglar hålla tyst om ”skatten” som skärgården är. Allt för att hålla den för oss själva. Men är det verkligen så att det privilegium vi åtnjuter varje sommar ska hemlighållas? Är det liberalt? Jag tycker inte det. Jag tycker att fler borde lära sig segla, vistas i skärgården eller bli svettiga när de lägger till. Men hur var det där med att ha råd med en segelbåt? Ja, skulle man tolka mitt inlägg bokstavligt så finns det såklart individer som inte har råd med en båt. Men för den stora majoriteten av svenska folket så tror jag att en segelbåt skulle vara ett billigare alternativ än många andra sätt att tillbringa en semester på. Det finns många båtar vars ägare är gamla och gärna ser att någon övertar båtarna gratis. Att ha en båtplats och vinterförvara en båt kan variera i pris. Till skillnad från utlandet och kanske även runtom i Stockholm så är de flesta hamnar föreningsdrivna, vilket innebär låg avgift mot en prestation som nattvakt en kväll eller annat arbete som behövs i hamnen.

Således, jag vågar fortfarande påstå att alla har råd med en segelbåt. Det som saknas är nog motivation och vilja. Och liberaler ska oavsett om namnet på seglare är Kerstin, Mohamad eller Kim bryta barriärer och bastioner i samhället, inklusive skärgården. Individer måste kunna göra många klassresor, även en och annan båtresa. Det har alla råd med, om viljan och ambitionen finns förstås.  

Mohamad Hassan
Tidigare kommunalråd i Uppsala och seglare

Dela med andra
redaktionen
redaktionen