Vem minns inte datumet för det ryska orättfärdiga blixtanfallet mot Ukrainas huvudstad Kyjiv den 24 februari 2022? Den 19 november var det 1000 dagar sedan. Men det var långt ifrån början. När dessa 1000 dagar uppmärksammades tycktes det dessvärre som om historien hade hängts in i mörka garderober.
Så hur var det? Vi måste påminna oss om det om och om igen för det är miljoner människor som före de tusen dagarna upplevt svåra trauman, tvingats på flykt från sina hem och förlorat nära och kära.
Egentligen kan inte ens annekteringen av Krim den 14 mars 2014 kan räknas som en tydlig början på kriget, met var då Krim stals från Ukraina genom att ”små gröna namnlösa män” poppade upp eller seglade ner på halvön.
Regionerna Luhansk och Donetsk, i östra Ukraina på gränsen mot Ryssland, blev utbrytarrepubliker under våren 2014 med hjälp av mängder av ryska vapen, pengar och smygande soldater som var där sedan länge för att oroa och destabilisera. Utbrytarrepublikerna har senare införlivats i ryska federationen. Tusentals människor har påverkats och det finns beräkningar på att utbrytningarna orsakade interna flyktingströmmar om en miljon människor.
Bakgrunden, som här är långt ifrån är heltäckande, måste ständigt lyftas fram tillsammans med de 1000 dagarna för att inte de ryska krigsbrotten ska falla i glömska och för att inte heller förringa de fasor och trauman som människor upplever med de ryska övergreppen. De hänger ihop. Den ryska invasionen har pågått i nära 4000 dagar. Eller mer än tio år.
En av mina ukrainska vänner lade i denna minnesveva ut en bild på sin facebookvägg med texten:
- 3925 days ukrainians have been fighting on the side of light.
- 1000 days since the world found out about this.
- Don’t be on the dark side!
Historien kommer sannolikt att döma Europa och USA hårt för sina alltför senfärdiga vapenleveranser och tvekande militära stöd. Senfärdigheten har sannolikt kostat såväl USA och Europa långt mer än om den fria världen reagerat med kraft redan när de ”små namnlösa gubbarna” seglade ner på Krim och i en hast stal halvön. Det får inte hindra ett fortsatt eskalerande stöd.
På förra måndagens möte med Måndagsrörelsen på Norrmalmstorg i Stockholm talade den ukrainske soldaten Prince Tomas. Han påminde oss att han är född i det fria Ukraina. Hans föräldrar var det inte.
Ska hans barn slippa leva i ett förtryckande land med en ruttnande rättsstat, ett land med korruption och deportationer, formella och informella angiverilagar, politiska mord och iscensatta svältperioder – såsom det sovjetiska samhället var och det ryska är. Det avgörs nu.
Bonnie Bernström
Tidigare ordförande för FPU, riksdagsledamot och ordförande för Liberala Kvinnor
