Efter att migrationsdebatten glädjande nog har vänt, från att handla om hur vi ska skydda oss mot flyktingar till hur vi ska skydda flyktingar, ser vi en reformdiskussion som tar sina första stapplande steg. Statsministern säger å ena sidan att Europa inte ska bygga murar, sedan åker han till toppmöte och har stark yttre gränskontroll som en punkt på förslagslistan. Tyskland säger ”willkommen” och inför några dagar senare gränskontroller mot Österrike. Vi säger alla att det måste vara slut på döden på Medelhavet – men behöver bättre svar på hur det ska gå till.
Fler kvotflyktingar? Ingen har ens diskuterat de mängder som skulle krävas för att på allvar minska flyktingsmugglingen. Folkpartiet föreslår lagliga vägar in. Det kan vara asylvisum vid EU-ländernas ambassader eller avskaffat transportörsansvar, så att flyktingar kan resa lagligt och söka asyl här.
Sannolikheten att EU just nu ska besluta om någon av de reformerna verkar närmast vara noll. Vi måste ta en jobbig diskussion om vad vår plan B ska vara. Borde Sverige ensidigt ta ett betydligt större ansvar och hoppas att fler följer efter? Utfärda egna humanitära visum? Om vi ska ta emot många fler, ska vi sänka ersättningsnivåer och öppna någon sorts oreglerad bostads- och arbetsmarknad för att det ska fungera praktiskt? Ta motsatt väg och kraftigt öka satsningarna på åtgärder? Ska vi fortsätta att betala insatserna med biståndsbudgeten?
Kan vi göra situationen bättre för dem som, hur vi än gör, blir kvar i till exempel Libanon och Turkiet ett bra tag framöver? Kan vi agera för att få slut på de värsta övergreppen i Syrien? Är vi beredda att sätta oss vid förhandlingsbordet med skurkar? Kan vi omedelbart öka räddningsinsatserna i Medelhavet – och vem tar i så fall ansvar för de ökade flyktingströmmar som följer?
EU försöker nu komma överens om att fördela flyktingar mellan sig. Hur tror vi att de kommer att reagera som kvoteras till ett land de inte vill till, och där de kanske inte är särskilt välkomna? Folk kommer vilja flytta vidare och försöka gå runt hinder som sätts upp.
Jag menar inte att låta uppgiven. Tvärtom bör vi inse vilken viktig roll kloka, liberala politiker har att fylla den närmasta tiden. Låt diskussionen börja och låt den gå snabbt!
Andreas Bergström
Vice vd på tankesmedjan Fores
