”Maria, hur känns det att inte längre vara i hetluften när Sverige står mitt i den värsta krisen i mannaminne?”
Flera vänner har frågat. De tänker nog att jag som i nästan ett decennium levt i rikspolitikens centrum ska känna mig lite utanför och onyttig i Covid19-krisen.
Som nybliven landshövding i Kronoberg upplever jag det precis tvärtom. Jag flyttade in på residenset den 1 februari. Några veckor senare kan man nog säga att jag och mina kollegor på länsstyrelsen kastades in i den verkliga hetluften. Sedan dess jobbar vi i stabsläge för att sköta vår del av ansvaret att hantera Coronakrisen. Många får lägga sina vanliga arbetsuppgifter åt sidan. I en specialutrustad ”bunker” samlar vi information, gör analyser och planerar åtgärder. Det är stressigt och krävande. Och meningsfullt.
Den ena av våra huvuduppgifter är att hjälpa till att skapa det som kallas nationell lägesbild. Den är underlag för de beslut som regeringen och myndigheter som Folkhälsomyndigheten, Socialstyrelsen och Skolverket behöver fatta. Tre gånger i veckan rapporterar vi och de andra 20 länsstyrelserna hur det ser ut i våra län när det gäller allt från vårdplatser och skyddsutrustning till varsel och social oro.
Den andra huvuduppgiften är att samordna aktörerna i länet. Samordna är ett enkelt verb som rymmer många, viktiga och ibland komplicerade uppgifter. Några exempel:
• Två gånger i veckan har jag möte med ledningarna i regionen och länets åtta kommuner (Växjö den största, Lessebo den minsta). Där diskuteras allt från äldreboenden, skolluncher, nationaldagsfirande och studentfirande. Kommunerna informerar och lär av varandra och landar oftast i gemensamma förhållningssätt. Det ökar tydligheten och begripligheten för medborgarna i dessa förvirrande tider.
• Länsstyrelserna har ett särskilt regeringsuppdrag att samordna tillgången på den livsviktiga skyddsutrustningen mellan kommunerna i sitt län. Det säkerställer att hjältarna i vård och omsorg skyddas från smitta.
• Tillsammans med näringslivet, regionen och Arbetsförmedlingen jobbar vi för att minska skadeverkningarna av den ekonomiska kris som följer i Coronans spår. På lång sikt är det den kanske allra viktigaste uppgiften.
• Vi har samlat och håller kontakt med länets frivilligorganisationer för att säkerställa att deras kraft tas till vara.
I Kronoberg är vi ännu bara i början på smitt-kurvan. Vi har många veckor av ökad press framför oss. Och många månader av återuppbyggnad. Det vi – och alla andra – nu behöver är hopp och uthållighet. Vi ska hoppas på det bästa men förbereda oss för det värsta. Det är så vi skapar den trygghet som är möjlig i denna otrygga tid.
Att få vara en del i ett lagarbete som bidrar till den tryggheten är en gåva. Jag är kvar i hetluften och det gör mig djupt tacksam.
PS. I dessa karantänstider vill jag tipsa om att läsa ”Florence Stephens förlorade värld” av Lena Ebervall och Per E Samuelson. En rafflande och -makalös historia om en av förra seklets stora rättsskandaler. Innehåller allt; kärlek, pengar, brott, svek och upprättelse. Utspelar sig på Huseby bruk i hjärtat av Kronoberg. Och snart kan du komma hit och besöka en välbevarad historisk miljö med bruk, slott och bygata. Välkommen!
Maria Arnholm är landshövdning i Kronoberg. Hon har tidigare varit jämställdhetsminister, riksdagsledamot och partisekreterare för Liberalerna.
