”Men man hoppas att barna ändå får ett glas öl”. En tragikomisk visa från 88-öres revyn 1970 sjungen av Hasse Alfredsson. En dyster framtidsvision och en from önskan om att man ändå kan få umgås i glada vänners lag. En sång för människans innersta behov av närhet till andra och av frihet. För även om vi lever i en tid där vår omvärld ter sig allt mer hotfull, och vi nästintill blivit vana med mörka rubriker, så är fråntagen frihet och ensamhet något som påverkar oss mer än något annat.
Coronapandemin har verkligen vänt upp och ned på allt. Livet har satts på en långvarig enahanda paus. Samtidigt lever vi också under ständigt hot om livsavgörande förändringar såsom sjukdom och arbetslöshet. För egen del känner mig ganska lugn och det mesta skiljer sig inte alltför mycket från hur det brukar vara.
Denna insikt gör mig nedstämd. Jag inser hur van jag blivit. Jag och många med mig har nämligen levt med liknande förutsättningar hela livet. Ja, kanske inte allt, men det mesta påminner om de begränsningar som en person med funktions-nedsättning kallar vardag.
Att vara instängd och ofri. Att inte kunna komma ut och träffa familj och vänner på det sätt du önskar. Att vara orolig över jobb och ekonomi. Att inte kunna gå ut på restaurang, konsert eller gym när du vill. Att alltid leva med oron över att ytterligare förlora den lilla frihet du har just nu. Det som just nu lamslagit en hel värld med effekter som skapar begränsningar och låser in. Det som gör oss rädda, frustrerade, deprimerade och arga. Ofrihet.
Det känns som om indragen LSS har drabbat en hel värld och vikten av frihet har plötsligt blivit allt tydligare.
Frihet. Liberalismens kärna. Att som individ få röra sig fritt. Ett budskap som lockat mig så länge jag kan minnas. Kanske just för att jag som person med funktionsnedsättning inte kan ta friheten för given. Är det nu vi alla verkligen vaknar på riktigt för vad vår frihet är värd? Och tar vi med oss denna känsla in i framtiden? Stärker vi än mer kampen för rätten att omfamna livet ska gälla alla?
Så viktigt att vi liberaler nu belyser frihetens betydelse och att det som är skrämmande just nu inte leder världen in i längtan efter gräns-dragande trygghet och ett auktoritärt ledarskap. Det liberala budskapet har aldrig varit viktigare och mer avgörande att förmedla. Låt oss lyfta vikten av frihet och öppenhet. Låt oss förklara den livsavgörande betydelsen av en värld som bygger på frihet för alla. Det är inte via protektionism, konformitet och instängdhet som vi utvecklas. Låt oss slå ett rejält slag för friheten i alla dess former.
Liberalerna seglar just nu i motvind opinionsmässigt. Det är emellertid just i denna tid vi behövs som mest. Detta måste vi med envishet fortsätta att trycka på. Vi måste hålla liberalismens flagga högt och med stolthet. Betydelsen av individens frihet har aldrig varit tydligare. Det är nu vi har chansen att visa på frihetens värde där kampen för LSS är en viktig pusselbit.
Maria Mattsson är ledamot i Socialnämnden (L) i Järfälla.
