Jimmie Åkessons tal på Sverigedemokraternas landsdagar i Västerås satte ett nytt lågvattenmärke i öppen främlingsfientlighet och populistisk retorik. Det är tydligt att partiet nu testar gränserna mot de tre regeringspartierna de valt att stötta genom Tidöavtalet.
På lördagen fick Åkesson också svar på tal. Visserligen via X – före detta Twitter – men å andra sidan också från det officiella statsministerkontot, SwedishPM. Det var en markering som hette duga. Den behövdes, men frågan är om den räcker?
Åkesson lyckades med flera saker i sitt tal, den ena mer olycksbådande än den andra. Han hetsade mot muslimer genom att tala om att ”riva moskéer”. Det är inte bara en ny nivå av främlingsfientlig och islamofobisk argumentation som i sig är skrämmande. Det är också något som verkligen kan provocera andra länder – inte minst Turkiet. Och det är svårt att tro att inte just det är avsikten.
Han måste veta att han därmed motarbetar något som är centralt för rikets säkerhet. Det i sig är något oerhört. Under decennier var Vänsterpartiet kommunisterna utestängda från de säkerhetspolitiska finrummen av precis samma sak, under kalla kriget. Det fanns en anledning till det.
Att Jimmie Åkesson nu uppträder på detta sätt måste rimligen ge konsekvenser som återställer förtroendet för regeringens säkerhetspolitiska linje.
Sen finns en annan aspekt av talet som är minst lika oroande, men inte med samma omedelbara konsekvenser. Jimmie Åkesson var också nära att få ”full MAGA”, i ett parti av talet.
Sverigedemokraternas populistiska retorik bygger ofta på en känsla av förlust, en nostalgisk vurm för att ”det var bättre förr”. Den vurmen har gradvis svängt över mot en farlig ton av revanschism.
Åkesson gick nu från att tala om att det som en gång var har rivits ned, och det genom en ”fullständig katastrof”, till att också tala om att ”utkräva ansvar” för detta. Han talade om att ”kartlägga hur det kunde gå så här fel”.
Vi har sett den retoriken förr och vi ser den igen, hos populister som Trump och Orbán. Det är skrämmande ord som antyder att Sverigedemokraterna kan vara på väg att radikaliseras. Även här behöver gränser sättas, inte bara nu utan också konsekvent framöver.
