I budgettider får den ekonomiska politiken ofta mer utrymme i media, men ekonomisk politik är mer än att bara lägga en statsbudget för det kommande året – det handlar om ideologi och visionen för samhället.
NU har pratat med Mats Persson om just det – vad är den liberala ekonomiska politikens vision?
Mats Persson är doktor i ekonomisk historia och har representerat Skånes södra valkrets i riksdagen sedan 2014. För några veckor sedan återgick han till posten som ekonomisk-politisk talesperson, ett uppdrag han lämnade i början av året efter att Januariavtalet slöts. NU träffade honom på Liberalernas riksdagskansli för att reda ut vad hans vision är för framtidens Sverige, och vilken roll den ekonomiska politiken ska ha i det.
Den svenska ekonomin står inför långsiktiga strukturella utmaningar. En av de största är en förändring i demografin – allt fler blir allt äldre, och allt lägre andel av befolkningen tillhör arbetskraften, som ska försörja hela befolkningen. Ofta frågas det om hur välfärden ska finansieras i framtiden. Mats Persson menar att lösningen måste vara ökad sysselsättningsnivå.
– Kommunerna kan räkna med att statsbidragen kommer att vara höga de kommande åren. Men lösningen kan ju inte bara vara att höja skatten, utan att få upp sysselsättningen till en högre nivå än idag. Inte minst i ljuset av att välfärdens problem nu och de kommande åren kommer vara att hitta tillräckligt med arbetskraft. En viktig del handlar om att få folk som idag befinner sig i bidragsberoende att ta sig in på arbetsmarknaden.
• Hur uppnår man det?
– Det finns ingen quick fix. De som idag står utanför är grupper som står betydigt längre ifrån arbetsmarknaden än vad vi är vana vid, som exempelvis utrikesfödda kvinnor. En modern jämställdhets-politik måste inse att det kräver nya åtgärder. Exempelvis obligatorisk förskola, som ingår i Januariavtalet, är ett bra första steg.
Att få in dessa grupper på arbetsmarknaden har varit ett uttalat mål från alla på den politiska skalan under lång tid, och man har trots det inte lyckats så väl.
• Om politiken inte lyckas med att få upp sysselsättningen till den nivå som krävs, måste man inte göra prioriteringar i välfärdsstaten och kanske smalna av omfattningen?
– Jag tycker att en viktig del av det svenska samhället är att vi har en välfärdsstat. Utgångspunkten måste vara att välfärdsstaten kan utvecklas snarare än att den avvecklas, och för att det ska vara möjligt måste fler komma in i arbete.
• Så en smalare välfärdsstat, sett till vad som ingår i den, är inte ett alternativ?
– Man måste kunna diskutera till exempel hur föräldraförsäkringen är utformad eller nivåerna i A-kassan ser ut, men idén att man har en omfördelning, att staten finns där som en garant och sprider risker över livet är värt att bevara. Det har skapat ett samhälle med hög tillit vilket är viktigt för ett samhälle. Förtroendet för staten och samhället bidrar till att man litar på varandra.
Allt fler kommuner larmar om problem, och en tredjedel av kommunerna riskerar att gå med underskott under nästa år. Ett större statligt ansvar är lösning, menar Persson.
– På kort sikt kommer det handla om att staten behöver skjuta till pengar, men på längre sikt handlar det också om att staten kommer behöva ta ett större ansvar, till exempel genom att förstatliga skolan.
– Jag tycker ofta att det sprids en felaktig bild av hur situationen i många svenska kommuner ser ut. Många kommuner – även utanför storstäderna – har god företagsamhet och låg arbetslöshet. När jag åker längs Norrlandskusten så efterfrågar inte företagsledarna där att staten ska komma med en påse pengar, de vill ha hjälp med att hitta kompetent arbetskraft. De har exakt samma problem som företagsledare i Stockholm.
– Sen finns det enskilda kommuner som haft det väldigt tufft de senaste decennierna, ibland för att en stor arbetsgivare har lämnat orten där effekten blir att det inte finns så många jobb. När nu Sverige tagit emot så många flyktingar har de ofta placerats på orter där det finns gott om lediga bostäder, men anledningen till att det finns så många bostäder är att det har skett en utflyttning för att det inte finns så många jobb.
• Apropå asylpolitiken – Moderaterna gjorde nyss ett utspel om att de vill sänka flyktingmottagandet med 70 procent. Hur ser du på det, finns det en konflikt mellan ett högt asylmottagande och en omfattande välfärdsstat?
– Det är uppenbart att Sverige inte kan ta emot så många som vi gjorde 2015. Vi ser ju det i rapporteringen kring kommuner som Filipstad och Bengtsfors som inte klarar att få ihop ekonomin i kölvattnet av det. Det är inte hållbart att Sverige själva tar en så stor andel av alla som flyr till Europa. Det finns uppenbarligen en motsättning mellan att ta emot väldigt många människor – på kort tid – och samtidigt upprätthålla en omfattande välfärdsstat. Där finns det en målkonflikt och det måste man vara ärlig med.
• Den svenska statsskuldskvoten är en av de lägsta i västvärlden, men den privata skuldsättningsnivån är hög. Är det ett strukturellt problem för den svenska ekonomin?
– Jag tror det vore bra om hushållens skuldsättning mattades av och jag tror att det är många som tycker att det är märkligt att vi har ränteavdrag som innebär att när räntorna stiger kommer statsbudgeten behöva lägga 20-tals miljarder på att betala dessa.
• Bör ränteavdragen trappas ned?
– Ja, i långsam takt och i kombination med sänkt skatt på arbete.
• Och flyttskatten?
– Det är viktigt att den sänks, och det i två steg. Det första steget handlar om att taket vid uppskov, som nu är på förslag att återinföra vid årsskiftet, på 1 450 000 helt enkelt inte återinförs och det andra steget är att räntan på uppskov tas bort. Många bor kvar i villan trots att de kanske skulle vilja flytta till ett mindre boende, men det blir för dyrt på grund av skatterna.
• Är bristen på rörlighet på bostadsmarknaden ett större problem än den faktiska bostadsbristen?
– De hänger ju ihop med varandra. Vi har en konstig situation där människor bor kvar i villan trots att de egentligen vill flytta till något mindre, det är bakvänt.
– Det är också väldigt viktigt att inte strypa efterfrågan på bostäder, vilket man ju gör med det skärpta amorteringskravet. Unga människor som vill flytta till en stad – och det gäller inte bara Stockholm – får väldigt svårt att skaffa sin första bostad om man inte stått i kö väldigt länge eller har rätt kontakter. Vi måste också gynna sparandet så att fler kan äga sitt boende, det ger egenmakt.
• Saknar svenskarna normer för privat sparande? Nationalekonomer pekar ju på att länder med en omfattande välfärdsstat tenderar att ha en lägre nivå av privat sparande.
– Ja, dessvärre saknas normer för sparande. Jämför med Tyskland, där folk amorterar snabbt. Det skapar problem när folk inte har en buffert eller ett fuck-off-kapital, man blir beroende av staten, arbetsgivaren eller ens partner.
– Det är viktigt att få fler att spara. Liberalerna vill att de första 100 000 man sparar ihop ska vara skattefria. Det är för att tydligt sända en signal om att sparande är viktigt.
Daniel Lucas
Detta är en förkortad version av intervjun med Mats Persson. Om du vill teckna en prenumeration för att läsa hela, skickar vi veckans nummer av tidningen som pdf till dig.
