När Björn Molin släppte sin självbiografi Ingen väg tillbaka för 22 år sedan frågade jag honom varför han var så snabb. Var det inte lite tidigt att göra bokslut, har du inte mer att ge till det svenska folket?
Han verkade smickrad av frågan och krystade fram något svar om att han i så fall kanske skulle kunna skriva en bok till.
Det gjorde han inte, och kanske var det bra. För biografin “Ingen väg tillbaka” är en stark berättelse om svensk inrikespolitik under flera decennier. Trots att den kom ut 2002 är den fortfarande väldigt läsvärd.
Björn Molin doktorerade redan 1966 på en avhandling om tjänstepension och var universitetslektor i sexton år vid Göteborgs universitet. Han var ledamot av Göteborgs stadsfullmäktige och Folkpartiets partistyrelse och när Ola Ullsten avgick som partiordförande var han en av huvudkandidaterna till ny partiledare. Han var ungdomsförbundets (FPU) kandidat till ny partiledare men den gången föll valet på Bengt Westerberg.
Under sin tid i rikspolitiken var Björn Molin riksdagsledamot för Göteborgs valkrets, han var gruppledare i riksdagen och han var handelsminister i mittenregeringen i början av 80-talet.
Efter rikspolitiken blev Björn Molin en mycket omtyckt landshövding i Halland.
Björn Molin blev 92 år.
Jan Fröman