På tisdagen höll Folk och Försvar ett seminrium om näringslivets viktiga roll för Sveriges beredskap och försörjning under kris och krig, i samarbete med Svenskt Näringsliv som tagit fram en ny strategi kring detta.
Utan näringslivets stöd, som “bottenplatta”, blir det ingen uthållighet i svensk beredskap framhöll Johan Sjöberg, ansvarig för säkerhets- och försvarsfrågor vid Svenskt Näringsliv, när han presenterade Svenskt Näringslivs nya säkerhetspolitiska strategi.
Historiken: Överstyrelsen för ekonomiskt försvar
Flera av seminariedeltagarna berörde hur det gamla totalförsvaret under kalla kriget fungerade, på ett eller annat sätt. Där hade företag ofta en stor roll, i försörjningsberedskapen. Den var inte alltid den samma som vad företaget var specialiserat på i fredstid, utan kunde vara delvis annorlunda.
Personal kunde vara krigsplacerad i företaget, för att hålla produktionen igång även under krigstid, och företaget kunde också ha särskilda anläggningar anpassade för att kunna bedriva tillverkningen även i krigsmiljö. Så kallade “K_företag”.
Denna del av totalförsvaret hanterades under en ganska liten myndighet, Överstyrelsen för ekonomiskt försvar, ÖEF. Den myndigheten inrättades 1962, genom en sammanslagning av en rad verksamheter som gick ännu längre tillbaka, delvis till mellankrigstiden, och bedrev verksamhet fram till 1986 när den slogs samman med andra myndigheter inom det civila försvaret i den karusell som så småningom ledde till att Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, bildades.
Nu har en del av dessa förberedelser åter blivit aktuella. Personer kan numera återigen krigsplaceras i sina fredstida arbetsuppgifter, även i privata företag, om dessa är prioriterade i totalförsvarsplaneringen.
Ny strategi
”Krig i Sverige är något vi behöver vara förberedda på och en konflikt kan bli långvarig”, skriver Svenskt Näringsliv i rapporten. De konstaterar även att krig närmast förutsätter en starkt förhöjd konsumtion av resurser, många av vilka inte alls efterfrågas i någon stor omfattning under fredstid. Det i sin tur innebär att det krävs omfattande förberedelser för att kunna ställa om produktionen till att möta krigets krav.
Johan Sjöberg framhöll att merparten av svenskt näringsliv absolut delade förståelse för detta och stod bakom regeringens budskap från rikskonferensen i Sälen, om hur allvarligt läget är.
– Inte desto mindre är det viktigt att vi snabbar på farten i totalförsvarsplaneringen av försörjningsberedskapen, sa Johan Sjöberg bland annat.
Fler regleringar behövs absolut, var ett av hans budskap. Men rätt regleringar och med rätt utformning.
När hoten i vår omvärld ökar, är det naturligt att vilja skärpa kontrollerna för att skapa trygghet, men det är inte alltid rätt väg att gå. Säskilt inte i kontakten mellan myndigheter och näringsliv, som inte alltid förstår varandra.
Dessutom finns betydande skillnader mot hur näringslivet – och världen – såg ut under kalla krigets dagar, vilket gör att dagens lösningar ofta behöver se annorlunda ut. Sjöberg varnade för att de som ropar på att återuppta beredskapslagring, eller andra metoder från den tiden, inte alltid hur mycket som skiljer sig åt eller har någon ordentlig förståelse för näåringslivets villkor.
Lagring kan behövas ibland, men måste i så fall utformas genomtänkt. Om det är lagring av sådant som har begränsad hpållbarhet det handlar om, då måste lagren förr eller senare omsättas, varnade Sjöberg. Och då kommer överskottet sannolikt ut på marknaden, och plötsligt blir statens försäljning alltså en konkurrent till det företag som från början levererade varan.
Han varnade också för att ha en för snäv syn på vad svensk försörjningsberedskap är, och att ”självförsörjning” inte alltid är en rimlig utgångspunkt idagsläget. Även företag som är baserade i Sverige, är i regel beroende av internationell handel.
”Samtidigt finns det inte ett enda företag i dag som inte är beroende av internationell handel. Det är en styrka, inte en sårbarhet.” Så skriver Svenskt Näringsliv i rapporten. Större fokus behövs då på frågan om att trygga försörjningsleder och se till att import och export kan upprätthållas i kris och krig.
”Sverige har förändrats i grunden”
Karl Lallerstedt, senior analytiker vid Totalförsvarets forskningsinstitut, var inbjuden för att kommentera rapporten och han höll i sitt anförande med om Johan Sjöbergs perspektiv.
– Tar handelsflödena slut, så är det ”game over”, sa Lallerstedt.
Lallerstedt tog sitt avstamp i historien och hur det ekonomiska försvaret utformats då, eftersom historien ofta styr hur vi ser på ett fenomen.
– Då byggde totalförsvaret på fyra ben, sa han. Militärt försvar, civilt försvar, psykologiskt försvar och ekonomiskt försvar.
Han menade att det moderna totalförsvaret hittills saknat det ekonomiska perspektivet.
– Detta kan tyckas något märkligt. Om något har näringslivets roll blivit än mer framträdande under de senaste årtiondena. Privatiseringar och avregleringar har inneburit att en högre andel av samhällsviktiga funktioner idag sköts av privata aktörer.
– Att samhället ändrats i grunden, blir tydligt om vi tittar på sysselsättning, fortsatte Lallerstedt.
– På 1970- och -80-talen var en majoritet av befolkningen anställda i offentlig sektor. År 2022 hade andelen som var anställda inom offentlig sektor gått ned till 29,3 procent.
Sedan fortsatte han med att också betona att parallellt med detta har samhället internationaliserats.
– Arbetskraften är mer internationell, ägandet är mer internationellt och handelsflödena är mer internationella.
Sammantaget gör detta att det helt enkelt inte går att organisera ett ekonomiskt försvar efter samma principer och med samma metoder som rådde under kalla kriget.
– När vi är i en process att bygga upp totalförsvaret, handlar det om att åstadkomma två saker: Dels att återuppbygga strukturer som demonterades efter kalla krigets slut. Men också att återbygga dessa på ett sätt som gör dem funktionsdugliga för en helt annan verklighet än den som rådde på 80-talet, sa Karl Lallerstedt.
Tydlighet är viktigt
– Alla företag som är viktiga måste ha en tydlig kontaktväg till staten, sa Svante Werger, särskild rådgivare vid Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Han välkomnade att Svenskt Näringsliv genom rapporten bidrog med ett annat perspektiv än ”vi i myndighetssmeten”, som deltar i alla utredningar och samverkansprojekt.
Weger instämde bredvilligt i Sjöbergs och Svenskt Näringslivs perspektiv.
– Ekonomiskt försvar, att “hålla hjulen rullande”, är basen för att ha en uthållig beredskap, sa han.
– Handel och marknadsekonomin är utgångspunkten och förutsättningen i arbetet. Andra åtgärder, som kanske går utanför det, måste ses som undantag eller komplement. Vi behöver utgå från företagens egen kraft. Hur kan vi utnyttja den och hur kan vi stärka den?
Han gjorde också en jämförelse med hur staten agerat under pandemin. Då byggde det mesta på att låta företag utveckla sin egen innovationskraft och hitta lösningar, men stundtals kunde det behövas åtgärder som förhindrade att de gick i konkurs när pandemin och de statliga åtgärderna blev betungande.
Det var här han menade att kontaktvägar var viktiga.
– Det är positivt när man i rapporten pekar på behovet av tydlighet. Tydlighet i relationer, tydlighet i vad som ska uppnås.
– Det finns intressekonflikter som blir synliga här, fortsatte Werger. Jag förstår att Svenskt Näringsliv driver att så mycket som möjligt av det här ska vara avtalsbaserat, där man får betalt för vad man gör och att det är grunden.
– Men det är lika naturligt att staten – och vi har hört politiker uttrycka sig kanske lite väl slarvigt på den här punkten ibland – vill att så många företag som möjligt själva ska se behovet och göra så mycket som möjligtt utan att få betalt.
– Jag tror personligen att vi måste ta steg från båda hållen för att hitta fram till en lösning, sa Werger.
Han menade att basen i försörjningsberedskapen måste bygga på att företag fortsätter att göra vad de gör även i kristider. En bit upp i pyramiden såg han att staten kan behöva ha en vägledande roll, genom att peka ut och definiera vad som är viktiga verksamheter. Och med en mindre del, ”toppen av pyramiden”, bygger på avtalade förhållanden mellan stat och näringsliv, till exempel där staten köper varor eller tjänster.
Det politiska perspektivet
Folk och Försvar hade även bjudit in Camilla Brodin (KD) och Elisabeth Thand Ringqvist (C), båda ledamöter i näringsutskottet, för att kommentera rapporten. Brodin tog bland annat upp försäkringsfrågan, som hon menade blivit stor i Ukraina men ännu inte berörts i Sverige. 
– Jag vill också tacka för att Svenskt Näringsliv tog upp frågan om att ”samverka” eller ”samarbeta”. Vi kan alla samverka till förbannelse utan att något händer, men är man med och samplanerar måste man också ta ansvar sen, framhöll Brodin.
Elisabeth Thand Ringqvist inledde med att berätta en anekdot som visade hur även det tidigare ekonomiska försvaret ofta hade bristande förståelse för hur företag fungerar i praktiken.
– Jag växte upp med en pappa som var VD för ett litet fönsterkarmsföretag, inledde hon. På 70-talet var det företaget krigsplacerat och skulle göra ammunitionslådor istället för fönsterkarmar.
– Men han själv var inte krigsplacerad på företaget, för han behövdes ju inte, fortsatte hon. Han var ju bara direktör.
Brodin och Thand Ringqvist var båda överens om att planeringen behöver återupptas och i snabbare takt. Det är flera viktiga utredningar på gång, men det är lätt att bli frustrerad ändå över takten.
Ulf Schyldt
