Detta är en förkortad version av artikeln som publicerades i NU nr 14.
I en pandemi är det självklart att vi alla söker information för att hantera osäkerheten. Sifferuppgifterna är många. Men det behövs också perspektiv på vad de innebär, ett sammanhang för att tolka om de innebär goda eller dåliga nyheter.
Att ta till sig information och försöka bilda sig en uppfattning om läget är ett viktigt inslag i att hantera en riskfylld situation med stora osäkerhet.
Joakim Zander är numera författare på heltid, men doktorerade i juridik på en komparativ studie om riskhantering och försiktighetsprincipen vid Universitetet i Maastricht. Därefter arbetade han inom EU med riskhanteringsfrågor relaterat till handel. Han har stor förståelse för att det finns en hunger efter information.
– Det är såklart helt naturligt att under stor osäkerhet som nu vilja klamra sig fast vid allt som ger minsta indikation på riktning. Jag gör det också. Grejen är att vi befinner oss i vad någon jämförde med ”the fog of war”. Inget av det vi ser i sifferväg är tillförlitligt än, allt är osäkert.
– Det är också stor skillnad på olika siffror och rapporter såklart: Vad gäller de dagliga genomgångarna av IVA-platser, dödsfall, etc har vi eftersläpning på grund av rapportering. Det är en sak såklart. Sedan har vi andra siffror, som simuleringar, likt den rapport Wolodarski delade igår, som egentligen är sämre än gissningar om man inte vet vad man ska titta efter.
– När alla siffror presenteras som absoluta blir det helt fel. Vi vet väldigt lite just nu. Särskilt vi som inte är experter.
Joakim Zander har reagerat mot hur en del artiklar skildrar utvecklingen av coronaepidemin i Sverige, på ett sätt som han tycker svartmålar läget, bland annat på DN:s ledarsida. Det är allvarligt, menar han.
– I de fall jag har reagerat är det för att jag tycker att vissa skribenter verkar ha bestämt sig för hur det här viruset reagerar och vilka åtgärder som är bäst för att motverka det och sedan letar information för att stöda sin tes.
– Det är motsatsen till hur jag tror att man bör ta sig an allvarliga problem under stor vetenskaplig osäkerhet.
– Jag tror att det riskerar att styra styra opinionen bort från sund vetenskaplig analys, mot reflexmässigt och panikartat beteende.
Klarar sig Sverige bättre eller sämre än andra länder? Den frågan har varit het på twitter och andra sociala medier sen utbrottet började. Och det går att hitta stöd för svaret på frågan oavsett vilken åsikt som skribenten har, så val av vinkling och vilken fråga som undersökts spelar in.
Men data kan också vara svåra att tolka på grund av att olika länder har olika möjligheter och strategier för hur de testar för sjukdomen, berättar Carl Nettelblad som är docent i beräkningsvetenskap vid Uppsala Universitet och regionpolitiker för Liberalerna.
– Det är helt rimligt att antalet fall fortsätter öka, säger han till NU.
– Det handlar både om att smittan ökar i samhället och att antalet personer som hunnit bli så sjuka att de kommer i kontakt med vården ökar. Oavsett var det verkliga antalet smittade ligger är det klart högre än de rapporterade talen.
Det finns dock ljuspunkter, som också ger en antydan om hur epidemin utvecklas även om mörkertalet är stort.
– Stockholm har sedan den 26 mars ungefär fördubblat sin testning, men hittar inte dubbelt så många fall. Det beror antagligen på att man nu testar mer personal också. Både antal test och vilka man testar påverkar hur många fall man hittar.
Sajten aatishb.com har försökt göra en ”Gapminder-presentation” över antalet rapporterade fall, där användaren kan välja länder och några parametrar, för att sedan se grafer plotta utvecklingen över tiden.
Data hämtas från Johns Hopkins-sjukhuset i USA. Graferna är visuellt stimulerande, men vad säger de?
– Grafer är väldigt illustrativa. De kan kännas ”rimliga”, en bild säger mer än tusen ord, säger Carl Nettelblad.
– Samtidigt kan siffror och mätningar uppfattas som sanning. Det vet vi ju från opinionsmätningar också.
– Att försöka strukturera fakta blir ett sätt att skapa begriplighet för sig själv. När man gör det är det lätt att man fokuserar på den tolkning som passar med den bild man redan har. När man väl har gjort det känner man sig ännu säkrare på att man har rätt och vill ogärna byta åsikt, även om nya siffror pekar på något annat. Det gäller alla sidor.
Carl vågar sig trots allt på en försiktig tolkning av grafen från aatishb.com.
– Jag skulle vara försiktig i att tolka, men man kan ju spekulera. Sverige och Danmark bytte som det omtalats mycket testregim, ungefär samtidigt. Man såg inte hur man skulle hinna med att testa och smittspåra runt varje fall och samtidigt testa dem som faktiskt kom in till sjukhus.
– Den andra effekten som ändå finns är att alla tre länderna hade alpturister i slutet av februari. Det var en tydlig grupp, ofta resursstark och när de väl kommit hem väl medveten om att den hade blivit utsatt för risk. Därför var det under en period ”lätt” att hitta positiva ur den gruppen.
– Länderna på kontinenten verkar ha haft mer successiv smittspridning som började tidigare. Det kan vi också ha haft, men det var inte de fallen man hittade de här första branta veckorna.
Även Carl Nettelblad ser faran med att siffror tolkas till förmån för den valda strategin.
– I Norge och Danmark ser jag tyckare som tolkar den trenden som att deras restriktioner fungerar, men vi har som sagt en liknande effekt samma dagar som Folkhälsomyndigheten först började rekommendera att arbeta hemifrån i Stockholm.
– En trend med exponentiell tillväxt är dessutom både svårfattbar, lätt att underskatta och samtidigt skrämmande. Det alla modeller har problem med är att tala om när den tillväxten slutar.
– Att den slutar är självklart, men eftersom vi fortfarande inte vet sådant som hur många som blir helt utan symptom finns det väldigt spridda åsikter om när, avslutar Carl Nettelblad.
Ulf Schyldt
