En rapport som OECD låtit ta fram ger visst stöd åt nyttan av skärmförbud i skolor för att minska risken för att eleverna blir distraherade i klassrummet. Undersökningen pekar på att problemen med mobiltelefoner, ”paddor” och bärbara datorer kan vara större än man trott tidigare.
Det är rapporten ”Students, digital devices and success” som sammanställt resultaten och de är omnämnda i flera medier redan. I huvudsak bygger rapporten på att väga ett lands resultat i Pisa-mätningarna mot undersökningar om användning av digitala hjälpmedel, som mobiltelefoner, och med lagstiftning eller landsövergripande riktlinjer för dessas användning i skolan.
Men undersökningen är mer nyanserad än den ibland återges. Det är framför allt viss användning som är skadlig – när den stör koncentrationen. Och därmed, på sikt, har till effekt att koncentrationsförmågan kan försämras.
Däremot är det inte säkert, varnar undersökningen, att ett förbud räcker. I undersökningen fanns skolor där mellan cirka 20 och 30 procent av eleverna angav att de använda mobiltelefon varje dag, trots att mobilförbud fanns. Och i en del undersökningar uppgav äldre elever, som vant sig vid att alltid ha mobiltelefon med sig, att de kände oro och kanske en låg grad av ångest, om de inte tilläts ha den med sig.
Det visade sig också att upp till en viss nivå av användning, och särskilt när olika digitala hjälpmedel genomtänkt integreras i undervisningen, ökar inlärningsförmågan.
Elever som använde sina mobiltelefoner eller andra digitala hjälpmedel upp till en timme om dagen, även om användningen huvudsakligen var inriktas på avkoppling och lek, förbättrade sina studieresultat i matematik. Därefter låg resultaten i stort sett fast – om mobilen användes till inlärning – upp till ”tre till fem timmar om dagen”, medan resultaten sjönk kraftigt om mobilen användas samma tid, men till lek och avkoppling.
OECD framhåller också att ”digital kompetens” är en viktig förmåga att tillägna sig under skoltiden. Det innefattar inte minst källkritik och en förmåga att snabbt analysera och sålla de budskap som eleverna översköljs av.
– Detta understryker att användningen av digitala hjälpmedel i klassrummet har blivit ett dubbeleggat svärd, skriver OECD i rapporten.
– Å ena sidan kan dessa hjälpmedel öka tillgängligheten till viktiga resurser i lärandet, skapa flexibilitet, inklusive en ökad tillgänglighet för elever med särskilda behov. Å andra sidan kan frestelsen bli oemotståndlig för vissa elever att ”multitaska”, eller att uppmärksamheten dras till aktiviteter som inte är skolrelaterade eller att helt enkelt bara utforska den enorma information de har tillgängligt, vilket skadar uppmärksamheten och därmed deras akademiska prestationer.
OECD konstaterar också att dessa risker är störst med mobiltelefoner, som anpassats till precis den användning som är som mest skadlig i studiemiljön.
Är då förbud verkningsfullt? Det beror alldeles på utformningen, varnar OECD. Som redan omnämnts tar inte förbud bort all användning av mobiler i skolan. Då beror det på hur förbunden utformas och följs upp.
I en någon av de underliggande studierna som undersökte just detta, deltog dess värre inte Frankrike, som infört ett nationellt förbud mot användning av mobiler i skolan upp till 14 års ålder. Den kunde därför inte bidra till att belysa om detta förbud haft effekt.
Redan om notiser stängs av, förbättras situationen för de allra flesta elever.
Ulf Schyldt
