När regeringen på måndag presenterar sin budget innehåller den rekordmånga skattehöjningar. Men på grund av den pågående flyktingkatastrofen kommer mycket av dessa höjningar att hamna i skymundan. Först när folk upptäcker att de får mindre i den egna plånboken kommer de att reagera.
Regeringen presenterade redan för ett par veckor sedan de skattehöjningar som man avser att genomföra under nästa budgetår. Det handlar om skattehöjningar på närmare 18 miljarder kronor. Listan över höjningar kan göras lång, riktigt lång. Marginalskatterna ökar kraftigt, skatten på bensin höjs, jobbskatteavdraget trappas av och taket för rutavdraget halveras till 25 000 kr. Vidare blir även rottjänster dyrare, man inför en straffskatt på äldres arbete samt begränsar uppräkningen av den statliga inkomstskatten.
Det handlar verkligen om ett skifte i svensk politik.
Samtidigt utgår regeringen fortfarande från det mål som man satte upp i fjolårets valrörelse när det gäller jobben. Stefan Löfven lovade då att Sverige ska ha EU:s lägsta arbetslöshet år 2020. Ett mål som känns allt mer avlägset.
Så sent som häromdagen var Konjunkturinstitutet (KI) ute och konstaterade att det kommer att bli näst intill omöjligt för regeringen att nå detta mål. Konjunkturinstitutet är dessutom den myndighet som regeringen själv använder för sina prognoser.
Även om arbetslösheten de närmaste åren sjunker något kommer man ändå bara ned till en nivå, som flera länder i Europa redan har uppnått. I exempelvis Tyskland ligger arbetslösheten redan nu runt 5 procent.
Enligt Konjunkturinstitutet är det inte heller regeringens politik utan helt andra orsaker som gör att arbetslösheten sjunker. KI menar att så mycket som 80-90 procent beror på konjunkturuppgången och en ökning av befolkningen i arbetsför ålder. Finanspolitikens effekter är “på marginalen små”.
Och inte blir det lättare att nå målet då många av de enklare arbetena har rationaliserats bort och regeringens ambition är att fortsätta på den inslagna vägen. För det är precis vad man gör när man nu drar undan mattan för många av de utrikes födda kvinnor som har fått sitt första jobb här i Sverige och en egen lön tack vare rutavdraget. Eller de unga som också de har fått sitt första jobb tack vare sänkta arbetsgivaravgifter. Eller de lastbilschaufförer som blir av med jobbet när åkerier tvingas spara på grund av den höjda bensinskatten. Eller de 65-plussare som gärna hade jobbat ett tag till och dragit sitt strå till stacken, men som inte blir lika attraktiva som tidigare när regeringen inför en straffskatt på just deras arbete.
Sett mot bakgrund av detta blir regeringens sysselsättningsmål allt mer avlägset. Kanske därför som de fyra statsråd som var närvarande när jobbpaketet presenterades alla hade klätt sig som till begravning…
