I dag går Danmark till val till Folketinget. Ett otroligt spännande val. De senaste dagarna har opinionen varit helt jämn mellan de bägge blocken. Först i kväll vet vi om statsministern under nästa mandatperiod kommer att bli Helle Thorning Schmidt från Socialdemokraterna eller Lars Løkke Rasmussen från Venstre. Det kan bli en rysare.
Välfärden stod högt på dagordningen när valkampanjen drog i gång för några veckor sedan. Men ju närmare valdagen som man har kommit har invandringsfrågan seglat upp och överskuggat det mesta.
Visst har den frågan efter höstens svenska val också ökat i intensitet här hemma, men det danska tonläget i denna fråga är helt annorlunda än det svenska. I vårt södra grannland så tävlar partierna i det närmaste om vem som är mest radikal i frågan. Det gäller oavsett om man kommer från höger eller från vänster. Det råder nästintill rena överbudspolitiken på detta område.
De styrande socialdemokraterna har i år genomfört, som Thorning Smith uttrycker det, ”den största åtstramningen på tolv år” och bland annat infört ettåriga tillfälliga uppehållstillstånd för flyktingar från krigsområden. Under det året har de inte heller rätt att återförenas med familjen.
Men liberala Venstre är inte ett dugg bättre. Venstre driver hårt frågan om att man inte ska få permanenta uppehållstillstånd utan att först ha ett jobb och dessutom kunna tala danska. Vidare vill partiet sänka den ekonomiska ersättningen till nyanlända. Detta trots att Danmarks asyllagar redan hör till de hårdaste i Europa.
Lite samma tongångar som har börjat höras här hemma, men ännu så länge har vi sluppit två statsministerkandidater som bjuder över varandra när det gäller migrations- och integrationsfrågorna. Men det är fara värt att även vi i Sverige är på väg åt det håller.
I Danmark är det ju sedan länge Dansk Folkeparti som har varit pådrivande i dessa frågor, men denna gång har partiet hållit en betydligt lägre profil än tidigare. Inte för att man på något sätt har ändrat ståndpunkt, men för att partiet känner sig tryggt med att danskarna vet var det står. Det har man också tagit fasta på på sina valaffischer där budskapet kort och gott lyder ”Du vet vad vi står för”.
Och budskapet ser ut att gå hem. Medan de bägge statsministerkandidaterna övertrumfar varandra och slåss om makten de kommande fyra åren, verkar Dansk Folkeparti gå mot ett rekordval. I en opinionsundersökning nyligen passerade partiet 20 procentsträcket och skulle om det står sig hela vägen fram till och med kunna bli Danmarks näst största parti.
Frågan är om vi kommer att uppleva en liknande situation här i Sverige i samband med valet 2018. Svenska politiker har länge varit stolta över att man inte har låtit Sverigedemokraternas inträde i riksdagen leda till att man har flyttat den politiska kartan. Men när SD ständigt går mot nya toppnoteringar i opinionsundersökningarna är det fara värt att kartan inte längre ligger fast. Därför krävs det politiskt mod för att Sverige inte ska ta efter Danmark i denna fråga.
