I förra veckan tillsatte rege-ringen en utredning som ska se över lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) och assistansersättningen. Samtidigt har förre folkpartiledaren Bengt Westerberg, som var den som på 90-talet i egenskap av socialminister införde LSS, på uppdrag av KFO och Vårdföretagarna BPA, skrivit en rapport om lagen där han kommer till slutsatser som klart skiljer sig från regeringens synsätt.
I rapporten ”Personlig assistans – en hotad frihetsreform” gör Bengt Westerberg en gedigen genomgång av reformen från starten fram till dagens datum. Han listar för- och nackdelar och landar slutligen i 20 slutsatser där den viktigaste är att det är angeläget att man inte sänker ambitionsnivån.
Regeringen skriver i direktiven för LSS-utredningen att översynen är viktig för att komma till rätta med de brister som man anser finns i dag. Bland annat pekar man på att kostnaderna har fördubblats på ungefär tio år utan att antalet personer som får assistans har ökat samma utsträckning.
– Vi behöver också få till mer träffsäkra insatser som i högre grad bidrar till självbestämmande och delaktighet, säger ansvarig minister Åsa Regnér (S).
Det får Bengt Westerberg att reagera.
– Självklart ska man alltid eftersträva ”träffsäkra” insatser. Men utredningsdirektiven andas att träffsäkerheten innebär att det allmänna ska bestämma mer över insatserna, det vill säga en återgång till hur det var före den personliga assistansen, säger han.
– Man utgår från att annat än assistans bättre skulle tillgodose de funktionshindrades behov. Jag tycker att utgångspunkten ska vara att den enskilda själva ska ha stort inflytande över insatserna när omfattningen av dem väl har bestämts. Det ska också finnas en flexibilitet i hur de används. Det går inte att i förväg avgöra precis vilka aktiviteter som man vill delta i.
Bengt Westerberg konstaterar i sin rapport att brukarna värderar den personliga assistansen högt och att det är den insats som är viktigast för deras livskvalitet. Den har gett dem möjligheter att delta i aktiviteter som de tidigare inte hade tillgång till. Helt kort har reformen enligt honom inneburit en ”frihetsrevolution”.
Den personliga assistansen har också betytt mycket för anhöriga, inte minst för föräldrar till barn med funktionsnedsättning. Den har förbättrat deras möjligheter till förvärvsarbete och lett till bättre hälsa för hela familjen.
Han påpekar också att den personliga assistansen ersätter en rad andra insatser som hemtjänst, vårdbidrag, handikappersättning och korttidsboende. Den ger också arbete åt cirka 120 000 personliga assistenter. Yrkesgruppen är en av Sveriges största.
– Om assistansersättningen ersätts av andra och billigare insatser blir nettobesparingen långt mindre än bruttobesparingen. Eftersom assistansersättningen huvudsakligen går till lönekostnader kommer ungefär hälften tillbaka till stat och kommun i form av skatter. Skulle assistenterna förlora sina jobb tillkommer dessutom kostnader för en sannolikt ökad arbetslöshet, säger Bengt Westerberg.
En anledning till att assistanskostnaderna har ökat är att en lagändring från 2001 som innebär att personer som har beviljats assistans före 65 års ålder får behålla den därefter. Dessutom har fler barn visat sig ha behov av personlig assistans liksom att assistansen används för övervakning och tillsyn av personer som riskerar sig att skada sig själva eller andra.
– I dag får en person som har blivit beviljad assistansersättning före 65 års ålder behålla den, men inte få fler timmar beviljade. Jag anser att det bör vara möjligt att utöka assistansen även efter 65 års ålder, säger Bengt Westerberg.
Han menar också att regeringen och Försäkringskassan nu håller på med en ”smygavveckling” av assistansmarknaden. Exempelvis kommer Försäkringskassan att börja betala ut assistansersättningen i efterskott i stället för i förskott. Det kommer i sin tur att skapa akuta likviditetsproblem i många företag, särskild bland de mindre.
– Om regeringen till varje pris vill dämpa kostnadsutvecklingen kommer det att innebära en sänkt ambitionsnivå i funktionshinderpolitiken. Det innebär inte bara ett brott mot funktionshinderpolitiken utan också mot FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Ett sådant beslut måste rimligen fattas efter öppen debatt i riksdagen och inte bli en konsekvens av administrativa beslut.
Bengt Westerberg tycker att kostnaderna för LSS är motiverade trots att de är höga.
– De måste ses i ljuset av dels den ökade livskvaliteten för brukarna, dels vad andra insatser skulle kosta.
Lena Hallerby
Läs mer om LSS och om JAG i NU nr 22
