Att frihandelsavtalet mellan USA och EU (TTIP) är kontroversiellt är ingen hemlighet. Debatt och kritik är naturligt, men i några länder är motståndet välorganiserat, välfinansierat och massivt. Det har lett till stora demonstrationer där myter och rena lögner är grunden. Utgångspunkten är inte skepsis och oro utan en ren kampanj med temat att ett frihandelsavtal med USA per se är odemokratiskt och en katastrof för miljö och konsumenter. Dessutom påstås det vara superhemligt.
Mandatet att förhandla med USA, vår viktigaste handelspartner, togs enhälligt av medlemsländerna för snart tre år sedan. Stödet har upprepats vid många toppmöten. En majoritet av Europas medborgare stöder förhandlingarna och i flera länder är stödet 60-70 procent.
EU:s förhandlingspositioner, bakgrundskapitel, rapporter och hundratals dokument ligger på nätet. Tusentals möten har ordnats runt om i EU med allmänhet och representanter för civila samhället för att diskutera och svara på frågor. Alla nationella parlamentariker har tillgång till de få konfidentiella dokumenten via läsrum i varje huvudstad. Det är den mest öppna förhandlingsprocessen i EU:s historia.
Intellektuellt och ekonomiskt kan alla se fördelarna – att ytterligare öppna marknaderna mellan världens två största ekonomier, att göra det billigare och mindre krångligt att handla, gynnar båda parter. Tillsammans kan vi sätta globala standarder för att skydda miljö, hälsa och djurskydd. Dessutom skulle det förstärka alliansen mellan två viktiga partners i en tid där viktiga värden hotas.
Att det skulle vara svårt att förhandla har vi vetat hela tiden, och såväl i USA som i EU har vi en mycket komplicerad debatt om frihandel. Och som alla som någon gång har förhandlat vet – förhandlingar tar tid och inget är klart förrän allt är klart.
Trots det har vi gjort många framsteg. Men nu tycks proppen ha gått ur. Den tyske socialistiske vice kanslern meddelade i veckan att TTIP hade misslyckats. Den franske ministern följde efter och krävde omedelbart stopp på förhandlingarna. Sedan kom den österrikiske kanslern.
I alla dessa länder drar det ihop sig till val och socialisterna är hårt trängda. Därför är de beredda att offra TTIP trots att alla tre länderna skulle vinna avsevärt på ett avtal. EU har i årtionden förhandlat frihandelsavtal med världens länder som stått på kö. Nu drar våra partners öronen åt sig. Ingen tycks stå upp för frihandel och se sambandet handel – jobb, investeringar, tillväxt. Populismen triumferar och vi blir fattigare.
Cecilia Malmström
