Genom tidiga och långsiktiga insatser har Jan Jönsson tillsammans med socialtjänsten och polisen lyckats vända en stegrande våldsutveckling på en av Stockholms värst drabbade skolor.
Efter att ha passerat förort efter förort med tunnelbanans röda linje söderut är man framme i Norsborg. En minuts gångväg från tunnelbane-stationen ligger Karsby International School. En sliten skolbyggnad från 70-talet, som ligger i ett av Stockholms miljonprogramsområden, mellan känslan av övergivenhet och smutsgrå betongfärg. Här går nästan 500 elever från förskoleklass till årskurs nio. Norsborg pekas ut av polisen som ett av de 15 värst utsatta områdena i landet. Utanförskapet är stort. Skolresultaten förvärrande.
– När jag kom hit som rektor låg våldsnivån på en skrämmande hög nivå. Jag har arbetat på
problemtyngda skolor tidigare. Men aldrig sett något liknande. Under mina första veckor tvingades jag göra mer än 15 polisanmälningar av elever för misshandel, säger Jan Jönsson.
Jan Jönsson är lärare i svenska och matematik med specialpedagogisk påbyggnad. Han har arbetat länge med elever med en svår social bakgrund, elever med en extremt hög skolfrånvaro och kriminella problem. Sedan tre år är han rektor på Karsby International School.
På anslagstavlan i hans arbetsrum sitter en lapp med tre ord: vision, mission och passion. Ord som genomsyrar allt arbete på skolan, berättar han.
Under vår rundvandring ropar eleverna efter honom. Rektor, Jan! Han stannar till, hälsar och pratar med varje elev. En liten flicka springer fram, tittar nyfiket på honom, ler och ger honom en kram för att sedan springa vidare.
– Jag är ute minst en timme varje dag på skolgården och i korridorerna för att prata med eleverna. Jag äter alltid lunch i skolmatsalen. På så sätt skapar jag en relation till eleverna. Samtidigt sparar det mig väldigt mycket arbetstid. Många incidenter kan undvikas genom att jag visar mig.
– Jag minns mitt första möte med personalen på skolan. Framför mig såg jag en trött och uppgiven lärarkår. Det kändes som om alla hade resignerat och att ingen längre orkade engagera sig.
Samvaron utanför lektionstid mellan elever och lärare var nästintill obefintlig vid den tiden. Efter lektionerna gick lärarna direkt till lärarrummet utan att stanna till i korridoren eller på skolgården. Rektorns dörr hade tidigare varit stängd under många år. Numera står dörren till rektorsexpeditionen öppen och lärarna finns ute bland eleverna i större utsträckning. Elever och personal kommer till rektorsexpeditionen för att prata med Jan Jönsson, berätta om saker som oroar dem eller bara för att komma med förslag på saker som kan förbättras på skolan. En sådan idé var att dekorera skolans väggar med elevernas egna väggmålningar, berättar Jan Jönsson.
Ingenstans på skolan syns något klotter men flera färdigställda målningar och skisser på väggmålningar.
– Som du ser är vi en klotterfri skola. Många skolor är fullständigt sönderklottrade. Här har vi ett team med fritidsledare och elever som arbetar med att få bort allt klotter.
– Det handlar om att värna sin närmiljö och visa respekt för andra och att vara stolt över sin skola, säger han.
Våldet på skolan är ett av skolans största problem. Allt anmäls till polisen och socialtjänsten. Jan Jönsson menar att en av hans viktigaste uppgifter som rektor är att stötta lärarna när en incident eller ett problem uppstår i klassrummet.
– Elever och föräldrar vet att allt rapporteras. Att vi aldrig ser mellan fingrarna. Vi är noga med att alla elever över 12 år polisanmäls vid våldsincidenter. Vissa föräldrar ber oss låta bli och säger att det inte kommer att upprepas igen. Men det är mycket bättre att vi agerar i ett tidigt skede än att vi låter saker passera och utvecklas för att sedan bli riktigt allvarliga.
För att minska våldet på skolan har Jan Jönsson initierat ett långsiktigt arbete mot våld som nu börjar ge resultat.
Jan Jönsson berättar att han tog kontakt med socialtjänsten en kort tid efter att han hade tillträtt som rektor på skolan. Han kände att han behövde hjälp utifrån. Ända ned i lågstadiet var våldet utbrett och dagligt förekommande. Skolan skickade orosanmälningar på orosanmälningar till socialtjänsten som i sin tur skickade tillbaka konsultationsdokument som skolan skulle fylla i. Få verkliga förbättringar skedde.
Jan Jönsson föreslog att skolan och socialtjänsten skulle samarbeta mer systematiskt. Istället för att skolan skickade orosanmälningar när något hänt borde socialtjänsten kopplas in innan saker urartade, menade han. I dag samarbetar Karsby International School och två andra skolor i kommunen tillsammans med socialtjänsten. Personal från socialtjänsten vägleder och stöttar lärarna och fritidspersonalen i skolans våldsförebyggande och värdegrundande arbete.
– Vi erbjuder också föräldrakurser. Och vi arbetar med ett amerikanskt antivåldsprogram, MVP. Programmet går ut på att förebygga våld genom att uppmana elever och vuxna att lägga sig i när något händer. Äldre elever utbildas till mentorer och förebilder för yngre elever. Genom programmet vill vi uppnå en norm om att inga kränkningar och inget våld får förekomma på skolan.
– Skolan har ett nära samarbete med polis och brandkår. Polisen fungerar som handledare till de äldre eleverna i mentorsprogrammet och besöker skolan regelbundet.
– Vi trodde aldrig att vi skulle kunna se en så snabb effekt som vi gjort. Elever har gripit in när de har sett våldshandlingar, uppmärksammat oss på vad som har skett och velat ställa upp som vittnen. Och polisen berättar att våra elever bemöter dem mer respektfullt än tidigare. Vilket är smått unikt i ett område som det här där polishatet är väldigt utbrett, säger Jan Jönsson.
Våldsnivån har sjunkit på skolan men bakslag sker. Så sent som i höstas trodde Jan Jönsson att han skulle tvingas stänga skolan. Ungdomar från närbelägna skolor trängde sig in och hotade personalen. Arbetssituationen blev till slut ohållbar. Väktare sattes in. Men trots väktarnas insatser fortskred trakasserierna. Allt upphörde först efter en intensiv polisinsats.
Han pekar på lappen med orden vision, mission och passion.
– De som arbetar här måste orka hålla ut. Vi får aldrig ge upp de här eleverna. Man måste ha mycket passion för eleverna och yrket för att orka. Men sanningen är den att arbetet på andra skolor både är lättare och ger bättre betalt. Det är ingen som riktigt har löst frågan om hur de här skolorna ska kunna betala lärarna bättre. Utan högre lön är det svårt att rekrytera. Till hösten riskerar jag att stå utan en enda legitimerad lärare i matematik och NO. Det behövs åtskilligt flera tusenlappar i lön för att situationen ska bli bättre, menar han.
Snart är sommarlovet här. En tid som Jan Jönsson oroar sig för.
– Skolan är stängd och vuxennärvaron låg. Eleverna riskerar att lockas in i kriminalitet. Polisnärvaro i området och sommarjobb till ungdomarna, även de yngre, är viktigt, säger han.
Ylva Westlund
