I tidningen NU för några veckor sedan beskrev Gabriella Tidblad sitt stora engagemang för klimatet. Hon tog upp en rad viktiga områden som har en direkt påverkan på våra utsläpp. 2021 antog Liberalernas landsmöte klimatrapporten ”Klimatomställning i en växande ekonomi”. Det dokumentet omsätts nu i verkligheten.
Liberalerna ställer nu om Sveriges klimatpolitik som tidigare haft stora brister. De två viktigaste förändringarna är att den nationella klimatpolitiken knyts ihop med EU:s klimatpolitik och att energipolitiken och klimatpolitiken knyts samman.
Den bärande tanken är att utsläppare ska betala, vi ska elektrifiera allt som går och att koldioxidinfångning ska starta nu. Det är beslut i företag och av individer som driver på klimatomställningen, politiken ska ge förutsättningarna. Företagen måste tjäna pengar, annars klarar man inte de investeringar som krävs för att ställa om. Detsamma gäller invånarna, det gäller att hitta rätt takt så att förändringarna accepteras över tid, eftersom klimatomställningen kommer att pågå i flera decennier.
I Sverige är den viktigaste förändringen för att nå 2045-målet att den planerbara kärnkraften återtar sin viktiga roll i elsystemet och det blir slut på det tröstlösa resonemanget om att gynna vissa fossilfria energislag före andra som hindrat en konstruktiv debatt i energifrågan. Vi ska dubbla elproduktionen till 2040, vi har inte lyxen att kunna välja mellan kraftslag, vi behöver allt. Mot den bakgrunden valde Socialdemokraterna att stänga ner fullt funktionsdugliga kärnkraftsverk. Liberalerna ledde debatten mot beslutet, men beslutet gick igenom med en rösts övervikt.
I Europa lyckades vår klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari, under det svenska ordförandeskapet i EU våren 2023, att föra det stora klimatpaketet Fit for 55 i hamn. Här ligger en lång rad klimatåtgärder som, genom att de gäller för EU, kommer att dramatiskt sänka Europas klimatutsläpp.
Liberalerna stod bakom 2019 års klimathandlingsplan, som togs fram inom ramen för januariöverenskommelsen. Där var i huvudsak reduktionsplikten medlet för att minska utsläppen. En successiv ökning av inblandningen av biodrivmedel skulle minska trafikens utsläpp och skynda på elektrifieringen de närmaste åren, men det saknades långsiktiga åtgärder för hur Sverige skulle nå nettonoll utsläpp senast 2045. Dåvarande miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP) erkände att åtgärderna i den förra klimathandlingsplanen inte var tillräckliga för att nå utsläppsmålet 2045 när den presenterades på en presskonferens i december 2019 och att planen kunde komma att revideras i takt med att EU:s klimatpolitik skärptes. Det är vad som nu sker.
Liberalernas ståndpunkt är att reduktionsplikten rätt utformad, och med en högre inblandning än idag, ger ett viktigt bidrag till en minskning av utsläppen inom transportsektorn under en övergångsperiod. Riksrevisionen konstaterade dock i en rapport publicerad juni 2023 att reduktionsplikten inte var genomförbar på det sätt den var konstruerad. De reduktionsnivåer som den förra regeringen föreslog, och som riksdagen beslutade om, utgick från bristfälliga konsekvensanalyser från Energimyndigheten och var baserade på vad som krävdes av reduktionsplikten för att uppfylla klimatmålet för inrikes transporter till år 2030. Granskningen visade att det fanns stora risker med att i så hög grad förlita sig på reduktionsplikten för att uppnå Sveriges klimatpolitiska mål.
Regeringen breddar nu ansvaret och åtgärdspaketet för att få ner utsläppen. I 2023 års klimathandlingsplan har samtliga departement fått ansvar för hur utsläppen inom respektive område ska minska, med finansdepartementet som sammanhållande. Det är en viktig förändring.
I och med att Sveriges klimatpolitik knyts närmare EU:s kommer nu snabbt flera åtgärder på EU-nivå som bidrar till utsläppsminskning. Såväl sjöfart som bostäder inlemmas i det europeiska systemet för utsläppsrätter och vi får EU-krav på inblandning av fossilfritt bränsle inom sjöfart och flyg. Det ger gemensamma spelregler, så att svensk sjöfart eller flyg inte missgynnas genom ensidiga nationella krav. Flyget har stora investeringar framför sig för att klara omställningen till biogas, elflyg, vätgas och nya innovationer för att komma åt höghöjdseffekterna. Sverige behöver flyget för att fungera, inte minst för att gröna industrier ska kunna få tag på kompetens.
På kort sikt är utsläppen från vägtransporterna lättast att ta bort. I statsbudgeten för 2024 stärks det klimatpolitiska anslagen med 4 miljarder kronor. De viktigaste åtgärderna är utbyggd laddinfrastruktur för både personbilar och lätta och tunga fordon i hela landet, ett nytt marknadsintroduktionsstöd för lätta lastbilar och fortsatta premier till tunga ellastbilar och elarbetsmaskiner. Samtidigt förändras inköpspriset på elbilar globalt, vilket snabbt kan påverka elektrifieringstakten och behovet av laddinfrastruktur. Industriklivet ges ökade resurser för att stödja teknik för koldioxidinfångning och lagring i stor skala.
Regeringen gör också satsningar på 800 miljoner kr 2024 för att värna den biologiska mångfalden och skydda värdefull natur både i skogen och till havs, till exempel återvätning av våtmarker och ersättning till skogsägare för att skydda värdefull natur. Dessutom effektiviseras processerna för miljötillsyn och tillståndsprövningarna enligt miljöbalken.
Regeringen kan ge förutsättningar, bygga infrastruktur och underlätta i uppstartskeden av ny teknik, men det är företagens innovationer och individers möjligt att göra kostnadseffektiva, gröna val, som ger den stor omställningen, med fossilfria produkter och cirkulära flöden.
Helena Gellerman
Klimatpolitisk talesperson för Liberalerna
