ANALYS. Frågan måste ställas: Behöver någon begränsa Johan Pehrsons skärmtid för att få honom att fokusera partiets EU-budskap hårdare? Hans tal till partimedlemmarna på riksmötet ville för mycket på en gång.
I valet 2010 gick Socialdemokraterna i Stockholm fram med förslaget att stressade Stockholmare skulle kunna få en ”butler” i tunnelbanan, som skulle kunna ta hand om deras kemtvätt, sticka till dem en matlåda på vägen hem – och andra tjänster som skulle få det berömda livspusslet att fungera.
Resultatet blev att Socialdemokraterna tappade, gjorde sitt sämsta val i Stockholm sedan 1970-talet och inte riktigt hämtat sig förrän de 2022 kunde kroka på den uppåtgående rikstrenden.
Lite liknande kan det låta om Liberalerna när det gäller EU. Liberalerna har en stolt historia, var för EU innan andra partier blev det. Var – och är – för införande av Euron av principiella skäl som inte är beroende av dagskurs och räntenivån på svenska bolån. Och för ett gränsöverskridande klimatarbete, koldioxidbeskattning på EU-nivå långt innan klimat ens blev ett vardagligt begrepp i politiken.
Men när Johan Pehrson äntrade scenen i ”Solasalen” på Karlstads Conference and Cultural Centre, var det inte de höga principerna som fick det största utrymmet.
Efter talets första inledning, om Olgas väg till skolan i krigets Ukraina, kom det snart en ploj. I och för sig en smula kul. Pehrson skulle få talet att lika programmet ”På spåret”. Det hade kunnat vara en bärande metafor som på ett lagom humoristiskt sätt stakade ut kursen från fråga till fråga.
Men den trängdes med för mycket annat. Plötsligt lät det som det ringde. En ny ploj. Apropå störande mobiltelefoner i klassrummen.
Och den som hållit ögonen öppna på Liberalernas twitter-konto, ser att partiet nu försöker göra en grej av att lyfta upp ”skärmfrågan” på EU-nivå.
Det är kanske inte vad väljarna förväntar sig att ”Sveriges mest EU-vänliga parti” skulle vilja ha unionen till? Freden, frihandeln, säkerhetspolitiken – och skärmförbud?
Alla bitarna som Liberalerna behöver för att behålla platsen som mest Europavänliga parti fanns där. Men utspel av den sorten skymmer de viktiga budskapen. Partiet vill samtidigt också slå ett slag för att en annan fråga som hittills också varit inrikespolitisk, nämligen att hela EU ska grundlagsskydda rätten till abort.
Marit Paulsens ”hellre byråkrater än soldater” måste göras om till att inkludera även fler soldater. Soldater som försvarar demokratin i Europa och i världen. Soldater som kan stoppa de ryska mördarna på ukrainsk mark. Soldater för Olgas skull.
Det kanske är lite svårt att få genomslag för det, när EU röstade ned förslaget att ha en grundlag för ungefär tjugo år sedan. Men nu har i alla fall unionen kommit dithän att det inte längre finns en överhängande risk för att processen skulle kunna slå tillbaka och innebära ett EU-omfattande förbud mot aborter, eftersom flera medlemsländer liberaliserat sin abortlagstiftning.
(Minns hur det gick med ”EU:s sociala pelare” som Socialdemokraterna, trots varningar, lanserade – och sen dess behövt bekämpa med all kraft…)
Men varken skärmförbud eller grundlagsskyddad aborträtt är kanske förslag som har riktigt den lyskraft som partiet behöver?
Plus att även om den typen av förslag lätt blir snackisar i inrikespolitiken, så är det ett dåligt tecken när partiledaren behöver förklara att partiets inställning egentligen inte alls är vad det låter som. Johan Pehrson fick smyga in en fet brasklapp i sitt tal:
– Som liberaler tror vi på teknikens under.
Pehrson behöver fokusera hårdare. Han behöver förklara för 200 000 svenskar hur EU gör Olgas skoldag säkrare, nu och i framtiden.
Marit Paulsens ”hellre byråkrater än soldater” måste göras om till att inkludera även fler soldater. Soldater som försvarar demokratin i Europa och i världen. Soldater som kan stoppa de ryska mördarna på ukrainsk mark. Soldater för Olgas skull.
För ett parti under spärren finns inte plats för några utspel som egentligen inriktar sig på svensk inrikespolitik, innan Liberalerna med säkerhet tagit hem sitt första mandat i EU-parlamentet. Fokus, Pehrson!
Ulf Schyldt
