Nu närmar sig sommar och semester för de allra flesta. Många politiker, dock inte statsminister Stefan Löfven, avslutar vårterminen i Almedalen nästa vecka, men sedan väntar lite ledighet även för dem. Löfven tänker i stället ge sig ut på en resa från norr till söder för att träffa verklighetens folk.
Almedalsveckan inleds på söndag med tal av Jonas Sjöstedt, där vi nog kan gissa att det bland annat kommer att handla om vinster i välfärden, och avslutas söndagen därpå med Moderaternas dag. Inte särskilt lyckat för Anna Kinberg Batra att, efter den turbulenta våren, tvingas tala på den dag när de allra flesta redan har lämnat Almedalen och Gotland.
Moderaterna fortsätter ju att åka rutschkana i opinionsmätningarna. Januariutspelet med en öppning mot SD har varit förödande för partiet. Att, som skedde för några veckor sedan, avsätta partisekreteraren Tomas Tobé och i stället sparka honom snett uppåt till ordförande i justitieutskottet hjälper föga. Nej, Anna Kinberg Batra har nog en hel del att tänka på under sin kommande semester. Om partiet fortsätter på samma väg som hittills dröjer det inte länge förrän Centern och Annie Lööf passerar förbi.
Och det är just det politiska spelet, inte de politiska frågorna, som tyvärr har dominerat den politiska arenan under våren. Det har hela tiden handlat mer om vem som ska ta vem än exempelvis det förnyelsearbete som nu pågår inte minst inom Liberalerna.
Och Alliansen har hamnat helt i skymundan. Visserligen lyckades man häromveckan att göra gemensam sak när det gäller tre skattehöjningar – brytpunkten för statlig skatt, 3:12-reglerna för småföretag och flygskatten. Det satt långt inne innan alla anslöt sig till Jan Björklunds och Liberalernas förslag om tillkännagivanden i riksdagen på just dessa tre punkter. Här kunde man skymta lite av Alliansens forna glans. Men det behövs mer, mycket mer, om dessa fyra partiet tillsammans ska kunna återta makten i valet 2018.
För fortfarande är en Alliansregering högsta prioritet för dessa fyra partier. Problemet är att SD nu vill vara med i leken.
Liberalerna har tydligt klargjort att man aldrig kommer att sätta sig i en regering som förhandlar med SD. Det är bra och tydligt. Men då förefaller en regering över blockgränserna att vara det mest realistiska.Stefan Löfven har flera gånger sträckt ut en hand åt de borgerliga partierna. Problemet har varit att han samtidigt som han sträcker ut den ena handen ger en rungande örfil med den andra. På så sätt kommer det aldrig att gå.
Just detta uppmärksammade tre s-kommunalråd med förre partisekreteraren Lars Stjernkvist i spetsen i en debattartikel i Dagens Nyheter i helgen. De tre skriver att ”om S menar allvar med ambitionen att om så krävs samarbeta med andra, måste vi börja med att förändra vår egen retorik. Det går inte att i ena stunden bunta ihop de borgerliga partierna och kalla dem högerpartier, för att i nästa egna sträcka ut handen i förhoppning om ett samarbete”.
Bättre kan det knappast sägas.
Så politikerna har nu sommaren på sig att vila och kanske tänka framåt. För när de återvänder i höst är det bara ett år kvar till nästa val och då måste strategin och politiken ligga klara.
