Man upphör aldrig att förvånas. På våra rättspsykiatriska kliniker är i dag svårt sjuka, störda och dömda personer inskrivna. Personer som har begått allvarliga brott och inte sällan både har mördat och våldtagit. Personer som är klart farliga för både sig själva och för andra. Personer som på inga villkor bör ha tillgång till exempelvis vapen, narkotika eller brandfarliga substanser.
Men det är just det som de har på grund av lagstiftning och regler kring klinikens hantering av de intagnas post. Regler som gör att personalen inte har rätt att kontrollera den post som de intagna får.
I förra veckan slog cheferna för landets sex största rättspsykiatriska kliniker – Karsudden, Säter, Vadstena, Sundsvall, Växjö och Stockholm – larm om att det i dagsläget strömmar in såväl vapen och knark, ja till och med drönare, på klinikerna utan att de kan göra något för att få stopp det hela. De ansvariga menar att situationen helt enkelt är ohållbar.
Joakim Bragder, verksamhetschef på Karsuddens rättspsykiatriska klinik, målar i SVT Nyheter upp ett mardrömsscenario där en patient får in ett vapen i kombination med droger. En livsfarlig situation där vad som helst kan hända.
Som vanlig medborgare har man svårt att förstå hur detta kan få fortgå utan att någon gör något för att få stopp på eländet. Man kan tycka att det är väl bara är att skanna all inkommande post och beslagta sådant som inte bör nå adressaten.
Det ter sig enkelt, men så lätt är det tyvärr inte. Dagens lagstiftning sätter käppar i hjulet för det som i det närmaste ses som en självklarhet.
Lagen tillåter nämligen inte att klinikerna med automatik kontrollerar alla försändelser som kommer till de intagna. Personalen får inte ens klämma på paketen och kuverten, vilket är helt absurt. Allt för att skydda den enskilde patienten och skapa rättssäkerhet för patienterna.
Vill man granska en försändelse måste chefsöverläkaren ta en särskilt beslut för just det paketet eller kuvertet. Att ta ett sådant beslut för varje enskild försändelse varenda dag är i dagsläget inte görligt, det skulle kräva en gigantisk administrativ organisation. De rättspsykiatriska klinikerna har i stället försökt att få Socialstyrelsen och Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) att tolka lagen på ett sätt som gör det möjligt att enklare granska fler paket utan chefsöverläkarens godkännande. Men det har inte gått.
Vad som måste till är en rejäl lagändring. Det ska inte vara möjligt för grovt kriminella och psykiskt instabila personer att ha till gång till vapen och narkotika, åtminstone inte under den tid som de befinner sig i samhällets vård. I vissa lägen måste säkerhet få gå före integritet.
Och det är bråttom. Sker ingen ändring inom en snar framtid är det inte längre frågan om det kommer att hända en katastrof utan när katastrofen
inträffar.
