Sent ska syndaren vakna, det ordspråket stämmer väl in på förre finansministern Anders Borg. I Dagens Nyheters sommarintervju i måndags tar han nämligen bladet från munnen och börjar plötsligt tala om att nu är det dags att förändra arbetsrätten.
”Det kan göras på olika sätt där man kan vidga kretsen som undantas från turordningen, införa särskilda regler för mindre företag eller ha större frikretsar. Oavsett hur lösningen blir bör den införas i början av nästa mandatperiod”, säger Anders Borg.
En och annan folkpartist och centerpartist lyfter säkerligen på ögonbrynen när de läser detta. Det här är ju förslag som deras partier förgäves har försökt att få gehör för i alliansregeringen under åtta år. En förändring av arbetsrätten och lagen om anställningsskydd har med stor frenesi stoppats av just samme Anders Borg och hans finansdepartement under alla dessa år. Man kan undra var Anders Borg var då och varför Folkpartiet fick tala inför stängda öron.
Mycket av Folkpartiets politik på detta område hade kunnat bli verklighet under Alliansens åtta år vid makten om inte Moderaterna hade spjärnat emot.
Just frågan om att förändra lagen om anställningsskydd har ju stått högt upp bland Folkpartiets prioriterade förslag under en lång rad av år. Jan Björklund har gång efter annan påpekat att dagens regler för arbetsrätten är omodernt utformade och att de måste moderniseras och liberaliseras. ”En socialliberal arbetsmarknad kännetecknas av låga trösklar, hög rörlighet och starka trygghetssystem”, sade han exempelvis i sitt sommartal 2014.
Dagens turordningsregler utgår från anställningstid och bör enligt Folkpartiet ersättas med en turordning som baseras på den enskildes kompetens. Möjligheten att undanta upp till två personer i företag med mindre än tio anställda bör också utvidgas till att gälla alla företag, enligt partiet, för att nämna några exempel.
Det är rätt väg att gå. Dagens regler på arbetsmarknaden är dåligt anpassade till vår tids kunskapssamhälle. Den anställdes utbildning och personliga kompetens kan vara avgörande för ett företags möjlighet att klara förändringar. För mindre företag, där många av de nya jobben skapas, fungerar dagens regelverk också som en hämsko både mot att våga anställa och mot att kunna behålla nyckelkompetens vid neddragningar. Dessutom kan det vara förödande för ett litet företag att på grund av turordningsreglerna bli sittande med personer som inte fungerar i verksamheten, men som tack vare dessa håller sig kvar.
Mycket av Folkpartiets politik på detta område hade kunnat bli verklighet under Alliansens åtta år vid makten om inte Moderaterna hade spjärnat emot. Förändringar av arbetsrätten var under den tiden tabu. Från moderat håll var budskapet hela tiden att ”den svenska modellen ligger fast”.
Det är bara att beklaga att Anders Borg med flera inte vaknade då utan först nu. För små och medelstora företag hade en förändring av Las, som ju är skapad för ett fabrikssamhälle där alla människor skulle vara utbytbara längs med det löpande bandet, betytt mycket.
