Simona Mohamsson är ett av Liberalerna Göteborgs unga stjärnskott. För många i partiet känd som en stridbar och ibland lite kontroversiell ungdomsförbundare. 2019 lämnade hon sina uppdrag i Luf. Sedan i december förra året är hon ordförande för Socialnämnden på Hisingen i Göteborg.
Detta är en förkortad version av intervjun med Simona Mohamsson som publicerades i NU nr 7 2021.
Kanske var det under barndomsårens samtal med pappan som hon omedvetet formades till den liberal hon är idag. I grunden en klassisk liberal men som genom åren fått några socialliberala ränder i sin kostym.
– Jag har alltid fått höra att jag har ett eget ansvar över mitt liv och att det bara är jag själv som kan förändra det.
– Jag har insett hur viktiga värderingarna man får med sig hemifrån är. Om du som barn inte får med dig att du är viktig, att det du gör spelar roll, så är det väldigt svårt att komma fram till det på egen hand. Det är därför jag både har krav- och kram-liberalism inom mig.
– En av våra viktigaste uppgifter är att ge en röst åt dem ingen annan talar för och våga tänka nytt.
Simona Mohamsson, barn till en palestinsk flykting från Libanon, har gjort en egen integrationsresa. Själv menar hon att det inte alls är säkert att den slutat så väl som den kom att göra om inte hennes föräldrar gjort ett medvetet val att flytta till ett sammanhang som kunde bjuda in deras barn in i den svenska gemenskapen.
– Jag är född i Hamburg och när jag var åtta flyttade vi till en liten landsbygdsort i Sverige som heter Överlida. Det var ett väldigt medvetet val av mina föräldrar. De ville att vi skulle lära oss svenska och bli välintegrerade och valde därför en ort där det fanns få invandrare och där de trodde att vi snabbt skulle komma in i samhället.
– I Överlida fanns Göran och Silva som rättade mig när jag sa något fel på svenska. Min fotbollstränare som på ett väldigt ödmjukt sätt förklarade hur ett svenskt föreningsliv fungerar och många andra som lärde mig vad Sverige är för land.
– Det har blivit tydligt för mig att min egen uppväxt kräver att jag känner empati för dem som inte varit lika lyckligt lottade som jag. Det är även kärnan i liberalism för mig, att visa empati och förståelse för andra människors liv.
Den inneboende konflikten mellan den klassiska liberalen och den lite mer pragmatiske kommunpolitikern, tycks ständigt finnas där.
– Jag kanske har blivit mer socialliberal med åren. Definitionsmässigt är jag dock nog ingen socialliberal. Jag tror fortfarande att vi ska ha en väldigt liten stat. Att vi människor behöver mer egenmakt. Jag är fortfarande övertygad om att ekonomisk makt är det som ger social makt.
– Jag tror på riktigt att vi behöver ha ett mer frihetligt samhälle och att det betyder att vi måste ha en mindre stat.
Förs diskussionen om hur stor staten bör vara i tillräckligt hög grad inom Liberalerna?
– Nej och jag förstår varför. Det är jobbigt att diskutera frågor som skulle innebära att vi slutar curla medelklassen. Det handlar mycket om att vi inte vågar utmana oss själva.
– Grejen med politik är att hela tiden försöka utmana sig själv.
– Det är självklart en utmaning att säga till någon, du vi tycker faktiskt inte att detta är en prioritet. Ofta är det lättare att välja den fega vägen och börja hyvla lite på allt, istället för att våga prioritera om på riktigt.
– Vi borde starta en seriös diskussion i partiet med utgångspunkt från kärnstaten. Vad tycker vi är viktigt att vi ger människor utöver statens kärnuppgifter?
Det finns fler frågor som Simona Mohamsson önskar lyfta in i den interna debatten.
– Vi bör bli ett sant progressivt parti. Pandemin händer inte i ett vakuum. Det händer i ett socialt och ekonomiskt sammanhang. Vi behöver diskutera frågor som berör fördelningspolitik på ett nytt sätt. Hur får vi till en grön omställning? Hur vill vi att sjukvården ska vara framöver? Hur ska vi ha den ekonomiska och sociala omfördelningen mellan människor?
Simona Mohamsson ser inte viljan att mötas som något alltid eftersträvansvärt. Hon gör en stark åtskillnad mellan värderingsmässigt likasinnade och andra som står bakom värderingar som går i bjärt kontrast med hennes egna.
– Jag tror att man måste ha vissa grundläggande gemensamma värderingar för att hitta den där empatin, viljan att mötas som är en förutsättningen för att sätta sig in i en annan persons åsikter.
– För mig är exempelvis migrationsfrågan väldigt viktig. Det är en personlig fråga för mig och om jag på riktigt ska kunna lyssna och samtala med någon så måste jag känna att den här personen har samma syn på mänskligheten som jag har.
Under sin gymnasietid bestämde hon sig för att engagera sig politiskt, att det skulle bli i det liberala ungdomsförbundet kom som en överraskning, även för henne själv.
– Sverigedemokraterna hade kommit in i riksdagen och jag kände att det var dags att börja engagera mig. Jag gick från parti till parti med fem frågor. Jag minns hur jag tänkte, det är nu jag kommer gå med i Vänsterpartiet. Men vänsterpartisten jag mötte svarade helt fel. Och så kom jag till Luf/Folkpartiet som svarade helt rätt. Jag kommer ihåg att jag tänkte, så här bra kan det ju inte vara.
Liberalen Simona Mohamsson hade fötts. Den lokala Luf–föreningen i Borås och den lilla lokala partiföreningen välkommande henne med öppen famn. Hon lyftes in och fick ta plats.
– Det var först när jag flyttade till Göteborg som jag insåg att man behövde slås för sin plats.
Idag sitter hon som nämndordförande. Uppdraget innebär många utmaningar, berättar hon. Inte minst för att det är en helt ny nämnd
– Nu kan vi fokusera på socialtjänstverksamheten och förebyggande arbete. Detta är den viktigaste skyddsfaktorn mot kriminalitet och annan social problematik.
Missbruksfrågan är en fråga hon vill prioritera. Social rättvisa en annan. Unga gängkriminella en tredje.
Vilken är din politiska drivkraft?
– För mig handlar det om att fråga: Tjänar jag människorna omkring mig? Gör jag mitt bästa för ett mänskligare samhälle? Och det betyder inte att jag måste vara perfekt varje gång, det betyder inte att jag inte gör misstag men jag tror vad det betyder att jag aktivt och medvetet försöker göra samhället lite mer drägligt för någon.
Vad vill du göra när du lämnat politiken?
– På något sätt kommer jag nog alltid att arbeta med något politiskt även om det kan ske utanför partipolitiken.
– Mina föräldrar har alltid varit väldigt tydliga med att jag inte bara gör saker för mig själv utan att de val jag gör i mitt liv kan påverka andra. Jag kanske är först med att göra vissa saker men jag kommer inte vara den sista.
Ylva Tamm
Om Simona Mohamsson
Födelseort: Hamburg, Tyskland
Familj: Två yngre syskon, två föräldrar och en handfull vänner jag räknar som min familj.
Bor: I lägenhet på Hisingen.
Förebilder: Hans Nestius och Torgny Segerstedt för deras modiga gärningar som politiska aktivister.
Favoritcitat: ”Not everything that is faced can be changed, but nothing can be changed until it is faced.” James Baldwin.
Läser: Just nu varvar jag John Kerrys biografi ”Every day is extra” och ”Makten” av Naomi Alderman.
Tittar på: Allt från Marvelfilmer till indiefilmer. Kollar gärna tyska filmer och serier på tyska.
Lyssnar på: Högtalaren eller hörlurarna är på från morgon till kväll. Mycket hinns med under en dag, allt från Ring P1 till The Blaze.
