Den svenska politiska debatten har alltid handlat om i huvudsak en fråga: ekonomin. Hela den politiska höger-vänsterskalan som används för att kategorisera och förstå de olika politiska partierna grundas i uppfattningen att allt kan reduceras till en fråga om hur mycket man vill sänka respektive höja skatten.
Besattheten av de ekonomiska frågorna är problematisk eftersom det osynliggör andra frågor, som i grund och botten är viktigare. Pengar och materiella resurser är trots allt inte hela världen, och med allt det välstånd som kommer med den teknologiska utvecklingen finns det anledning för liberaler att hålla ett kritiskt öga på skattesänkardoktrinen.
Det finns de som faller in i den falska föreställningen att frihet och lycka bara kan skapas genom olika effektiviseringsåtgärder. Olyckligtvis har många liberaler gjort det till sitt huvudnummer att kritisera sådant som inte är direkt lönsamt. Man blundar inför det faktum att mycket av det som är direkt nödvändigt för människan inte ger någon mätbar avkastning. Svenskt näringsliv gjorde sig skyldigt till en sådan tankevurpa när man presenterade rapporten ”Konsten att strula till ett liv” och där kritiserade studier av humaniora och konst vid universiteten för att vara olönsamma.
De oändliga kalkylerna över människans förmodade nyttomaximering leder inte nödvändigtvis till större lycka. I det fullt rationaliserade samhället har människor större materiellt välstånd än någonsin tidigare, men under ytan är det någonting som skaver. Existentiella frågor har blivit allt mer relevanta, men döljs av den ekonomistiska världsåskådningen.
De högerpopulistiska rörelsernas framväxt är i mångt och mycket ett uttryck för existentiell ångest. Det handlar inte längre om pengar, utan om kultur, och eftersom dagens system konsekvent nedvärderar kultur, humaniora och konst är det synnerligen illa lämpat att hantera den politiska utvecklingen. Motgiftet till högerpopulismen går bara att finna i en politik som på allvar bemöter dagens underliggande existentiella frågor. I det arbetet kommer konst och humaniora att spela en avgörande roll.
Att ge Svenskt näringsliv rätt genom att skrika efter skattesänkningar i alla lägen är inget annat än kontraproduktivt och dumdristigt. Vi borde i stället satsa mer på kulturen.
Henrik Edin
