Alexander Stubb valdes i söndags till ny president i Finland efter att ha besegrat Pekka Haavisto i den andra omgången. Valet var mycket jämt, 51,6% mot 48,4%. I absoluta tal handlade det om färre än 100 000 rösters marginal. Svenska Yle beskrev skillnaden som ungefär lika många röster som antalet röstberättigade i Lahtis.
(Texten har uppdaterats.)
Alexander Stubb är tvåspråkig och har gått i svensk skola och det lockade kanske många finlandssvenska väljare. Svenska Folkpartiet hade nämligen ingen egen presidentkandidat. Marcus Rantala är stadsfullmäktigeledamot i Helsingfors för Svenska Folkpartiet stöttade öppet Alexander Stubb i valet.
– Eftersom Svenska Folkpartiet inte hade någon egen kandidat ville hitta någon med samma värderingar. Det fanns flera jag skulle kunna stödja, Alexander Stubb, Olli Rehn och Pekka Haavisto. Stubb valde jag för hans internationella bakgrund. Han kan tackla utrikesfrågorna och kommer inte behöva någon inlärningsperiod. Sedan var det intressant att en tvåspråkig person kan bli finsk president, men det var inte avgörande, säger Marcus Rantala.
Anna Jungner-Nordgren har lång historia i Svenska Folkpartiet, bland annat som ordförande för Svenska Kvinnoförbundet. NU har tidigare skrivit om henne när hon bodde i Stockholm och startade upp en lokalavdelning för Svenska Folkpartiet i Stockholm, där hon rent formellt fortfarande är ordförande, även om hon nu är tillbaka i Finland.
– Jag är väldigt nöjd över att Alexander Stubb blev vald till vår nästa president, det var två synnerligen goda kandidater i den andra omgången och Pekka Haavisto skulle också ha varit en alldeles ypperlig president.
Jungner-Nordgren berättar också att valkampanjen har varit mycket gentlemannamässig utan tjuvnyp och polariserad debatt. Kandidaterna står varandra mycket nära politiskt och det var mer en fråga om personval.
– Det som var ytterst fint, nästan berörande, var att Stubb besökte Haavistos valvaka på söndagskvällen då valet var klart, innan han gick till sin egen. En mycket försonande gest och han blev väl emottagen. Det säger något om hur snygg och gentlemannamässig hela kampanjen varit.
Marcus Rantala nämner också den fina gesten på valvakan och säger att det är första gången det händer i Finland och tror att det är ganska ovanligt även internationellt. Han tycker också att det var en bra valrörelse.
– Det var en mycket schysst kampanj med sakliga debatter. Fokuset låg hela tiden på det presidenten ska syssla med, utrikes- och säkerhetspolitiken.
Svenska Folkpartiet hade som sagt ingen egen kandidat i valet och motiveringen till det var att det fanns flera liberala kandidater som meddelat att de ställer upp och Svenska Folkpartiet ville inte bidra till att splittra det liberala fältet ytterligare.
– Eftersom det redan fanns liberala kandidater så kunde våra väljare se till att valet stod mellan två liberaler, och det tror jag var bra, säger Marcus Rantala.
Anna Jungner-Nordgren är lite mer tveksam till beslutet att inte ha en egen kandidat.
– Jag är lite tudelad till det beslutet, jag förstår å ena sidan varför det beslutet togs, men samtidigt sattes ju nog Svenska Folkpartiet på avbytarbänken då det kommer till den politiska diskussionen i Finland, säger Jungner-Nordgren.
Presidentvalet i Finland brukar handla om personval och det är ofta väljare inte röstar på den kandidat som tillhör deras eget parti.
– 1994 fick Elisabeth Rehn 46% av rösterna och Svenska folkpartiet har ca 4% i allmänna val och i den här valrörelsen fick den socialdemokratiska kandidaten få röster, medan Pekka Haavisto från De gröna fick betydligt fler, så folk röstar mer efter person och inte parti i presidentvalet, säger Marcus Rantala.
Den första mars tar Alexander Stubb över presidentposten och han kommer inte att ha brist på saker att göra.
– Hans största utmaningar kommer säkert att vara Ryssland, Kriget i Ukraina, Mellanöstern, relationen till Kina, förhållandet till USA och såklart också jobba mot en polarisering i vårt eget samhälle. Stubb sade själv i en intervju att presidentens huvudsakliga uppgift är att upprätthålla fred på finländsk mark, och om möjligt mäkla fred, säger Anna Jungner-Nordgren.
– Alexander Stubb är en internationell kosmopolit och en sann europé. Han har en fantastisk analysförmåga och utrikes- och försvarsfrågor har alltid varit hans specialområde. Han har dessutom starka transatlantiska kontakter. Han är väl skickad för arbetet, avslutar Marcus Rantala.
Hanna Lager
