Miljöpartiet arrangerade på Stockholm Pride under onsdagen ett panelsamtal med företrädare för de fyra oppositionspartierna i riksdagen och deras respektive hbtq-nätverk.
Det var ett öppensinnat och resonerande samtal, som handlade mycket om förutsättningarna för att uppnå samsyn i olika hbtq-frågor, med sikte på att kunna skapa majoriteter i riksdagen. Panelen noterade att detta går att göra, även när det finns skiljaktiga meningar inom riksdagsmajoriteten som står bakom Tidöavtalet, vilket antagandet av den nya könstillhörighetslagen visade.
– All cred till Liberalerna och Moderaterna för det, sa Ulrika Westerlund, riksdagsledamot (MP).
Hon menade dock att det nog kunde vara svårt att upprepa den framgången, även om det finns ett par till frågor som är nästan lika väl beredda.
– Men gör mig gärna besviken på den punkten, uppmanade hon.
Det unika för Sverige i det här läget, höll paneldeltagarna med om, är att sex av åtta partier i riksdagen tycker lika till stora delar när det gäller hbtq-rättigheter – och då går det att nå majoritet i många frågor. Men om det finns skillnader – som det gjorde om vissa delar av könstillhörighetslagstiftningen, påpekade Claes Nyberg från Centerpartiets HBTQ-nätverk – då blir kompromissen direkt kring “minsta gemensamma närmare”.
När det finns sådana skillnader är det heller inte så sällan som Socialdemokraterna och Moderaterna står relativt nära varandra, vilket gör att det heller inte är möjligt att skapa någon annan majoritet utan deras medverkan.
Så är de parlamentariska förhållandena, vilket gör att det inte finns några direkt stora frågor att fokusera kring i politisk strid. Och för hbtq-nätverken kan det istället vara internt som striderna pågår.
Det beskrev Emelie Stark, förbundsordförande för HBTQ+Socialdemokrater. Hon hade en annan uppfattning än sitt parti om en del frågor i könstillhörighetslagen.
– Men vi har partikongress nästa år och vi skriver redan nu på motioner om den saken, lovade hon.
Bland frågorna som det för närvarande inte går att skapa någon majoritet kring finns bland annat behandlingen av hbtq-flyktingar som ges avslag trots att lagen ska omfatta dem. En annan fråga där det finns stor splittring mellan partierna, handlar om värdmödraskap. Eller surrogatmödraskap, som var den vanligare benämningen förr.
Och den kan signalera tydliga nyansskillnader även nu för tiden. Bland de två partier i panelen som är emot en tydlig och tillåtande reglering av altruistiskt värdmödraskap, använde Emelie Stark (S) just det uttrycket, medan Ilona Szatmári Waldau markerade att Vänsterpartiets inställning är mer kritisk, genom att hålla fast vid benämningen “surrogatmödraskap”.
När paneldeltagarna fick en uppmaning av moderatorn, journalisten Lena Edenbrink, att ge ett råd till Liberalerna och Moderaterna, så var det flera som nämnde ”sluta samarbeta med Sverigedemokraterna”. Men som Ulrika Westerlund också konstaterade:
– Fast då finns det ju ingen regering längre.
Ulf Schyldt
Medverkande i panelsamtalet var (från vänster på bilden ovan): Claes Nyberg, ordförande för Centerpartiets HBTQ-nätverk, Emelie Stark, förbundsordförande för HBTQ+Socialdemokrater, Ilona Szatmári Waldau, riksdagsledamot (V) och aktiv i Hbtqia-Vänstern samt Ulrika Westerlund, riksdagsledamot och talesperson i hbtqi-frågor (MP).
