Att resa är så mycket mer än soldyrkande svennebanan i Thailand. Det är sådana också. Men framförallt är resandet grunden för mötet mellan människor. Där kulturer och sammanhang möts skapas också fundament för globalisering, vilket är en förutsättning för en bättre värld.
Vi löser inga världsproblem själva. Vi gör det tillsammans, lite i taget. Ska beslut eller idéer bli riktigt bra krävs att de får lov att värka. Sägas emot och stötas och blötas genom olika perspektiv. I någon utsträckning är därmed allt vidgande av perspektiv av godo. För vi vet inte vem, eller när de där olika pusselbitarna faller på plats och bidrar till att komma framåt. Om det så gäller tolerans och förståelse för teknik eller synen på andra människor och vår gemensamma framtid.
Resandet har negativa effekter på jorden och det mänskliga livet. Transporter av människor och varor är idag förknippade med utsläpp av växthusgaser som påverkar jordens temperaturhöjning. Det är dåligt. De globala transporterna riskerar även att forsla smittbärare och människor med våldsamma och dödliga avsikter. Det är också dåligt.
Men svaret bör inte bli att skapa inskränkningar i resande. Även om vi för närvarande inte kan unna oss att vara riktigt så utopiska. På det icke-utopiska planet kanske dilemmat handlar om att hitta rätt balans och rätt nivå. För egen del föredrar jag få eller låga nivåer av inskränkningar. Resandets baksidor bör motverkas, i första hand inte resandet. Resurser till forskning en viktig pusselbit för att kunna göra så. Fungerande polisiära och rättsliga samarbeten en annan.
De negativa aspekterna av resande måste vägas mot allt det positiva som följer med globalisering. Resor till andra sidan jorden får inte bara vara möjligt för någon slags jetset-elit. Att stora delar av Kinas befolkning har möjlighet att semestra i Värmland, Galicien eller Provence är något positivt.
Även om dessa inte hänger loss med raggarna på torget i Säffle så är chansen stor att de möter andra resenärer från resten av världen. Det vidgar vyer, bygger broar och skapar tillit. Alla de kontakter vi trots allt har, på den mest charterbanala trip till varmare breddgrader, är mer av global möjliggörare än klimatapokalyps. Vad får vi för värld om framtiden bär sämre möjligheter att mötas?
Nina Larsson
Nina Larsson är förbundschef för Studieförbundet Vuxenskolan och var tidigare riksdagsledamot och partisekreterare för Folkpartiet.