Lagen om stöd och service lades fram av socialminister Bengt Westerberg (FP) för 30 år sedan. Vad har hänt sedan dess? Det ville regissören Caroline Ardbo berätta och det gör hon i filmen Kampen för att ha ett liv som hade premiär på torsdagen på Folkets Hus i Bagarmossen i Stockholm.
Redan något år efter det att lagen trätt i kraft justerades den för första gången. Den justeringen innebar att kriterierna skärptes och det varnades för att det skulle bli svårare att få personlig assistans och de som redan hade fått den beviljad riskerade att bli av med den eller få minskat antal assistanstimmar.
Men farhågorna uteblev – ända till 2009 då professorn Jan Paul förlorade den tvist med socialförvaltningen som kom att avgöras i Högsta Domstolen. Jan Paul är en av de fyra LSS-brukare som medverkar i filmen och just hans fall, som kom att bli prejudicerande, utgör centrum för hela filmen. Här möter vi också journalisten Jonas Franksson som även är skådespelare och ordförande för STIL, Stiftarna av Independent Living i Sverige som för övrigt fyller 40 år i år. Två andra medverkande är journalisten Martin Engqvist och Selma som föddes med en allvarlig hjärnskada och nu har hunnit bli tolv år.
Det har tagit Caroline Ardbo tio år att göra filmen vilket betyder att vi får följa huvudpersonerna under lång tid. Jan Paul som har en central roll, har hunnit avlida under tiden och för Jonas Franksson har mycket varierande beslut från Försäkringskassan och Socialtjänsten. Vi möter honom i den största glädjen som skådespelare och under det svartaste året 2019.
Vi mötte honom även i Bagarmossens Folkets hus då han efter filmen deltog i paneldebatten på scenen tillsammans med tre övriga medverkande, Bengt Westerberg, Mia Odeh (Selmas mamma) och juristen Andreas Pettersson. Bengt Westerberg var glad att filmen kommit till och ansåg att den gav en bra bild av vad som hänt med LSS under tre decennier.
– LSS fungerade bra och som det var tänkt fram till 2009. Filmen visar hur en bra fungerande lag försämras i och med HD-domen. Det var myndigheterna som hade omdefinierat lagen vilket fick till följd att några tusen personer drabbades, sa Bengt Westerberg.
Både i filmen och i panelen vittnade flera om hur kränkande det är att hela tiden bli ifrågasatt, att tvingas räkna minuter när man går på toaletten och att med jämna mellanrum bli utsatt för omprövning av de behov av hjälp man har.
– Man känner sig anklagad, sa Mia Odeh och tillade att under Selmas tolv år har hon träffat en handläggare vid ett tillfälle. Övriga bedömningar av Selmas vårdbehov har fattats av personer som aldrig träffat henne.
Den främsta orsaken till att många brukare har blivit nekade assistans eller fått se den minska är att kostnaderna för LSS har ökat. Det är dock en missvisande förklaring enligt Bengt Westerberg.
– Hade vi råd att införa LSS 1993 när Sverige befann sig en djup ekonomisk kris, borde vi ha råd att behålla den när det sedan gick bra.
Bengt Westerberg hävdade att besparingarna som görs kan ifrågasättas. För det första är 90 procent av kostnaderna löner som till stor del går tillbaka till staten i form av arbetsgivaravgifter och kommunalskatt till kommunerna. Lägg därtill de kostnader som uppstår om utebliven assistans måste ersättas av anhöriga som inte kan ha ett vanligt arbete. Bengt Westerberg uppskattade att drar man ner på LSS handlar det om besparingar på högst tio procent.
– Och tänk då på att den besparingen innebär ett betydligt sämre liv för den som drabbas.
Jonas Franksson ansåg att boven i dramat är det finanspolitiska ramverket. Vill politikerna genomföra en dyr reform måste pengarna tas från något annat.
– Jag är helt enkelt en del av den kommunala budgeten.
Andreas Pettersson som forskar om social och offentlig rätt menar att HD-domen mot Jan Paul har fått orättvist stor betydelse. Det finns andra HD-domar som har beslutat om utökad assistans men myndigheterna väljer vilka prejudikat de ska hänvisa till, vilket han kallade för ”cherry picking”.
Bengt Westerberg, som upprepade gånger under kvällen kallades pappan till LSS, fick frågan om vi kommer att få någon ny ledande politiker som driver de här frågorna på samma sätt som han gjorde. Han svarade med att det ofta kommer fram folk till honom, på restauranger eller i kollektivtrafiken och tackar för vad han gjort.
– Det är ju roligt i och för sig, men orsaken är ju att det inte har hänt något positivt sedan lagen infördes. Det hade varit bättre om det hänt en massa bra saker under den här tiden så att de hade glömt bort mig.
Jan Fröman
