KRÖNIKA Runt middagsbordet hemma på residenset lyssnade jag på en grupp ultraortodoxa judiska kvinnor som berättade om sitt arbete för jämställdhet. Estee, en ledande feminist som jag samarbetat med, hade hjälpt mig att få kontakt med dessa modiga aktivister. Det kvinnorna hade gemensamt var att de alla studerar Torahn – något som normalt sett bara män i den ultraortodoxa gruppen gör.
Det är så pass ovanligt med ultraortodoxa kvinnor som studerar de religiösa skrifterna att även israeler som hör talas om det förvånas.
De ultraortodoxa i Israel är i dag 1,2 miljoner vilket motsvarar 13 procent av Israels befolkning. För att bevara kunskapen om judisk religion beslutades efter staten Israels bildande att de män som ägnar sin tid åt att studera de judiska heliga skrifterna får en ersättning av staten för att göra det och befrias från militärtjänst. Bakgrunden var att Israel efter Förintelsen såg ett behov av att bevara kunskapen om religion.
När systemet infördes var det bara några hundra som studerade på heltid och ingen hade nog räknat med att gruppen skulle växa till över en miljon människor.
Ersättningen från staten är dock relativt låg varför allt fler kvinnor har börjat arbeta. Den egna lönen brukar ju i alla samhällen vara den viktigaste nyckeln till jämställdhet men vad som är förvånande är att det relativt höga arbetsmarknadsdeltagandet, inte verkar ha lett till ökad jämställdhet på andra områden. Förklaringen, som Estee givit mig, är att statusen i denna patriarkala grupp fortfarande ligger i att studera de heliga skrifterna.
Estee har tidigare drivit kampanjen ”No Representation – No vote” som handlade om att även ultraortodoxa partier skulle ha kvinnor på sina valsedlar.
Estee vann den striden i Israels högsta domstol, även om det praktiska resultatet uteblivit. Hon har berättat för mig hur kontroversiellt hennes arbete är och hur hennes engagemang fått många att ta avstånd även från hennes familj. För mig som sekulär svensk är den naturliga frågan att ställa varför Estee och de andra inte lämnar den ultraortodoxa gruppen – svaret är att det handlar om deras identitet, deras hem. De vill förändra gruppen inifrån.
När jag lyssnade på de ultraortodoxa feministerna påmindes jag om, som alltid när jag möter modiga pionjärer som krossar olika glastak, att nycklarna till verklig förändring handlar om engagemanget hos dem som går före. Dessa pionjärer bär ansvaret av att representera hela gruppen och öppnar upp för andra. De ultraortodoxa kvinnorna som nu utmanar genom att studera Torahn öppnar dörrar för andra. Förhoppningsvis kommer jämställheten i gruppen öka när fler kvinnor tar plats även i de religiösa samtalen.
Erik Ullenhag är Sveriges ambassadör i Israel. Han har tidigare varit bland annat partisekreterare för dåvarande Folkpartiet, integrationsminister och gruppledare för Liberalerna i riksdagen.
